https://www.svd.se/mathias-har-startat- ... revolution
Det är en torsdag i oktober 2019. Härom natten kom höstens första frost.
I skogen går två män. Vi kan kalla dem Björn och Krister. Björn jobbar för Skogsstyrelsen, och Krister på Naturskyddsföreningen. En myndighetsrepresentant och en miljöaktivist.
Björn och Krister vet inte att deras skogspromenad kommer sluta med att avdelning 3 på Kammarrätten i Stockholm ger tusentals rättslösa markägare upprättelse.
Men vi återkommer till den där domen, som borde eka in i riksdagshuset.
Björn och Krister vandrar i en barrskog i Vamby utanför Norrtälje, som ägs av Mathias Mattsson. Fast nätt och jämnt. Han har köpt den tre dagar tidigare. Den, och den gamla släktgården dit han vill flytta för att bilda familj. ”För att komma närmare hem igen”, beskriver han det när vi talas vid några dagar efter den där domen vi ska återkomma till.
Mathias växte upp i grannhuset. Föräldrarna bor kvar. Själv lever han och sambon i en lägenhetslåda inne i Norrtälje.
Några veckor efter köpet av gården får Mathias ett brev. Ett fönsterkuvert från Skogsstyrelsen. ”Information om registrering av nyckelbiotop” står det i rubriken. I texten meddelar myndigheten att de gjort en så kallad inventering av hans marker, och funnit att skogen har höga naturvärden. Därför kommer den att kategoriseras som nyckelbiotop i Skogsstyrelsens register.
Efter lite googlande förstår Mathias vad brevet faktiskt betyder. Att en stor del av de 28 hektar skog hans gammelfarfar en gång brukade nu är värdelös. Skogsbolagen köper inte virke från nyckelbiotoper. Och staten betalar för det mesta ingen ersättning.
Mathias beskriver den där stunden som en kränkning, ett övergrepp. Att utan förvarning fråntas rätten till sin egen mark. Till familjens träd. Till att få förvalta släktens historia. Dessutom vet han inte längre om han har säkerhet för lånen har just har tagit. Drygt fem miljoner kronor betalade han. Huset måste totalrenoveras.
Han upptäcker också att han inte är ensam. Ett 20-tal andra markägare i trakten har fått liknande brev. Bland annat den nyblivna änkan Birgitta, som just skulle sälja sin gård som hon inte längre orkar ta hand om. Nu får hon avbryta försäljningen, eftersom ingen längre vet vad marken är värd.
Så Mathias bestämmer sig för att ta strid. ”Jag bor i en demokrati, inte i Nordkorea”, säger han. Han stämmer Skogsstyrelsen i domstol.
Jag bor i en demokrati, inte i Nordkorea.
Det är under denna rättsprocess Mathias upptäcker varför Skogsstyrelsen begav sig till just hans nyköpta skog. ”Den aktuella nyckelbiotopsinventeringen utfördes efter att en förening upplyst om att den aktuella fastigheten höll höga naturvärden”, står det i Skogsstyrelsens skriftväxling med domstolen.
”Föreningen” är Naturskyddsföreningen, Sveriges mest skogsbrukskritiska miljöorganisation. Tipsaren är Krister, anställd på föreningens kansli och opinionsbildare i skogsrelaterade frågor.
Krister får dessutom slå följe med Björn från Skogsstyrelsen till Mathias mark, så att han på plats får peka ut varför den bör klassas som nyckelbiotop. I ett utdrag från den så kallade Artportalen ser man hur Krister och Björn den 10 oktober 2019 gemensamt registrerar fynd av bland annat Cortinarius Russeoides. Den benämns i vardagligt svampspråk som Odörspindling: ”Lukten är till en början sött rättikartad, eller som av bananskal, men snart alltmer påtagligt obehaglig, påträngande och frän”, står det på SLU:s webbtjänst Artfakta.
Även Björn är för övrigt skogspolitiskt engagerad. Ett par år tidigare har han undertecknat ett upprop mot sin egen generaldirektör när denne beslutar att pausa inventeringen av nyckelbiotoper i Norrlands inland på grund av att den blivit ”flytande och diffus”. Protestlistan överlämnas till dåvarande miljöministern Karolina Skog.
Skogsstyrelsen menar dock, skriver man till domstolen, att Naturskyddsföreningens närvaro vid inventeringen av Mathias skog ”inte ger anledning att ifrågasätta objektiviteten”. Man tycker inte heller att Björns politiska engagemang ”utgör en sådan särskild omständighet som gör att dennes opartiskhet i ärendet kan ifrågasättas”.
Dock är det inte Skogsstyrelsens brist på oberoende Mathias stämning formellt sett handlar om. Utan om att Mathias tycker att en nyckelbiotopsregistrering borde betraktas som ett så kallat förvaltningsbeslut, och vara möjligt att överklaga. Det tycker inte Skogsstyrelsen, som menar att registreringen bara är ”ren information om vilka naturvärden som finns”.
Nu kommer vi till domen.
Hösten 2020 förlorar Mathias i förvaltningsrätten. Han överklagar. Och två dagar före midsommarafton 2021 kommer utslaget från Kammarrätten i Stockholm som kan göra det möjligt för tusentals svenska skogsägare att kasta av sig statens tvångströja.
För inte nog med att Kammarrätten kommer fram till att registreringar av nyckelbiotoper ”har en sådan påvisbar effekt för den enskilde skogsägaren att det är fråga om ett överklagbart beslut”.
Rätten menar också att de instruktioner från regeringen som Skogsstyrelsen hänvisar till för att alls registrera nyckelbiotoper ”är allt för ospecifika för att utgöra ett rättsligt stöd” eftersom de ”inte anger när och hur en registrering ska ske, vilka överväganden som ska ligga till grund för ett beslut om registrering samt hur ett sådant beslut kan överklagas och till vilken instans”. Skogsstyrelsen har, enligt domstolen, ”inte heller på någon annan grund haft stöd i rättsordningen”.
Kort och gott: Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper är olaglig. Och har eventuellt alltid varit det. Registreringen har pågått sedan 1993, och omfattar över 200 000 hektar produktiv skogsmark över hela landet.
Kort och gott: Skogsstyrelsens registrering av nyckelbiotoper är olaglig. Och har eventuellt alltid varit det.
Domen kan innebära att alla markägare som mot sin vilja fått sina ägor klassade som nyckelbiotoper har möjlighet att begära att beslutet annulleras. Inte omprövas, utan upphävs. Skogen kan brukas och återfår sitt ekonomiska värde. Men viktigast av allt – markägarna får tillbaka det självbestämmande som tagits ifrån dem.
”Jag är förvånad att detta fått gått så långt och hållit på så länge”, skriver Mathias i ett mejl, och tillägger: ”Jag tror och hoppas att Skogsstyrelsens agerande kommer till allmänhetens kännedom, och att domen får stor genomslagskraft i skogsdebatten.”
Låt revolutionen börja.
Kort information om skogsforum.se