Övergång till blädning

Nej, oftast inte, men det är ett komplicerat system, det måste ju fortsätta och slutföras under ganska låmg tid, föryngringen växer ofta dåligt i början och när man är klar är det stora höjdskillnader mellan olika delar av ungskogen. Höjdskillnaderna försvinner med tiden, men de stökar till det under röjnings- och gallringsfasen.

Ditt förslag är sämre därför att det skapar små mikrobestånd där plantorna inte växer speciellt bra. Planterade plantor uppför sig efter nåt år som de naturligt föryngrade.

Om du vill ha skogen kvar, låt den stå. Är du orolig för granbarkborre, gallra ut granarna.

Lars,
vad är det egentliga problemet:
- Att luckorna är för små? Går man till "extremer" så innebär det förstås att det blir dåligt med ljus och då sämre tillväxt. Men när kan man då säga att det är någorlunda tillräcklig storlek?
- Att självsådd på något sätt stör plantering. Men plantorna har ett stort försprång mot självsådd. Plantorna borde bli "dominerande"?
- eller något annat?

Det här kan ju egentligen vara normalt skogsbruk, men storleksmässigt nerskalat till en minnivå. Så var ligger då lägsta rimliga minnivå?

Ljus är nästan aldrig begränsande utan det är kväve som är begränsande i våra skogsekosystem. De stora träden har stora rotsystem och därför får man på hyggen normalt en zon med dåligt växande föryngring längs alla beståndskanter. Detta fungerar på samma sätt om du gör ett väldigt litet hygge, det du kallar lucka. Kantzonens bredd påverkas av hur hög skogen är, därför att större träd har större rotsystem. Som riktvärde kan man säga att zonen normalt är åtminstone fem meter. Med små luckor som inte utvidgas kan du få en situation där det bara är i mitten av luckan som föryngringen utvecklas någorlunda normalt. Du får då en grupp plantor som i höjdled ser ut som en kon eller pyramid. Om luckan görs större så blir området i mitten, där plantorna växer utan konkurrens från det omgivande beståndet, gradvis större.

Den som testat och skrivit mest i Sverige om det här sättet att föryngra skog är Uno Wallmo. Under första halvan av 1900-talet gjorde han en hel del försök med luckhuggning i framförallt Östergötland. Hans råd var att de första luckorna borde vara ca en trädlängd i radie, alltså 40-60 m i diameter, och sen utvidgas en trädlängd vid nästa huggning, efter 3-5 år. I de lättföryngrade områden där Wallmo höll till fungerade metoden, även om det oftast blev mer gran än tall i ungskogen.

Men, du vill bara göra mikrobestånd och frågar bara om föryngringsfasen. Vad händer sen då? Hur är planen framöver? Hur tänker du dig att dina mikrobestånd ska utvecklas och skötas framåt i tiden?

Ditt system med mikrobestånd kallas "group selection" på engelska och det har testats en hel del i USA. Problemet är att dessa mikrobestånd inte växer som bestånd med mer normal storlek, vilket gör det svårt att planera skötseln av dom. När är det dags att röja och gallra? Det blir också logistiska problem när du kommer in i gallringsfasen. Tidigare hade man problem med att hålla ordning på bestånden, eftersom de var för små för att synas bra på flygbilder och vanliga skogskartor. Den delen går att lösa idag med bra GIS-program och GPS. Men du måste ju kunna köra ut virke och då krävs stickvägar genom de delar som du just nu inte ska gallra. Det blir extremt lite virke som tas ut i en gallring. Hittar du köpare till så liten volym?

Så, var går den nedre gränsen för minibestånd som kan fungera? Ett grovt riktvärde - ca en halv hektar, 70x70 m. I det läget utgör en 5 m kantzon med nedsatt tillväxt bara drygt 25% av arealen. Med dina mikrobestånd (50x50 m) utgör kantzonen 36% av hela arealen, och krymper dina luckor ännu mer så blir det alltmer kantzon med nedsatt tillväxt i det nya uppväxande beståndet.

