tis 24 jul 2012, 23:01#181419Det var många kloka kommentarer och inlägg. Kul! Och även en del kloka frågor som jag ska försöka besvara:
Uvskogen skrev:Så i min värld så finns det fortfarande flera olika sätt att sköta sin skog. Några modeller ger bättre lönsamhet och än så länge så verkat det vara trakthyggesbruket som ger bäst ekonomisk avkastning för skogsägaren och som dessutom har en väldokumenterade process för genomförandet.
Mycket klokt inlägg! Ja, det finns nästan obegränsat med alternativ att välja mellan, oavsett vilket huvudspår man väljer - trakthyggesbruk eller blädningsbruk.
Inom trakthyggesbrukets ram kan du ju variera trädslagsblandning, gallringsform, gallringsstyrka och gallringsintervall, och när det blir dags slutavverka finns det flera olika sätt att slutavverka/föryngra, inte bara kalhuggning följt av plantering. Man kan ställa fröträd, skärmställning, göra varianter av luckhuggning och skärm, osv.
Även inom blädningsbruket kan man variera en del, när det gäller hur ofta/sällan man vill bläda, hur mycket möda man vill lägga på trädval osv.
Ramarna är betydligt vidare än de flesta kanske tror, och man behöver ju dessutom inte göra likadant överallt. Man kan ha blädningsbruk på delar av en fastighet och trakthyggesbruk på resten, och man kan nästan alltid ändra sig längre fram, med ett undantag. Den som har gjort en kalhuggning har inte så mycket att välja på.
Bertilsson skrev:Hur mycket mindre kan accepteras i produktion om planteringskostnaden är 10% med liten frostrisk och röjningskostnaden ca 30% jämfört mot trakthyggesbruk räknas med?
Först en parentes: I blädningsbruk finns bara en åtgärd, blädning. Man röjer inte och det finns ingen anledning att plantera.
Huvudfrågan, hur mycket lägre produktion kan man acceptera om det finns annat som väger upp? Det är en bra fråga som inte har nåt enkelt svar. Avverkningskostnaden blir normalt betydligt lägre än vid vanlig gallring men högre än vid slutavverkning. Å andra sidan är medelstammen grövre, vilket gör att virkesvärdet ändå blir ganska bra. Dessutom blir timmerandelen större vid blädningsbruk än vid trakthyggesbruk.
Som en grov tumregel kan man räkna med att nettointäkten per kubikmeter vid blädning är ungefär lika med kubikmeterpriset för massaved.
towes skrev:Boniteten i planen är ett teoretiskt värde och är direkt beroende av ståndortsindex.
Tillväxten/år i din plan bör vara den verkliga tillväxten där du nu befinner dig i omloppstiden.
Boniteten är som towes säger en direkt översättning från ståndortsindex, och frågan är hur noga SI är bestämt.
Tillväxten är förmodligen inte alls den verkliga tillväxten utan en prognos baserad på data från beståndet, i första hand trädslagsblandning, grundyta, stamantal och ålder. Om skogen är någorlunda likåldrig och låggallrad så stämmer prognosen hyfsat i genomsnitt, men ju mer heterogen och olikåldrig skogen är, desto större är risken att prognosen är helt fel. En korrekt mätning av tillväxten i beståndet kräver ganska mycket jobb med noggrann mätning av provytor, borrning av flera träd, osv. (se mer nedan) och det brukar man inte ha tid med när man gör skogsbruksplaner.
towes skrev:Mig veterligen är det mesta av nomenklaturen och befintliga tabellverk uppbygda för trakthyggesbruk. - - -
Men oavsett så infinner sig frågan om skogsuppskattning hos mig. Ska man kunna bedöma lönsamhet måste man ju kunna räkna.
Där har du satt fingret på en mycket central fråga. Det är enkelt att beräkna virkesförråd i likåldrig skog - ta grundyta med relaskop, mät höjden på beståndet, den stående volymen är ungefär lika med grundytan * övre höjden * 0,4. Vill man ha en noggrannare uppskattning använder man exv tabellen i slutet av Skogsstyrelsens gallringsmall. Och beståndsåldern får man genom att borra nåt enstaka träd. Alla är ju ungefär lika gamla.
Hur gör man i en fullskiktad skog? Relaskop fungerar sällan eftersom det oftast är såpass dålig sikt (småträd i vägen, lågt ansatta kronor, osv) att man inte ser alla träd som borde räknas. Att gissa sig till den grundytevägda medelhöjden är nästan ännu svårare.
I brist på enkla hjälpmedel måste man klava alla träd på cirkelprovytor och mäta höjd på så många träd att man kan rita upp en höjdkurva (förhållandet mellan höjd och diameter). Sen delar man in träden i 2- eller 4-cm diameterklasser och läser av medelhöjden för varje diameterklass, kuberar medelträdet i varje klass, multiplicerar med stamantalet i varje diameterklass, och summerar för att få totalt för hela beståndet. Åldern kan man hoppa över för den har ingen funktion i blädningsbruk.
Ståndortsindex går att bestämma med ståndortsfaktorer, men det är en osäker metod, speciellt i granskog i norra Sverige.
Tillväxten då?
Den som har bråttom borrar och räknar årsringar på en del av träden på provytorna. På så vis kan man beräkna hur grova träden var för exv 10 år sen. Dela in träden på nytt i diameterklasser utifrån den diameter de hade för 10 år sen, och stoppa in det stamantal du får för varje klass i den uträkning du gjorde innan, så får du volymen för 10 år sen.
Den som har mindre bråttom markerar centrum på cirkelprovytorna med exv en aluminiumkäpp och väntar i 10 år. Sen mäter man om samma träd på samma ytor och kan räkna ut hur mycket det vuxit.
Jag skulle ge rådet att gissa att det är högre SI än du tror och därför lämna större virkesförråd än du tror behövs. Kolla efter 5 eller 10 år hur tillväxten har varit (permanent markerade cirkelprovytor) och anpssa blädningen efter det.
Hema skrev:Min högst personliga tanke med att använda bläding framför trakthygges, är att man återfår kvalité på kärnvirket.
Samt bland det viktigaste, att man får en skog som är trevlig att gå i. Det var mestadels därför jag som nu nybliven månskensbonde valde denna fastighet (tot 12ha).
Lite kuriosa: Virke för violiner ska helst ha helt jämn årsringsutveckling för att klangen ska bli riktigt bra. Nere på kontinenten finns fortfarande ett sortiment som heter "fiolvirke" som man hämtar i just blädningsskog (Plenterwald).
En blädningsskog är vacker att gå i, om man gillar ganska täta granskogar. Men också lätt att gå vilse i. Så en blandning av blädningsbruk och trakthyggesbruk är kanske det vackraste och trevligaste? I en bolagsskog skulle 12 ha knappast bli så många bestånd, men för den som vill pyssla själv med sin skog går det ju att dela in 12 ha i ganska många olika bestånd. Man kan räkna med att få störande kanteffekter från omgivande bestånd 5-10 m in i ett bestånd. Ett bestånd som är 70 * 70 m (0,49 ha) har alltså ca 0,25 ha centralt som knappt påverkas av omgivande bestånd. I Tyskland pratade man i mitten av 1900-talet om "Kleinbestandeswald", småbeståndsskog, och tänkte sig då att ha bestånd som var 0,5-1 ha. Det är fullt möjligt för den som vill.
Ett riktigt småskaligt trakthyggesbruk där man föryngrar naturligt under skärm eller frötäd och sköter småbestånden väldigt noga tror jag skulle vara nog så vackert, med nån liten fläck blädningsskog någonstans.
