Hjälp med generationsskifte

Om jag har förstått rätt så är det så här. Alla gåvor av större värde som en förälder ger till något av sina barn räknas som förskott på arv, om inte föräldern föreskriver något annat. Om en förälder ger bort en skogsfastighet eller säljer den för under marknadsvärdet till ett av sina barn så räknas det som ett förskott på arv pga skillnaden mellan köpeskillingen och marknadsvärdet. Om köpeskillingen är under eller över taxeringsvärdet påverkar inte frågan om förskott på arv, däremot finns det tex skattemässiga konsekvenser, bla att det inte utlöser någon reavinstbeskattning.

Ett generationsskifte av en skogsfastighet skulle ju kunna göras genom att ett av barnen köper fastigheten till marknadsvärdet och då blir det ju väldigt enkelt för då är det ingen gåva och inga syskon behöver kompenseras. Det skulle också kunna genomföras genom att ett av barnen får fastigheten som förskott på arv, men ofta har ju inte föräldrarna några andra stora tillgångar, vilket gör att resterande arvingar i praktiken blir lottlösa. Att föräldern föreskriver att gåvan inte ska ses som förskott på arv innebär bara att föräldern bestämmer att gåvan inte ska påverka arvet.

Standardproblemet med generationsskiften är väl att föräldrarna äger en fastighet men inga andra stora tillgångar, så de kan inte ge bort fastigheten till ett barn och samtidigt kompensera övriga barn så att fördelningen av förmögenheten blir rättvis, utan deras kompensation måste komma från köpeskillingen som i sin tur ofta blir så hög att den som tar över fastigheten inte har råd att finansiera den.

Risk för att låta tjatig men det är ju föräldrarna som bestämmer vem som ska få vad och hur mycket den ena eller andra ska få.
Att det kan bli orättvist ibland så javisst men ska man tex behöva sälja föräldragården som kanske funnits i generationer bara för att rättvisa inte kan uppstå annars?

Jag kan rapportera att i det här fallet så genomfördes skiftet enligt konsultens förslag och allt är överstökat.

Som jag bedömer det baserat både på konsultens skriftliga förslag och det första möte där han presenterade förslaget för de inblandade så kan det inte finnas några tvivel om att han medvetet försökte vilseleda för att få det att framstå som rättvist.

Det som hände efter de senaste inläggen i den här tråden var att jag redogjorde för mina synpunkter på förslaget och bad konsulten förklara hur han tänkt när han tog fram det. Han svarade att det aldrig var tänkt att vara ekonomiskt rättvist och att han tagit fram förslaget enligt faderns önskemål. När min fru frågade sin far fick hon beskedet att det är konsulten som vet hur man gör och därför så ska vi göra så. Vi frågade konsulten om han informerat fadern om att förslaget inte är ekonomiskt rättvist men han vägrade att svara på den frågan.

Min fru redogjorde för alla inblandade sina invändningar mot hur det här har hanterats men ingen var intresserad att ens diskutera saken. Vid det här läget övervägde vi dels att föreslå att vi skulle anlita en annan konsult och dels att en värdering av fastigheten skulle göras innan ett slutgiltigt beslut tas, men under omständigheterna valde vi att låta det bero, det fanns bara en part som ville diskutera saken.

Varken jag eller min fru har några invändningar mot resultatet av processen. Faderns vilja var att sonen skulle ta över gården och den ägs nu av någon som nog uppskattar den och kommer att förvalta den väl, samtidigt som min fru har fått en större ekonomisk trygghet. Men processen i sig var en mycket frustrerande och trist historia, vi vet fortfarande inte vem som gjorde vad på vems uppdrag, och inte heller vad gården faktiskt är värd. Kalkylen bygger på konsultens egen grova uppskattning (hans egna ord), ingen värdering gjordes.

Men du ärllgt, vilka krav kan ni ställa på vad fadern egentligen vill göra med sin egendom? Hoppas inte mina barn gifter sig med någon som ifrågasätter vad jag gör med min egendom.

Lagen sätter ju vissa gränser med arvslotten. Fideikommiss är väl avskaffat i det här landet? En fastighet är då bara den form som föräldrarnas förmögenhet råkar ha. Som vilken annan typ av förmögenhet som helst. Varför ska ett barn frivilligt eller ofrivilligt avstå sitt arv för att ett syskon ska få bli förmöget? Helt snurrigt… Om det finns en allvarlig konflikt mellan föräldrar och delar av barnaskaran kan jag med stor tvekan förstå intresset från föräldrar att dela olika, men aldrig annars.

För att det skall bli arv, så måste någon avlida. Så länge det inte har inträffat så finns det ingen arvslott att tala om. Lagen sätter inga gränser för vad man får göra med sin egendom så länge man lever.

Jo, förskott på arv är normen vid gåvor eller särskilt förmånliga köp inom familjen.

...vilket är lätt att hindra genom att givaren säger "detta är inte förskott på arv".

Visst, det finns alltid sätt att skämma ut sig. Vad är man för sorts förälder om man gör vissa av sina barn arvslös för att kunna ge hela förmögenheten odelad till ett?

Vad är man för sorts barn som paxar sina föräldrars förmögenhet innan de har gått bort?

felpost!

Man kan ju även se det som att varför skall en låta gården som varit i släkten i hundratals år varje generations-skifte dräneras mer än avkastningsmässigt rimligt på gårdsviktiga tillgångar.
Det sk marknadsvärdet i sin tur beror idag mycket på det globaliserade kapitalet relativt ett lands lagstiftning.
Jag rekommenderar boken "egendomspraktikan" i frågan.

Jag ser det som förälder.

Okej, som förälder skulle jag bli rätt upprörd om något av mina barn försökte bestämma över min förmögenhet¸och jag tycker nog att jag har misslyckats om de skulle se mig först och främst som en framtida engångsintäkt.

Hur lång tid innan generationsskiftet kan det vara läge att kontakta LRF konsult?