Detta är en ledartext från tidningen Norsk Skogsbruk som vi har översatt och återpublicerat med deras godkännande. Ursprungstexten hittar ni här (bakom betalvägg): https://norsk-skogbruk.no/kommentar/kom ... paskoging/
Norge och Danmark i EU-samarbete
Norges klimat- och miljöminister Andreas Bjelland Eriksen och hans danska kollega, klimat-, energi- och försörjningsminister Lars Aagaard, ingick nyligen en ny avsiktsförklaring som öppnar för samarbete kring EU:s regelverk för skog och markanvändning, det så kallade LULUCF-regelverket.
Danmark ser samarbetet som en möjlighet till gemensamma nordiska klimatinsatser och griper uppenbart möjligheten med båda händer. Den danske ministern Aagaard säger i ett pressmeddelande från regeringen:
”Det är positivt att vi i Norden söker gemensamma lösningar på våra klimatåtaganden. När detta verktyg nu finns och Danmark har överuppfyllt sitt åtagande, är det logiskt att vi banar vägen för avtal med våra grannländer. Samtidigt kommer intäkterna från en eventuell försäljning av krediter från det danska överskottet att gå direkt till att stärka vår egen gröna omställning.”
Den norske Bjelland Eriksen gläds i samma pressmeddelande över ”att vi kan stå tillsammans med Danmark för att uppfylla våra åtaganden. Detta kan gynna båda länderna”.
Samarbetet innebär att de två länderna kan köpa och sälja skogskrediter sinsemellan. Varje kredit representerar ett ton koldioxidekvivalenter och bygger på bokförda utsläpp och upptag från skog och annan markanvändning – det så kallade LULUCF-bokslutet.
Norge har förbundit sig att följa LULUCF
I Norges klimatavtal med EU från 2019 har landet förbundit sig att följa EU:s klimatregelverk, inklusive LULUCF-förordningen. Den innebär bland annat att utsläppen från skog och annan markanvändning inte får överstiga upptaget av koldioxid – så kallad ”netto noll”.
När Norge nu ska köpa skogskrediter av Danmark handlar det alltså om att ett land som är åtta gånger större och har tjugo gånger så mycket skogsareal – med den tillväxt och koldioxidbindning det innebär – ska betala ett land med endast omkring 15 procent skogstäckning. Hur hamnade vi där? Mycket av förklaringen ligger i ländernas historiska skogsplanteringspolitik, som har stor betydelse för deras LULUCF-bokslut tre till fyra decennier senare. Och här finns stora skillnader mellan Danmark och Norge.
Planteringshistorik som spökar
För Norge visar historiska planteringsdata (från 1949 och framåt) att antalet planterade träd ökade kraftigt under 1960-talet och nådde upp mot 100 miljoner plantor årligen. Efter 1990-talet föll dock planteringsaktiviteten dramatiskt till ett historiskt lågvatten på cirka 16 miljoner plantor under 2000-talet, innan den sakta började öka igen. Denna nedgång syns nu i LULUCF-bokslutet, där koldioxidupptaget minskar – en effekt som kommer att märkas ännu mer de närmaste 10–20 åren, eftersom det tar decennier innan nyplanterad skog når sin starkaste tillväxtfas.
Danmark ökar skogsarealen
För Danmark ser bilden annorlunda ut. Landet är inte känt som ett skogsland; år 1805 var skogstäckningen nere i 2–3 procent. Sedan dess har ökad skogstäckning varit ett politiskt mål. Runt 1990, när andelen låg på 11–12 procent, infördes omfattande åtgärder för plantering av ny skog. År 2016 hade Danmark nått cirka 15 procent skogstäckning, varav 20 procent planterats efter 1990. Detta återspeglas tydligt i Danmarks LULUCF-bokslut, där upptaget i skog ökat markant, samtidigt som utsläppen på andra marktyper minskat. Därmed kan Danmark nu sälja skogskrediter till Norge.
Men de danska ambitionerna slutar inte där. År 2024 beslutade Danmark att ytterligare öka skogsarealen. Totalt 43 miljarder danska kronor ska satsas på att plantera 250 000 hektar under de kommande 20 åren – en miljard träd. Budgeten börjar med 737,5 miljoner DKK per år 2025 och ökar till omkring en miljard DKK årligen efter 2030. Det väntas öka landets skogstäckning med nästan 10 procent och förbättra LULUCF-bokslutet ytterligare.
Norge däremot startade sin stora skogsplantering betydligt tidigare, på 1960-talet, med rekordhöga planteringssiffror. Men till skillnad från Danmark föll aktiviteten på 1990-talet. Det är denna historiska nedgång som nu slår tillbaka i klimatbokföringen. Samtidigt påverkar även avverkningen skogens koldioxidbalans, men det är framför allt återbeskogningen som ger de tydliga positiva utslagen – de som Danmark nu skördar, och som Norge fick i början av 2000-talet.
