tor 02 aug 2018, 11:16#519876
Ojojoj. Man tänker på orken.
Att orka göra det man som kund/ skattebetalare kan förvänta sej. Statens grundåtagande. Det mest grundläggande. Skydda medborgare och egendom.
En brandman som inte orkar släcka. Men dra åt h-e.
Är det så illa att de som kommer med ambition en central myndighet tröttas ut tills de finner sej i den bekväma lunken eller slutar. Eller är det ett exempel på en ohederlig person.
Man har sin sysselsättning och inväntar lydigt en till fredag, löning, en till semester och sist en välförtjänt pension utan att riskera bryta nån regel som man har som födkrok att bevaka. Eller långsiktig process som man deltar i. Allt i förhoppningen att ingen yttre förändring som exvis maktskifte leder till den traumatiska frågan, "märks det egentligen om vi tar och avvecklar det här?".
Man ska i dagens samhälle helst hitta sej ett intressant jobb, trivsamt med bra villkor för sin egen personliga utveckling och bekräftelse. Plikt, vad är det?
Så fort bestämmandet, och den eventuella förmågan att kunna skämmas för det man inte orkar tar över. Eller man bor utanför det område man bestämmer över, blir det snabbt och enkelt: "Det skiter jag i", "Jag ska ha min semester".
Blir man utsatt eller kritiserad har man en back-up plan: "Det är egentligen inte min sak", "låt oss titta på detta när det har lagt sej", "vi ska gå till botten med detta och vända varje sten". "Jag började för 3 år sen, och vi gör framsteg varje dag". "generellt är det så att..., går inte in på enskilda fall". "Jag vet länder där det är sämre.. (aldrig där det är bättre)"
Och visst, i grunden är det ju så att man kan skita i allting som människa, lämna därhän, för att det är väl egentligen det bästa för naturen. Lämna till fri utveckling. Det finns för mycket folk och människan har präglat alla beboeliga miljöer på jorden.
Synsättet hos urbana människan att man är inte en del av naturen längre utan står över allt. Naturen diskvalificeras till ett dåligt-samvetes-projekt, ett omsorgsobjekt eller en sällskapshäst/-hund.
När ett land som helhet inte orkar längre, utan när "det-skiter-jag- i, -om-det-inte-är-bra-för-mej-mentaliteten" fått fäste, då inträffar följande.
Man kan undra vad definitionen på ett land egentligen är när exempelvis vem-som-helst från var-som-helst kan komma till Sverige och inmuta landet/mark för malmprospektering och brytning. Det enda vi bevakar är miljöprövningen tar tid som ger skattebetald mötestid åt massa miljöpartister under 3-5 år. 2 meter under gräsmattan var jag tills nyligen inmutad av ett danskt bolag.
Bör en stat kontrollera sin vattenkraft? Är vattenkraft mer Sverige, ett statligt/nationellt intresse än ett bolag vilket som helst. Eller, gör det inget om bolag eller pensionsfonder i USA eller Kina köper upp skogen i landet?
Finska staten (Fortum) äger ju bl a vattenkraft av betydelse i SVerige. I Dalälven, Trängslet ex vis ett bland våra största kraftverk. Det kostar i princip konsistensfett att smörja lagren och komersiella risken är noll. Fortum utdelar miljarder i utdelning till finska staten. Skulle inte exvis våra pensionspengar orka investeras i svensk vattenkraft?
När finnarna skulle bygga världens största pappersmaskin i Borlänge för 15 år sen och undrade om man skulle investera nån annanstans medan man prövade allt tänkbart och otänkbart ur olika perspektiv och blev klar med miljöprövningen i Sverige. Då var det finnarna som inte orkade. Orkade vänta längre. Då, under galgen blev allt klart i ett nafs. Dock med tydligt missnöje från flera okända makthavare, som äntligen hade skarp sysselsättning. Det grymtades att de "minsann inte ger vika för påtryckningar". "Man får räkna med att tillståndsprövningar tar många år."
Hur länge tror man att det dröjer innan skogsfastigheter kommer kunna köpas och säljas hur-som-helst mellan vem-som-helst i Sverige? 5 år kanske?
Det finns så många som skulle tjäna på det. En ökad köp/säljaktivitet gynnar inte minst staten. Sen slipper man gnälliga resurskrävande landsbygdsbor om Kinesiska konsortier betalar trötta landsbygdsbor ett prispremium.
"Det finns ingen nytta med att det bor folk utspritt." "Hur ska man orka det."
Orkar vi hålla något jordbruk kvar? Först mjölkar man skatter, pålägger krav så det knappt går. Tillstånd, prövningar och politik. Det finns inga marginaler i producentledet. Sen ska man stå som minister i tv och framstå som generös med små, små nödpengarna såsom en morot framför en åsna. Ni får smaka när ni dör.
Blir det igenplantering efter torkan/utslaktningen eller utländska uppköp runt hörnet?
Ingen kommer märka nåt av landsbygdens fortsatta nedåttrend i städerna. Där äter man importerat åsnekött på pizzan, biff från Argentina, veganmat från världens alla hörn, laktosmjölk från Finland och importkyckling från Thailand i skolorna. Alla har specialkost för att utmärka sej.
Om Ekot, låter en MSB-anställd brandman fabulera sin "låt-det-slockna"-mentalitet skall Ekot samtidigt informera balanserat om hur man arbetar i USA i övrigt med resurser kring brandbekämpning utanför Yellowstone, i klimatområden liknande de i Sverige.
Jag kan säga att bekämpar man inte våra pågående bränder som det nu görs, hade de eskalerats till hundratusentals-hektars-klassen. Att ha tjänst på MSB som brandsakkunnig och tänka såna tankar som tänkts och tutats ut, är skrämmande för mig som skattebetalare.
Skaffa nu vattenkapacitet i försvaret eller nåt, nåt som kommer på plats med kraft inom någon timme, så kostar det ju nästan inget att släcka.
Nu tar det ca 1 vecka att fylla i blanketter i Stockholm!! Om nån orkar. Och man inte ska behöva störa en chef på semester. Om man kan avvara plan i Italien/Frankrike/Portugal.
Brandspridning är väl en matematiskt "exponentiell funktion" över tid.
Moteld: Låt det brinna på de där torra hällarna och reservaten runt Stockholm. Skogen är ju i princip en rekreationsskog, och det är små arealer. Kan vara bra å bränna undan lite fästingar, sopor och tusentals kvarlämnade snitslar och skyltar ibland. Samtidigt är det ju bra med natur som får sköta sej fritt.
Kort information om skogsforum.se