Södra dissar hyggesfritt på lösa grunder

Jag upplever det snarare som att Hyggesfritt kräver en mycket större detaljkännedom om sin skog. Så det är nog inget för utbor med liten kunskap om skogen.

Finns gott om utbor, t.ex. på detta forum, med mycket god kunskap om sin skog!

Det känns inte speciellt lockande med en evighetslång gallringsprocess med små återkommande uttag.

Verkar också något riskfyllt att återkomma i samma bestånd med korta intervall.

Det räcker för min del att tillämpa hyggesfritt i nyckelbiotoperna. Nyckelbiotoper saknar för övrigt laglig grund och bör skrotas i sin nuvarande form. Äganderätten behöver stärkas 😎

En sak jag fått lära mig är att man ska gallra så få gånger som möjligt för att slippa röta i ungskogar,hur ska man lösa det när man ska harva runt i bestånden och riva ner 2 kubikare utan att gör skada för all framtid.det är ju bara i regel när man har rörligt markvatten som man slipper rötan.men där har man markskador o tänka på istället 🤔

Tvåkubikarna är väl redan fällda eller får stå kvar när ungskogen har kommit, om dom huggs senare tar man konsekvenserna då. Rimligen avverkar man ungefär lika många gånger under en omloppstid oavsett skötselmetod.

Grundförutsättningarna för ett hållbart skogsbruk med optimal klimatnytta och biologisk mångfald är ju att landets/EU:s enskilda skogsägare långsiktigt kan driva det med rimlig lönsamhet och god avsättning för sitt virke och andra produkter/ tjänster. Mot bakgrund av den minst sagt infekterade debatten om hyggesfritt / kontinuitetsskogsbruk contra trakthyggesbruk är det önskvärt att ledande skogsexperter på ett övertygande sätt redovisar förmågan hos respektive brukningsmetod att leverera sagda förutsättningar - klimatnytta, biologisk mångfald och lönsamhet för skogsägarna. För att gemene man, berörda debattörer och olika intressenter i alla läger ska kunna ta till sig de principiella slutsatserna krävs också en lättillgänglig sammanfattning av en sådan redovisning - gärna med ett par praktiska typfall. De frågor som i mycket grova drag behöver besvaras är därför vilka avgörande skillnader / för-och nackdelar som finns mellan å ena sidan kontinuitetsskogsbruket och å andra sidan trakthyggesbruket med gängse gallring alternativt gallringsfritt ( med förslagsvis 800 slutavverkningsstammar/ha ) när det gäller

- tillväxtutveckling per år och hektar

- virkesförrådsutveckling / ha under omloppstiden

- dimensions- och kvalitetsutveckling

- koldioxidinfångnings och -kollagringsförmåga / ha

- gallringsuttag, utbyte och gallringsnetton i olika skeden ;

- gallringskostnader / m3fub i ( inkl. kostnader för avverkningsrelaterade skador och angrepp på uppväxande skog );

- slutavverkningsvolym, utbyte och slutavverkningsnetton ( vid samma medelstamsvolym i slutavverkning för de båda trakthyggesalternativen )

- slutavverkningskostnader / m3fub

- föryngringskostnader inkl. röjning

- förutsättningar för den biologiska mångfalden

- förutsättningar för parallella näringar och utveckling av en levande landsbygd.

- förutsättningar för lönsam avsättning av virke från de nya trädslag som tillkommer - främst löv?

Trakthygge vinner på i stort sett varje punkt och lönsamheten torde vara dubbelt så stor mot hyggesfria metoder. Därför krävs särskilda skäl för att tillämpa alternativa skötselmetoder, om målet är en hög och jämn avkastning från skogsbruket.

Kolinlagringen är direkt kopplad till tillväxten och den är minst 50% och troligen på sikt dubbelt så stor för trakthygge.

Trakthygge gynnar andra/nya arter, men den biologiska mångfalden totalt påverkas knappast.

I privatskogsbruket är hyggena små, nästan alla är under 10 ha och upplevs nästan aldrig negativt av vanligt folk.

Eftersom detta är en tråd som handlar om att påstå saker utan att ha vetenskapliga belägg, är detta din åsikt eller menar du att detta är en sammanställning av forskningsläget?

