En forskargrupp från SLU, ledd av Björn Lindahl, har undersökt vilka svampar som lever i svensk skogsmark, genom att analysera svamp-DNA i 359 skogar från Markinventeringens provytor spridda runt om i landet. Ett av syftena var att undersöka väl underbyggda misstankar om att svampsläktet spindlingar skulle kunna ha en viktig roll, inte bara som mykorrhizasvampar utan också som nedbrytare. När de sedan undersökte svampsamhällets sammansättning i markprover med olika tjocka humuslager fann de att det i genomsnitt fanns 33 procent mindre kol i de markprover som innehöll DNA från spetsspindlingar.
Nu visar istället den nya studien att situationen kan vara den motsatta. D.v.s att närvaron av vissa spindlingar ökar nedbrytningstakten av kol i markskiktet. Å andra sidan bidrar denna nedbrytning till att frigöra näringsämnen och därigenom troligen ökad tillväxt för träden.
Studien visar också att spindlingar påverkas negativt av trakthyggesbruk, och att det tar 20 år innan de börjar komma tillbaka efter en avverkning.
– Detta samband kan bidra till ökad kolinlagring i marken i planterade ungskogar, säger Björn Lindahl, men ökad kolinlagring är samtidigt kopplad till minskad näringsomsättning, och det finns en risk att kalavverkning kan minska markens långsiktiga bördighet i och med att de viktiga spindlingarna försvinner.
Studien har möjliggjorts av att man nu kan kartlägga förekomst av olika svamparter med hjälp av ny DNA-teknik.
Fakta om spindelskivlingar
Spindelskivlingar är normalt sett något man ska passa sig för när man kommer med svampkorgen på trattkantarelljakt. Flera arter är rejält giftiga. Så här skriver SLU om dessa svampar:
Spindlingar, eller spindelskivlingar, är en mycket vanlig grupp mykorrhizasvampar med över 400 arter i svensk skogsmark. De finns i de flesta skogar, men försvinner vid avverkning och är känsliga för gödsling och kvävenedfall. Släktet har fått sitt namn av att de har något som liknar spindelväv mellan hatt och fot när fruktkropparna håller på att utvecklas. Spetsspindlingar är en av de vanligaste grupperna inom släktet. De växer med gran och tall och mest på näringsfattig och sur skogsmark.
I skogar över 60 år hittade forskarna DNA från denna artgrupp i 13 procent av markproverna. I de 40 procent av provytorna som har lägst markbördighet var frekvensen av spetsspindlingarna ännu högre, 20 procent.
– Det är alltså väldigt vanliga arter vi pratar om – jämförbara i utbredning med lingon, konstaterar Björn Lindahl.
Läs mer om studien här:
https://www.mynewsdesk.com/se/sveriges_ ... as-3105196
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto