Gemensamma drag i Sverige och Finland
Klimatstress och extremväder som gemensam grundton
Båda rapporterna konstaterar att 2025 var ett ovanligt varmt år — Sverige beskrivs ha haft ytterligare ett varmt klimatår med extremväder och en komplex skadebild, medan Finland uppger att 2025 var landets näst varmaste år i mäthistorien, 1,6 grader över referensperioden 1991–2020. Klimatförändringens fingeravtryck genomsyrar båda texterna
Samma stormnatt — olika namn, delvis olika geografi
Den dominerande enskilda händelsen är i båda länderna stormen den 27–28 december. I Sverige benämns den Johannes och beräknas ha fällt ca 11 miljoner m³sk, med värst skador i Dalarna och Gävleborg. I Finland kallas samma storm Hannes. Finlands Meteorologiska Institut beskrev Hannes som en av de svåraste stormarna på decennier, med tyngdpunkten i västra Finland — Österbotten, Mellersta Österbotten, Södra Österbotten samt Egentliga Finland och Satakunta. Den finska skogsmyndigheten Metsäkeskus bedömer att Hannes skadade ca 3,5–4 miljoner m³ skog — alltså en klart lägre volym än i Sverige.
Granbarkborrana höll sig lugna
Båda länderna rapporterar att granbarkborrens aktivitet var lägre än föregående toppår. I Finland uppges att en sval försommar begränsade granbarkborrens svärmningstid, och antalet nya fynd var lägre än 2024. Sverige uppger att barkborreskadorna är tillbaka på en normal nivå efter en kraftig minskning sedan toppåret 2021.
Hjortdjur och älg — fortsatt nedåtgående trend
I Finland var hjortdjursskador den viktigaste biotiska skadekällan med ca 337 000 hektar med skador, men trenden fortsätter nedåt. I Sverige visar 2025 års Äbin-inventering att årsskadorna på tall uppgår till 9 procent, en minskning jämfört med föregående år. Båda länderna kopplar den positiva trenden delvis till snöfattig vinter 2024/25, som spred ut djurens betestryck geografiskt.
Rotröta — kronisk och underskattad
I Sverige beräknas rottickan kosta skogsbruket ca en miljard kronor om året enbart i virkesförsämring. I Finland uppges att rötsvamparnas areal låg på den långsiktiga genomsnittsnivån, men att rötskador är notoriskt svårt att detektera vid ytinventering.
Viktiga skillnader
Rapporteringsform och metodik
Den kanske tydligaste strukturella skillnaden är att LUKE:s rapport grundar sig på den systematiska rikstäckande skogsresursinventeringen VMI. Skogsstyrelsens rapport bygger på observationsdata från regionala skogsskadesamordnare, snarare än systematisk stickprovsinventering. Finland kan därmed redovisa nationella arealtal för olika skadetyper (snö 595 900 ha, älg: 337 000 ha, storm: 309 800 ha) med en annan statistisk kontext, medan Sverige är tydligare med att data är observationsbaserade.
Skadornas geografiska tyngdpunkt
Hannes drabbade primärt Finlands västkust och sydvästra kustland, medan Johannes framför allt träffade Gävleborg och Dalarna hårdast och var till sin karaktär den tredje största stormen i Sverige på 2000-talet efter Gudrun och Per.
Ny varningssignal: fjällmöss/sork i Finland
LUKE flaggar för ett kommande problem som saknar direkt motsvarighet i den svenska rapporten: hösten 2025 noterades en sorktopp i Södra Österbotten, norra Mellersta Finland och östra Finland, vilket förväntas leda till avsevärt större plantskador kommande vinter — ett skadeförlopp som Sverige inte rapporterar i samma skala.
Nya invasiva skadegörare — olika organismer, samma problemtyp
Sverige lyfter fram sköldlusen Toumeyella parvicornis som sannolikt kan etablera sig och orsaka avsevärda tallskador. Finland rapporterar i stället att skyttesvampen Lecanosticta acicola (brun tallbarrsfläck) hittades för första gången i Finland på bergstall i Egentliga Finland hösten 2025, och att den är en A2-karantänorganism — ett fynd som inte nämns i den svenska rapporten.
Almsjuka — Sveriges specifika börda
Almsjukan ägnas ett eget avsnitt i den svenska rapporten och beskrivs som allvarlig, med kraftig ökning på Gotland som hyser Norra Europas största almbestånd. Finland nämner inte almsjuka, vilket speglar en reell botanisk-geografisk skillnad.
Skogsbränder — olika prioritet i texterna
Sverige redovisar 132 oplanerade bränder på 345 hektar 2025 — fler än 2024 men färre än 2023 — och lyfter att beredskapen var på rekordnivå. LUKE behandlar skogsbränder mer kortfattat i sin rapport utan samma siffermässiga detaljnivå.
Infrastrukturen drabbades i Sverige — ett ovanligt inslag
Extremregnet i Västernorrland i september (upp till 140 mm på ett dygn) skadade privata skogsbilvägar för ca 20 miljoner kronor och orsakade tågurspårningar. Något liknande saknas i LUKE:s rapport, vilket troligen avspeglar att Finland fick sin extremnederbörd i andra regioner och/eller tidpunkter.
Sammanfattande bedömning
De båda rapporterna ger en relativt samstämmig bild av 2025 som ett år präglat av klimatstressad skog, en dämpad barkborreutveckling, och en gemensam stormhändelse vid årets slut. Skillnaderna handlar mer om metodval, tyngdpunkter och geografiska särdrag än om fundamentalt olika verkligheter. Den finska rapporten är mer sifferbaserad tack vare VMI-systemet, medan den svenska ger en rikare observationsbaserad berättelse om geografisk variation och nya hot. Båda pekar entydigt mot att klimatförändringen successivt omformar skadebilden i båda länderna.
Råd för skogsskötseln – öka trädslagsblandningen!
Den svenska rapporten är klart mer handlingsinriktad och ger konkreta skötselråd som är väl förankrade i forskning. Den finska rapporten är primärt ett vetenskapligt underlagsdokument och lämnar rekommendationerna mer öppna. Båda pekar dock i samma principiella riktning: klimatanpassad skötsel, ökad trädslagsblandning och tätare övervakning av nya skadegörare är de gemensamma svaren på den förändrade skadebilden.
Här kan ni läsa Skogsstyrelsens rapport om svenska skogsskador 2025
och här finns motsvarande rapport över finska skogsskador från LUKE
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
