sön 05 jan 2020, 10:54#604789
”En stor del av besluten som uppfattas som angrepp på äganderätten är inte riksdagsbeslut i form av lagstiftning utan regerings- och myndighetsbeslut som saknar den demokratiska förankringen hos ett riksdagsbeslut. Riksdagen stoppade därför nyligen regeringen och myndigheterna från att gå vidare med idéerna om grön infrastruktur innan effekterna på jord- och skogsbrukare har klarlagts. Riksdagen drog också in medlen till nyckelbiotoperna eftersom regeringen vägrade att klarlägga tolkningen av EUs artskyddsregler.
Regeringen försöker kringgå riksdagens borgerliga majoritet som ogillar socialisering. Det finns olika lösningar för att utveckla en ”svart myndighetsutövning”, oberoende av riksdagen. Den vanligaste lösningen är ett diffust riksdagsbeslut med uppdrag till regeringen att utarbeta en lämplig förordning. Regeringen lämnar uppdraget vidare till en lobbystyrd myndighet som beslutar om ett ”allmänt råd”. Ett annat alternativ är ett regeringsuppdrag till myndigheten utan förankring i riksdagen. Exempel är älgförvaltning, nationellt skogsprogram, strandskydd, nyckelbiotoper, och nytolkningar av ”frihet under ansvar”. Ny kandidat är regeringsuppdraget ”handlingsplaner för grön infrastruktur” som kan bli en värstingvariant av strandskyddet, ett återupplivande av ”Den fysiska riksplaneringen”.”
https://www.landskogsbruk.se/debatt/utr ... t2YI6ZVjlk
Det finns skäl att granska de olika delarna i utredningsuppdraget om stärkt äganderätt, anser Sverker Liden.
”Utredningsuppdraget innehåller delar till en strategi för samverkan mellan staten och skogsindustrin för att förmå de små skogsägarna att genom skogscertifiering ge bort sin mark och sina rättigheter eller tvinga dem att finansiera sin egen socialisering”, skriver Sverker Liden. FOTO: Gunnar Andersson
Varför behöver man ett utredningsdirektiv på 22 sidor för att utreda hur äganderätten ska stärkas och se till att skogsägarna får den ersättning de ”har rätt till”? Man kan tycka att om myndigheter och domstolar fungerar enligt grundlagen ska skogsägarna få det utan utredningar. Vad är avsikten med utredningen för att ”stärka äganderätten”?
Direktiven handlar om något helt annat än en stärkt äganderätt. I direktiven förbjuder nämligen regeringen utredaren att utreda grunderna för regeringens och myndigheternas pågående socialisering av de små skogsägarnas mark och rättigheter.
Ett tag arbetade jag i Finansdepartementet med att granska budgetar, förslag till regeringsbeslut och lagstiftning inom bland annat socialförsäkringssystemet. Då granskar man frågor som – är kostnadsberäkningarna riktiga, får förslagen avsedd effekt, vem beslutar om bidragets inrättande, vem beslutar om det skall utbetalas, kan bidraget missbrukas, vem kan ändra bidragets regelsystem, vem kan öka eller minska anslaget, vilka kontrollmekanismer finns? De frågorna är avgörande i maktspelet mellan riksdag, regering och myndigheter.
Finns det skillnader mellan socialförsäkringslagstiftningen och miljölagstiftningen i skogsbruket? I socialförsäkringssystemet fattas nästan alla beslut om reglerna av riksdagen och ändringar kan bara ske genom beslut av en riksdagsmajoritet. Ett klart riksdagsbeslut är stabilare än ett regerings- eller ett myndighetsbeslut och svårare att ändra eller manipulera. Här kommer första olikheten med naturvårdslagstiftningen, eller snarare naturvårdsadministrationen. En stor del av besluten som uppfattas som angrepp på äganderätten är inte riksdagsbeslut i form av lagstiftning utan regerings- och myndighetsbeslut som saknar den demokratiska förankringen hos ett riksdagsbeslut. Riksdagen stoppade därför nyligen regeringen och myndigheterna från att gå vidare med idéerna om grön infrastruktur innan effekterna på jord- och skogsbrukare har klarlagts. Riksdagen drog också in medlen till nyckelbiotoperna eftersom regeringen vägrade att klarlägga tolkningen av EUs artskyddsregler.
Regeringen försöker kringgå riksdagens borgerliga majoritet som ogillar socialisering. Det finns olika lösningar för att utveckla en ”svart myndighetsutövning”, oberoende av riksdagen. Den vanligaste lösningen är ett diffust riksdagsbeslut med uppdrag till regeringen att utarbeta en lämplig förordning. Regeringen lämnar uppdraget vidare till en lobbystyrd myndighet som beslutar om ett ”allmänt råd”. Ett annat alternativ är ett regeringsuppdrag till myndigheten utan förankring i riksdagen. Exempel är älgförvaltning, nationellt skogsprogram, strandskydd, nyckelbiotoper, och nytolkningar av ”frihet under ansvar”. Ny kandidat är regeringsuppdraget ”handlingsplaner för grön infrastruktur” som kan bli en värstingvariant av strandskyddet, ett återupplivande av ”Den fysiska riksplaneringen”.
Utredningsuppdraget innehåller delar till en strategi för samverkan mellan staten och skogsindustrin för att förmå de små skogsägarna att genom skogscertifiering ge bort sin mark och sina rättigheter eller tvinga dem att finansiera sin egen socialisering. Det finns skäl att granska de olika delarna i utredningsuppdraget, som handlar om att argumentera för och bygga systemet, inte granska grunderna för socialiseringen.
Sverker Liden
Jägmästare, skogsägare och mångfaldsarbetare
Kort information om skogsforum.se