Skog som ägs av utbo ökar i Sverige, bra och dåligt

Allt mer privatägd skogsareal i Sverige ägs av så kallad utbo. En utbo är i detta fall när en skogsägare inte bor i samma kommun som den ägda skogsfastigheten är belägen i. Motsatsen är närbo och då bor ägaren av skogsfastigheten i samma kommun som skogen finns i.

Sedan 2005 har skog som ägs av utbo ökat med 15% och idag finns i Sverige nästan 3,3 miljoner hektar privatägd skogsmark som ägs av utbo. Enligt Skogsstyrelsen så är ökningen något man måste vara medveten om då risken ökar att utboägaren inte har samma koll på sin skog som en närboägare. Detta blir mest tydligt när det kommer till skador som barkborre, storm eller liknande. Men också skogsvården kan påverkas då det finns risk att inte lika mycket skog planteras, röjs eller gallras.

Ur ett ekonomisk perspektiv kan det också vara en risk i att intäkter från skogsbruk hamnar i storstäderna och utarmar landsbygden än mer. För tittar man på statistiken så ser man att det finns många utboägare i Sveriges storstäder och givetvis troligtvis mest i Stockholm. Ökat utboägande är en urbaniseringsfråga.

Något som kan vara positivt med denna trend är att det kan ge en extra inkomstkälla till driftiga människor på glesbygden med ett skogsintresse. Ökar utboäganden ökar också mest troligt behovet av förvaltning av skog. Här kan man hitta en extra inkomst i att erbjuda förvaltning av olika karaktär. Problemet kan vara att man fajtas med skogsbolagen och skogsägarföreningarna, det är inte för inte som förvaltning ökat i omfattning det senaste decenniet.

Det finns alltså ca 3,3 miljoner hektar privat skogsmark som kan behöva förvaltning. Ett förvaltningsuppdrag kan kosta upp till 200 kr per hektar och år, det finns alltså runt en halv miljard kronor i potential här.

Utboägd areal per län är fördelad enligt diagrammet nedan, här kan du enkelt se om du bor i ett län där det kan finnas behov av förvaltning. Hos stor andel som verkligen finns i varje län är i princip omöjligt att svara på men den totala storleken bör kunna ge en fingervisning om potentialen.

SVT tar upp utboägandet i en artikel idag.

Har 43 mil till min skog och sköter den i många fall bättre än dom som bor på orten......Gäller att ha goda vänner eller någon bra skogskontakt som kan vara dina ögon när man inte är på plats själv....

Själv har jag HELT negativ till att utbor äger näringsfastigheter (skog eller jord).
Finns många skäl men det främsta är nog att utborna inte sällan tar russin ur kakan.
Självklart finns det många fastigheter som ändå sköts perfekt och just av dem som ibland är inne på forumet - men alla andra?
Finns även närbos som missköter sina fastigheter, kanske mest beroende av bristande kunskap men även intresse/tid.

Betyder det att om man flyttar hemifrån för att t.ex. studera och sedan inte kan hitta ett arbete i den gamla hemkommunen, samt efter ett antal år ärver hela eller delar av föräldrahemmet inklusive skogen, så bör man sälja hela rasket för att inte bli en utbo ?

Inte sällan man trampar på en öm tå när man delar med sig om sin uppfattning.
Det är upp till var och en avgöra vad som är bäst för denne.
Finns i mitt närområde där fastigheter just ägs av en utbo.
Fastigheter som står och förfaller, stora åkrar som planteras med gran i stället för att hyras ut till grannar som vill bedriva jordbruk, fastigheter som totalt rensas på skog, återplanteras visserligen delvis men senare lämnas helt åt sitt öde.
I dessa fall anser JAG i alla fall att sådana fastigheter borde sålts till någon som velat och kunnat ta hand om dem framförallt när intresse finns.
JUST sådana utbo utarmar och hjälper till att döda vår vackra landsbygd, visserligen inget annat att räkna med när mammon styr.
Det är vi som bor kvar som endast stillasittande kan beskåda eländet.
Utbon bara håvar in vad denne kan sedan struntar i resten.
Självklart finns det andra utbo.
Eskilsryd Gård är en där ägaren sköter skogen optimalt, hyr ut och underhåller byggnaderna.
Visserligen radikalt men återinför ett TVINGANDE bosättningstvång men ÄVEN rättighet att dra av renoveringskostnader.