Referensperioden ger stor skillnad
Vilka år som används som referensperioder i bokföringen spelar också stor roll. Referensområdet för klimatredovisningen 2020–2025 bygger på åren 2000–2009, då skogsplanteringarna från 1960- och 70-talen gav stora upptag. Dagens lägre tillväxt ser därför svag ut i jämförelse, vilket gör att Norge måste kompensera genom att köpa krediter. För perioden 2025–2030 blir jämförelsen något gynnsammare, men på grund av det låga planterandet på 1990-talet väntas Norge ändå komma relativt dåligt ut.
Bristande norsk återbeskogning straffar sig
Det framgår tydligt att den historiska planteringspolitiken straffar Norge, som nästan slutade plantera skog både efter avverkning och på nya arealer, medan den belönar Danmark. Resultatet är att Norge måste köpa kvoter av Danmark för att uppfylla sina klimatmål för skog. Samtidigt visar det hur viktig återbeskogningen är. Eftersom det som redan har skett inte går att ändra, är det viktigare vad vi gör framöver. Här har Norge onekligen något att lära av Danmark.
Miljöorganisationer stoppade snabbväxarna
FN:s klimatpanel har sagt det i åratal: plantera mer skog. EU planerar att plantera tre miljarder träd till 2030. I Norge föreslogs redan 2010 att man borde plantera minst 100 000 hektar ny skog som klimatåtgärd, något som också togs upp i klimatförliket i Stortinget 2012 och i rapporten ”Plantering av skog på nya arealer som klimatåtgärd” året därpå. Men medan danskarna planterar vidare, har den norska planen fastnat i diskussioner och byråkrati. Kritik har riktats mot användningen av främmande trädslag som sitkagran och norsk gran på västlandet och i norr, trots deras goda tillväxt och stora klimatnytta. Miljöorganisationer drev kampanjer mot så kallad ”pöbelgran”, vilket ledde till att initiativen stoppades i departementen.
Norskt snack men ingen verkstad
Ett pilotprojekt startades 2015 för att testa plantering på nya arealer i tre fylken med störst potential. Resultatet 2019 visade att återbeskogning är en mycket billig och effektiv klimatåtgärd, och att hela 600 000 hektar lämpar sig. Trots det har lite hänt i praktiken. På Miljödirektoratets webbplats lyfts åtgärden fram som ett effektivt klimatverktyg – med argumentet att aktiv plantering av förädlat plantmaterial ger snabb etablering, jämn täthet, kortare omloppstid och större volymproduktion än naturlig föryngring. De mest lämpliga områdena finns på västlandet och i Nordnorge, och man föreslår till och med att en stödordning skulle kunna få fart på arbetet.
I januari 2024 lade Miljødirektoratet och Landbruksdirektoratet fram ett konkret förslag till en sådan stödordning, med tydliga miljökriterier. I den klimatproposition som kom sommaren 2025 lyfts återbeskogning på nya arealer fram som en viktig åtgärd för ökat koldioxidupptag på lång sikt. Enligt Klimakur 2020 kan Norge plantera 100 000 hektar, motsvarande 5000 hektar per år eller 12,5 miljoner plantor årligen i 20 år, vilket kan ge ett upptag på två miljoner ton koldioxid per år mot slutet av seklet. Samtidigt som Danmark beslutat att plantera 250 000 hektar, har Norge – efter 15 år av utredningar – fortfarande bara vaga ambitioner och vackra formuleringar om en 100 000 hektar. Men klimatet förändrar nu förutsättningarna.
Klimatförändringar tinar upp motståndet
Där sitka och norsk gran tidigare varit kontroversiella kan klimatförändringarna bokstavligen tina upp motståndet. Norge har haft några av Europas strängaste regler mot främmande trädslag, men klimatförändringarna börjar påverka skogen konkret. Inhemsk gran och tall trivs sämre – de drabbas av torka, insekter, stormar och översvämningar. Det har börjat stå klart att vi måste tänka annorlunda om framtidens skogar och använda trädslag som bättre tål förändringarna. En rapport från 2025, ”Egnede industritreslag for skogbruket”, visar att flera främmande trädslag kommer att klara sig bättre än gran och tall i framtidens norska skogar.
Plantera mer skog!
LULUCF-bokslutet berättar mycket om ländernas historiska planteringspolitik. Ja, det får delvis skulden för att Norge nu måste köpa kvoter från Danmark – men den goda nyheten är att politik kan förändras. Många klagar över avskogning, men när det gäller återbeskogning i Norge handlar det snarare om brist på politisk handlingskraft. Om Danmark klarar det, kan vi också. Plantering som påbörjas idag kommer att synas i framtida klimatbokföring. Vi kan inte ta för givet att klimatfrågan är mindre viktig då. Nu måste politikerna ta sitt ansvar och få fart på åtgärden. För att säga det med FN:s klimatpanels ord: plantera mer skog!
Länk till originalartikeln:
https://norsk-skogbruk.no/kommentar/kom ... paskoging/
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
