ons 10 okt 2018, 18:39#528014
En faktor som ofta verkar glömmas bort är våtmarkernas betydelse för att tjädrarna ska kunna dra fram sina ungar. Perfekt tjädermark är en lång sluttning från sjöstrand eller öppen tranbärsmyr via tallrismosse med tuvull och odon via blåbärsgranskog till tallhällmark och så gärna en grusväg. För nästan varenda våtmark söder om dalälven gäller att nån har varit där och dikat. Det är vanligen utfört vid mitten på 1900-t men effekten att de öppna delarna av våtmarken försvinner ser vi nu.
Predationen har stor betydelse. Tydligt exempel var när rävskabben första gången kom till mina trakter på 80-talet. Det vimlade av alla småvilt, inkl orrar och tjädrar. Spelgalna tjädertuppar fanns i varje buske: nuförtiden blir sådana nog inte långlivade, räv och kungsörn ordnar det.
Ett annat exempel är ett område där det åtlades med trafikdödat vilt och viltslaktrester, på initiativ av jägarna förmodligen för att gynna örn mfl (troligen inga baktankar, konstruktiv del av landet
= sällsynt m gangsterfasoner bland jägare men vanligt m genuint naturintresse) men det vimlade också av räv och korp. När åtlingen upphörde ökade tjäderstammen, alternativt flyttade de dit: i vilket fall som helst blev effekten att tjädern nu spelar på sen gammalt kända spelplatser igen, givetvis i närheten av fina våtmarker men annars tämligen hårt brukad skog. Svårt förvisso att avgöra vad som är vad här, årsmån för tjädern eller avverkningar på närbelägna spelplatser kan ju spela in.