Fokusera inte på föryngringsfasen i de första luckorna utan tänk hur hela dina 17 ha ska utvecklas under de kommande 100 åren. Hur ser planen ut?

Tack Lars,
bra svar med för mej nya kunskaper och vinklingar på situationen 😀

Jag skall läsa igenom några gånger och fundera en vända till.

Om man gallrar ut gran för antingen granbarkborre eller att granen riskerar röta och låter tallen stå kvar i en gles timmerställning, hur kan man tänka med föryngringen om man vill driva upp ungskog av tall innan man fäller tallen? Först och främst blir det en hel del ris från kvistningen av granen som täcker marken, behöver man åtgärda det eller kommer plantorna upp ändå?
Kan man räkna med att det kommer upp plant om man har ett tätare förband än en fröställning?


Intressant, jag trodde nog att det var ljuset som var den begränsande faktorn i kantzonen. Skulle man då kunna gödsla i kantzonen för att hjälpa en plantering?

Väldigt intressanta frågor ujja, håller precis på att ta bort granen från en bestånd på ca 0,5ha där det även finns hyffsat med tallstock, funderar själv på att lämna kvart tallen för att att få en naturlig föryningring. Detdär med riset är nåt jag också funderat på, det blir ganska tjockt med ris av granen.

Överlag var kan man läsa på om såna här saker? Har ni några bra bokrekommendationer eller liknande?

En timmerställning är normalt för tät för att det ska komma upp tallföryngring. Du kan ha tur och få upp en del plantor men det blir glest och de kommer att växa väldigt dåligt. Däremot kommer du nästan garanterat få en hel del granplantor.

Timmerställning har som syfte att dels göra framtida fröträd ännu lite stormfastare men framförallt att producera högkvalitativt timmer. Det är därför det heter timmerställning och inte fröträdsställning.


Skogsskötelserien är en bra start. Där finns massor att läsa och dessutom källhänvisningar.

https://www.skogsstyrelsen.se/mer-om-sk ... selserien/

Här hugger vi bort granen i blandbestånden vid 70 årsåldern.
Med 50 % tall så blir det rätt bra fart på tallen fram till slutavverkningen.
Vid medelgoda boniteter är granen rätt trött vid 70 årsåldern och en bra värdetillväxt kompenserar en lägre total tillväxt i beståndet.
Bara man inte frestas att använda den självföryngrade granen som återväxt på dessa lite torra marker.
Den blir det ingen skog av.
Men fina fröträd blir det till fröställningen.. 😉

Skogskunskap.se har både bra artiklar och filmer i ämnet.

Nej. Träden i kanten skulle lägga beslag på nästan allt ändå.
Ljus är i princip aldrig begränsande i våra skogar, men det är nästan alltid brist på kväve. Utom på torvmark, men där är det å andra sidan brist på fosfor och kalium, inte ljus.

Är det tallmark så sår du tall. Då får du upp ett tillräckligt antal stammar. Skyll inte på viltet och plantera gran.

Eller så ställer man en fröträdsställning, håller koll på blomning och kottbildning och markbereder när det blir ett bra fröår, och röjer i två steg. Andra gången ner till 2000 st/ha när ungskogen är 5-6 m hög.

Fast inget av detta har ju nånting med blädningsbruk att göra…

Etablerad kunskap måste ifrågasättas, förkastas och upptäckas igen.
Fröträd ibland i kombination med sådd eller plantering tall eller gran fungerar alldeles utmärkt på många marker.
Är dessutom vackert i landskapet och avdramatiserar hyggesbruket hos allmänheten.
Men visst kräver det en del arbete.. 😉

....visst avdramatiserar det hygget, men rätt snabbt skall väl egentligen också fröträden bort?

Ingen brukar reagera på det och så blir ju evighetsträden kvar..