Något om fältfloran i "Jätterträdens skog" i Mölnbacka.

Jag har under sommaren gjort en översiktlig inventering av fältfloran i det skogsparti i Mölnbacka där Sveriges högsta gran, tall och klibbal står.
Fältfloran i området är påfallande artrik. I det stora hela är den ganska typisk för värmländska hyperitområden. Kort kan sägas att blåsippan utgör en bra indikator för dessa hyperitmarker. Här finns den i stort antal, dessutom i tre färgvarianter. Men det som sticker ut på den här lokalen är ändå den mycket rika förekomsten av springkorn. Den uppträder i flera hundra exemplar, kanske tusen. Springkornet fanns här tidigare överallt i mölnbackabergen, men har under senare decennier blivit alltmer ovanlig. Den behöver skugga. Några år efter det att skogen har avverkats på dess ståndort försvinner den och återkommer aldrig. Så går det med nästan alla hyperitväxter. "Pratet" om att de skulle återetablera sig är rent nonsens. Jag har vandrat i Mölnbackas berg i fem decennier och har "helkoll" på detta. I de "granplantager", som växer upp på hyggena, har jag inte kunnat konstatera någon som helst återetablering av hyperitfloran.
Bifogar några blombilder.