Naturvård och restaurering?

Läste en artikel i Skogsland 18/2010 som handlade om en naturvårdande röjning / restaurering av marker kring en sjö i Västerbotten som initierats av Länsstyrelsen i samma län.

Artikeln beskriver hur man röjer ned all sly och alla buskar, även sälg, och avverkar den risiga träbården som slutit sig kring sjön.

Jag funderar lite över varför man vid vanlig avverkning förväntas göra exakt tvärtom, dvs lämna sly och buskar samt buskiga träd i kantzoner närmast vatten? Detta rekommenderas ju som generell hänsyn och brukar anges som positivt för djur- och vattenlivet - trots att instinkten och vanan hos de flesta skogsägare ofta är att rensa, glesa ut och gallra sina marker.

/andreas.

Jodu, markägarna vill nog ha bort allt sly så att man kan se sjön, men det finns andra aktörer som påverkar skötseln av skog. Numera har man uppfunit nya begrepp såsom; biologisk mångfald, nyckelbiotop, naturhänsyn m.m.
Idag så utbildas ju alla skogsarbetare i detta och det medför att strandzonen vanligen lämnas orörd vid avverkningar.
Detta är inget önskemål från skogsägarna utan har blivit någon sorts praxis i skogsbuket, normal hänsyn m.m. sedan är ju de stora skogsbolagen rädda för att köpa virke som kommer från avverkningar utan miljöhänsyn.

Om man både slutavverkar och röjer närmast vatten så blir det ju inte så mycket kvar. Rekommendationen att röja gäller nog bara om det finns en "normal" skog bakom.

Hur man bör gå till väga, beror ju mycket på vilka naturvärden man vill värna. Låter man strandkanterna vara, så gynnas vissa arter. Röjer man strandkanterna, så gynnas en del andra arter och kalhugger man strandkanterna, så gynnas ytterligare en del andra arter.

Frågar du några naturmuppar med olika naturintressen hur du bör göra med strandkanten, så får du nog olika svar beroende om naturmuppen i första hand är ornitolog, entomolog (insektsälskare) eller fiskeribiolog.
/Niklas