Skog som ägs av utbo ökar i Sverige, bra och dåligt

Jag har varit utbo i ca 12 år innan jag på grund av min skogsfastighet flyttade upp så nu är jag, vad det nu heter närbo, med 5 km till skiftet, förut var det 760 km, och det gick alldeles förträffligt bra det med, så det blev mersmak så jag gjorde mitt livs största affär och köpte till mer mark av Sveaskog, som också var utbo, alltså utbobolag! Och skogen var väl skött av dem, inte som vissa tramsar.
Min far köpte ursprungliga skiftet i Augusti 1946, mest för att få tag på egna jaktmarker i väglöst land. Han var också utbo med ca 75 km bilväg och 4 km gångstig, det gick också bra, han rationaliserade dikesgrävningen med dynamit. Pappa var militär och med sig hade han en Krigare av klass, tidigare bondgrabb från Karelen vars mark sovjetunionen lade beslag på, de sprängde diken med dynamit och pentylstubin, min Syster var också med på det hon var 6 år äldre än jag.
På vintern brukade pappa ta tåget på malmbanan till Gransjö och därefter ca 8 -10 km på skidor. Höslåtter skötte en närboende (4 km) med häst, det var väldigt bra hö ca 10 ha. Efter 9 år så fick pappa tillstånd att plantera igen odlingarna, det gjorde han själv, sen blev han kommenderad att flytta till en nyöppnad Flygflottilj F15, då fick han längre ca 760 km till skiftet. Men omdömet här på orten var att han skötte både jakt och skog föredömligt. Röjde och stamkvistning gjorde pappa, övrigt lejde han.
Första bosättningen på marken skedde på 1820 talet, det var fattigt och hårt för dem, på slutet av 1800 talet bodde det flera familjer där med sammanlagt 16 personer som hade sin utkomst därav, finns fiskevatten. Men ingen familjegrupp har ägt stället lika länge som vi som ej var ekonomiskt beroende av marken.
Ändå pappa hade igen hela köpesumman inom 5 år på gallring samt att han arrenderade ut småviltjakten på ett 5 års kontrakt till ägaren av Luleå bryggeri.
När infödingarna har flyttat här i från för länge sedan, men så till sist en utbo blev bofast.

@jannee:
Nu tolkar jag det som att du läste in någon slags värdering från min sida (åbo/närbo kontra utbo), i mitt inlägg ovan. Så var inte fallet. Jag reflekterade bara över de fördelningspolitiska effekterna av olika lagliga sätt för den enskilde att redovisa skogsinkomsterna (inkomst av näringsverksamhet eller kapital), mot bakgrund av skattesystemets uppbyggnad.

MVH
Alias

Det är skillnad på avstånd i olika delar av landet . Här nere i sydväst är man ibland utbo med 5 km till skiftet (som då ofta inte går att bo på för det finns inget hus där) och på några ställen kan man t.o.m. ha en tredje kommun mellan bostaden där man är folkbokförd och skiftet Så kommunalskatten på intäkten av skogen går till "fel" kommun men landstingsskattedelen hamnar i samma region. Är detta moraliskt mer OK än att bo i Stockholm och ha skog i Dalarna?

Själv är jag både närbo och utbo samtidigt trots att utbofastigheten tar vid där min trädgård slutar, men en kommungräns är det likafullt emellan.

Men jag hjälper även till på föräldrarnas mark och till morsas närmsta skifte är det en mil och till morsans avlägsna skifte som ligger granne med fasans skifte är det 4 mil. Om avstånd är ett problem eller inte är nog hur man är som person men för vår del kan man krasst konstatera att 4 mil är för långt för att vi ska sköta det så bra som jag hade önskat.