Skogsindustrin ljuger. En debattartikel
Postat: fre 21 sep 2018, 07:42
Debattartikel:
https://www.dt.se/artikel/opinion/debat ... sindustrin
"Man vill rättfärdiga den faktiska skövling av svensk natur som man ägnat sig åt de senaste 70 åren. Helst vill man ha applåder!" skriver författaren Thomas Tidholm om skogsindustrin.
Bild: TT
Svar till Peter Wigert, AB Karl Hedin, och Fredrik Marnefeldt, AB Karl Hedin Sågverk, som skrev under rubriken "Nej, den biologiska mångfalden i skogen är inte hotad – men det är däremot äganderätten" den 10 september.
Det kan vara svårt att förstå varför representanter för skogsindustrin, i det här fallet två direktörer från Karl Hedin AB, så ofta väljer att rent ut ljuga i sina artiklar till stöd för skogsbruket. Och här redan i rubriken. ”Den biologiska mångfalden i skogen är inte hotad - men det är däremot äganderätten!”
Märkligt! Det förhåller sig ju precis tvärtom! SLU har slagit fast att mångfalden är hotad på grund av skogsbruket. Inget parti finns som vill avskaffa äganderätten i Sverige, som för övrigt finns på tredje plats i världen beträffande stabil äganderätt.
Så varför ljuger man? Det är en gåta, men kanske har man lärt av Donald Trump att en grov osanning kan skapa osäkerhet bland allmänheten och få stöd av dem som vill tro. På så vis avskaffas sanningen som sådan, för att i stället bli något man kan välja eller välja bort efter behag. En livsfarlig princip förstås, men alla som debatterat med skogsbrukets företrädare de senaste åren kan göra en lista på osanna påståenden, halvsanningar, snedvriden statistik och påståenden rakt ut i luften, till exempel ”Vi har aldrig haft så mycket skog som nu”, ”Skogsnäringen binder koldioxid motsvarande hela Sveriges samlade utsläpp”. Det är faktiskt ofta svårt att hitta något som är sant bland alla dessa påståenden, vars ursprung är branschorganisationen Skogsindustriernas propagandakontor.
Hur har det blivit så att en hel bransch förfallit till att ljuga på detta sätt? Man kan förstå att det måste kännas provocerande att kritikerna, den statliga och ideella naturvården med flera, har rätt lika många gånger som man själva har fel. Det skaver, och man har tydligen svårt att nöja sig med att bara tjäna pengar på ett hänsynslöst skogsbruk, vilket ingen hittills har kunnat hindra. Man vill vinna debatten också – tydligen med alla medel. Man vill rättfärdiga den faktiska skövling av svensk natur som man ägnat sig åt de senaste 70 åren. Helst vill man ha applåder!
Men man har opinionen emot sig. En växande majoritet av befolkningen vill se fler reservat och ett annat skogsbruk.
Man framhåller skogsbrukets ekonomiska betydelse (lite över 2 procent av BNP). Den minskar, liksom sysselsättningen. Men stor eller liten – ingen verksamhet kan rättfärdigas av att man kan tjäna pengar på den! Hursomhelst skulle bortfallet, om vi fick fler reservat, mer hänsynsfulla metoder, ett förverkligande av riksdagens miljömål och allt vad god naturvård kräver, inte bli annat än marginellt, kanske rentav hamna på plus. Problemet är att skogsägarna och hela näringen i nyliberal anda vill optimera sina vinster och därför vill mota ALLA ollar i grind, hur små de än är. Därav dessa brösttoner, dessa skyttegravar. Därav dessa lögner.
Men landet och människorna behöver sin mångfald, sin natur. Och skogsbruket behöver en omställning inte minst för sin egen skull.
Thomas Tidholm
författare
https://www.dt.se/artikel/opinion/debat ... sindustrin
"Man vill rättfärdiga den faktiska skövling av svensk natur som man ägnat sig åt de senaste 70 åren. Helst vill man ha applåder!" skriver författaren Thomas Tidholm om skogsindustrin.
Bild: TT
Svar till Peter Wigert, AB Karl Hedin, och Fredrik Marnefeldt, AB Karl Hedin Sågverk, som skrev under rubriken "Nej, den biologiska mångfalden i skogen är inte hotad – men det är däremot äganderätten" den 10 september.
Det kan vara svårt att förstå varför representanter för skogsindustrin, i det här fallet två direktörer från Karl Hedin AB, så ofta väljer att rent ut ljuga i sina artiklar till stöd för skogsbruket. Och här redan i rubriken. ”Den biologiska mångfalden i skogen är inte hotad - men det är däremot äganderätten!”
Märkligt! Det förhåller sig ju precis tvärtom! SLU har slagit fast att mångfalden är hotad på grund av skogsbruket. Inget parti finns som vill avskaffa äganderätten i Sverige, som för övrigt finns på tredje plats i världen beträffande stabil äganderätt.
Så varför ljuger man? Det är en gåta, men kanske har man lärt av Donald Trump att en grov osanning kan skapa osäkerhet bland allmänheten och få stöd av dem som vill tro. På så vis avskaffas sanningen som sådan, för att i stället bli något man kan välja eller välja bort efter behag. En livsfarlig princip förstås, men alla som debatterat med skogsbrukets företrädare de senaste åren kan göra en lista på osanna påståenden, halvsanningar, snedvriden statistik och påståenden rakt ut i luften, till exempel ”Vi har aldrig haft så mycket skog som nu”, ”Skogsnäringen binder koldioxid motsvarande hela Sveriges samlade utsläpp”. Det är faktiskt ofta svårt att hitta något som är sant bland alla dessa påståenden, vars ursprung är branschorganisationen Skogsindustriernas propagandakontor.
Hur har det blivit så att en hel bransch förfallit till att ljuga på detta sätt? Man kan förstå att det måste kännas provocerande att kritikerna, den statliga och ideella naturvården med flera, har rätt lika många gånger som man själva har fel. Det skaver, och man har tydligen svårt att nöja sig med att bara tjäna pengar på ett hänsynslöst skogsbruk, vilket ingen hittills har kunnat hindra. Man vill vinna debatten också – tydligen med alla medel. Man vill rättfärdiga den faktiska skövling av svensk natur som man ägnat sig åt de senaste 70 åren. Helst vill man ha applåder!
Men man har opinionen emot sig. En växande majoritet av befolkningen vill se fler reservat och ett annat skogsbruk.
Man framhåller skogsbrukets ekonomiska betydelse (lite över 2 procent av BNP). Den minskar, liksom sysselsättningen. Men stor eller liten – ingen verksamhet kan rättfärdigas av att man kan tjäna pengar på den! Hursomhelst skulle bortfallet, om vi fick fler reservat, mer hänsynsfulla metoder, ett förverkligande av riksdagens miljömål och allt vad god naturvård kräver, inte bli annat än marginellt, kanske rentav hamna på plus. Problemet är att skogsägarna och hela näringen i nyliberal anda vill optimera sina vinster och därför vill mota ALLA ollar i grind, hur små de än är. Därav dessa brösttoner, dessa skyttegravar. Därav dessa lögner.
Men landet och människorna behöver sin mångfald, sin natur. Och skogsbruket behöver en omställning inte minst för sin egen skull.
Thomas Tidholm
författare