Hjortdjuren är väldigt sparsmakade. Rådjur, älg, kronhjort och dovhjort är alla idisslare med känsliga magar anpassade till olika dieter. Alla äter gräs, örter och kvistar i olika proportioner. Rådjur och älg utmärker sig genom att äta mycket vedartat material. Kronhjort genom att äta granbark, annars är gran inget de äter så stora mängder av.
Studierna visar även på möjligheter att minska betesskadorna med hjälp av aktivt foderskapande av rätt sorts foder. Traditionell utfodring av allt för energirik mat (typ ensilage & rotfrukter) kan snarare driva fram ett oönskat beteende:
Tidigare trodde man att djuren helt enkelt maximerade intaget av energirikt foder, vilket möjligtvis var ett motiv till stödutfodring med rotfrukter och ensilage. Men så är det inte. Försök visar att älgen väljer föda för att nå en viss balans mellan näringsämnena, inte för mycket och inte för lite. Om älgen får mycket av energirika, lättsmälta, kolhydrater kompenserar djuret intaget genom att äta mer kvistar för att få balans i vommen.
SLU listar upp några möjligheter som finns för att bidra till minskat betestryck på den skog vi vill ha kvar. En del är nog relativt självklart men tål ändå att upprepas:
EN NYCKELFRÅGA är hur
vi ska skapa mer viltfoder i
landskapet.
√ Djuren tycker om att äta i skogens luckor där det finns flera arter och mer biomassa. Att hålla gamla inägor och
kulturlämningar öppna kan därför vara bra.
√ Ståndortsanpassning för tall och lövträd leder till mer foder än granplanteringar.
√ Brunnsröjning och röjning till tätt förband skapar mycket foder samtidigt som det gynnar produktionen.
√ Redan betade tallplantor bör lämnas kvar eftersom älgen gärna återvänder till dem.
√ Efter en avverkning kan tall- och lövriset samlas ihop till lättillgängliga högar till viltet.
√ Rönn, asp, sälg och ek är värdefulla för djuren och bör inte röjas bort.
√ Kantzoner, kraftledningsgator, viltåkrar och viltvatten uppskattas av klövviltet.
Läs hela nyhetsbrevet från SLU här.
Kort information om skogsforum.se