Håller delvis med Jannee! Utboägandet dränerar skattekronor för kommunerna. Men hellre en aktiv utbo som sköter skogen med hjälp av kommunboende entreprenörer än en närbo som skiter i fastigheten.... 😤

Egentligen ingen skillnad på sk. utbor och fastighetsägare som kraftigt utökar sitt markinnehav.
Finns flera exempel sedan lång tid här i Bergslagen där både privata och institutionella ägare som expanderar lämnar dessa förvärvade marker och trakter för avfolkning. Att skogen ur produktionssynpunkt oftast är välskött är föga ursäkt för att människor inte längre finns kvar.
Regler för bosättningsplikt fanns på pappret för mer än 30 år sedan men vara bara en papperstiger, lätta att kringgå och samhället hade inga motmedel mot den förslagne. Nån gång i mitten på 1980-talet provades regelverket i ett ärende utanför Karlskoga, staten förlorade och utfallet kom att bli praxis.
Vi hade i närheten ett förvärvsärende där köparen till dåvarande Lantbruksnämnden skriftligt utlovade renovering av och bosättning på fastigheten. Inget hände och ännu i nästa generation står huset orört och på väg mot att falla samman.
Vi har inte arvssynd i Sverige så jag avstår från att lägga ut bild på gården!

Svensk glesbygdspolitik har de senaste 70 åren gått ut på att avfolka densamma. Vi skall nog vara glada att utbor får äga näringsfastigheter, för vad skulle annars vara alternativet? Skall skogsbolagen eller staten ta över helt?

De flesta näringsfastigheter ärvs och det blir allt vanligare att arvingarna bor i en annan kommun. Antalet utbor kommer alltså att bli allt fler över tid.

Om vi ska prata utbor och att skattepengarna hamnar i andra kommuner så har vi tex sveaskog som då dragit undan många skattekronor från kommunerna så alla stora skogsägade oavsett flyttar på skattepengarna

Om jag tänker rätt så är skatten på räntefördelningen (inkomstslaget kapital) en statlig skatt och inte en kommunalskatt.

I så fall bidrar nog även många åbor, som inte tar upp skogsintäkterna som inkomst av näringsverksamhet, till denna flytt av skattemedel från orten.

MVH
Alias

Blev lite märkligt när vi hade omarronderingen här kom fram att en del inte ens visste att de ägde skog och några av skogsägarna bodde utomlands så dom fick inte ens tag i dom.

Tur man flyttade från Dalarna

Svågern ärvde andelar i några skiften i Dalarna. Han gav bort andelarna😁

Har du Alias tänkt på att bor men på fastigheten är man också förmodligen skriven på den vilket i sin tur innebär att du förhoppningsvis betar kommunalskatt på övriga inkomster - ELLER.
Även att du underhåller den vilket i sin tur skapar arbetstillfällen för andra medborgare i din kommun (förhoppningsvis)
Många fastigheter, inte alla men ett stort flertal bara står där och förfaller, som ägas av utbo men även av närbo.
Kanske inte just i Växjötrakten men ge dig lite längre ut i skogsområdena, kör ut på små bygator men även enskilda vägar så kan man finna massor av gårdar som står öde och förfaller, ingen direkt uppbygglig syn.
I den kommun jag bor var det på slutet av 1800 talet 3 gånger så mycket boenden, dessutom fanns det ej heller någon direkt tätort som det idag finns.
En del av dagens ödegårdar var för 20 till 30 år sedan delvis uthyrda till danskar och tyskar men idag står de och förfaller, ingen direkt hit.
Däremot har jag märkt att skogsägare (grannar) som tillköper en fastighet inte sällan styckar av gårdscentrat och försöker sälja det till någon optimist.

Finns de några optimister som köper?
En liten parallell är kanske många små torp som finns här runtomkring i skogarna som blitt uppköpta av danskar tidigare o nu ofta av tyskar.
Många av dom husen som köptes på 60 o 70 talet hade inte stått upp nu utan glömts bort i den mörka granskogen.
Men nu köper tyskarna hus inne i samhällena...