Hela diskussionen för eller emot kalhuggning är full av dåligt grundade påståenden tycker jag. Det gäller båda sidorna i debatten.
Med risk för att bli den mest hatade medlemmen på forumet så tycker jag att båda sidorna borde se sig själva i spegeln.

Det är några saker som vi alla vet eller åtminstone borde veta. Hur vacker än en teori verkar på pappret så är den värdelös om den inte stämmer någorlunda överens med naturlagarna och anpassar sig till vad som är praktiskt möjligt.

Det här tycker jag borde ingå i en grundkurs för miljömuppar:
-Slutar vi att hugga ned skog och såga till virke så får framtida generationer välja med att bygga sina hus av betong och plast som båda är stora miljöbovar eller bo i jordkulor. Andra alternativ finns inte. Enligt utsago från folk som har bott i jordkulor så är det en så pass ohälsosam boendeform att invånarnas produktivitet i princip upphör och skattebetalningsförmågan uteblir.
-För att tall skall växa krävs det åtminstone en hygglig glänta. Man får aldrig igång tall i tät skog.
-Brännved av hyggesavfall ersätter delvis olja och kol som energikällor. Ökar den nationella och individuella självförsörjningen. Förbättrar möjligheterna att klara sig på måttliga inkomster. Nästan lika mycket koldioxid kommer ut om man låter det ruttna i skogen.
-När trä används till att bygga hus är kolet uppbundet så länge huset står.

Det här tycker jag borde ingå i en grundkurs för kalhuggare:
-Skall vi kunna bygga hus eller snickra möbler och annan livets nödtorft av trä så behövs det sågvirke av god kvalitet. Massaved och flisved gör ingen nytta i sammanhanget.
-Skall vi kunna producera sågvirke av god kvalitet förutsätts att man driver skogsbruket på ett vis som är inriktat på sågvirke inte på pappersmassa.
-Hårt gallrad jämngammal plantskog som drivs efter nuvarande läror och kalhuggs efter kortaste möjliga omloppstid ger frodvuxet grovkvistigt virke som även om det nätt och jämt uppfyller diameterkrav och rakhetskrav ändå egentligen bara duger till formbräder och massaved.
-En verkstad som lägger upp sin produktion för att primärt tillverka svarvspån gör ingen stor vinst när kunderna frågar efter hydraulcylindrar. Även om skrothandlaren betalar 700 kronor per ton för svarvspån. Samma sak gäller skogsbruket. Får man hyggligt betalt för sågstock medan massaved knappt ger huggningskostnaden tillbaka skall man inte göra allt för att öka massavedens andel.
-Monokulturer är känsliga för sjukdomar och parasiter.
-Glömde sista punkten: Kol bundet i ungskog som blir massaved är bara bundet en kort tid innan det är ute i omlopp igen. Kol som är bundet i gamla träd som blir sågvirke som blir hus kan vara bundet i århundraden. Därav följer att om skogsbruket skall bidra till klimatmålen blir det långa omloppstider och stor andel sågvirke och minsta möjliga andel massaved och så brännved av resten.

Sedan när vi alla har gått grundkursen kan vi diskutera i hurudana proportioner det är bäst att blanda kontinuitetsskogsbruk och kalhuggning.
Jag tror vi kan hitta en skälig kompromiss.

Spot on Torleif!

För att inte tala om det som blir över när man gör raka fina reglar av den kon som trädet är. Där försvinner runt hälften.

Ju tätare skogen står och ju äldre den blir desto mer blir träden lika cylindrar och desto större blir sågutbytet. Det gäller bara att hitta en optimal avvägning.

Är en kortfattad sammanfattning av skogsekonomi, klimatnytta, rödlistan och ekosystemtjänster. Finns säkert vetenskapligt stöd för trakthyggesbruket. Annars räcker ibland bra med att själv lägga ihop 1 och 2. 😎

I kontinutetsmodellen bör rimligtvis omloppstiden vara jättelång ,är den under 100 år är det väl kalhyggesmodellen😂. Man ska väl in o peta var 15 år eller nåt ? Det gör man ju inte i trakthyggesbruk

Finns det någon omloppstid när det är fråga om blädning? 😉

Egentligen inte men det blåser väl ner o blir restskog,så tröttnar ägaren o hugger ner det😂