Felaktiga siffror och diagram i Danske Banks nyhetsbrev? ARTIKEL
Postat: ons 10 jun 2020, 19:28
Danske Bank ger regelbundet ut ett nyhetsbrev om skog och marknad. Det brukar vara intressant läsning med aktuella teman och initierade marknadsanalyser. Även om vi inte alltid håller med om hur Danske Bank ibland beskriver svenska timmerpriser som “extremt höga”, om hur bråttom man ska ha “ut och hugga” eller hur viktigt det är med “gallring i alla former”.
Efter att den här artikeln publicerats har både Johan Freij från Danske Bank och Rolf Björheden från Skogforsk kommit in med kommentarer. De finns publicerade längre ned i den här tråden.
I det senaste nyhetsbrevet lyfter Danske Bank upp skogens klimatnytta och skogens bidrag till en positiv koldioxidbalans. Ett intressant och hett ämne. Ett ämne som inte bara engagerar skogsbruket utan även många miljöorganisationer. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att konfliktytan mellan det officiella skogsbrukets förespråkare och skogsbrukets motståndare är som mest tydlig just här. Om hur man ska betrakta skogen ur ett koldioxidperspektiv. Båda sidor använder olika forskningsresultat som stöd för sina påståenden och försöker bryta ner “motståndarsidans” argument som “fake news” eller partiska inlagor. Därför är det av största vikt att använda riktiga siffror och korrekta illustrationer om man vill stärka sitt case. Tyvärr så tycker vi att det finns allvarliga brister i det faktamaterial som Danske Bank redovisar i sitt senaste nyhetsbrev. Brister som riskerar att minska avsändarens trovärdighet och som indirekt också kan drabba skogsbrukets trovärdighet allt eftersom uppgifterna sprids vidare.
Tillväxten sjunker
En av bristerna är att Danske Bank har plockat bland siffror för att få så så stor positiv nettotillväxt som möjligt. De har använt Riksskogstaxeringens högsta tillväxtsiffra från 2016 då svensk skogstillväxt noterade sin “all-time-high” (femårsmedelvärde 2012-2016) trots att det finns nyare siffror från 2017, 2018 och 2019 som visar att tillväxten nu sjunkit de senaste åren. Skillnaden mellan DBs siffra och den senaste aktuella är hela sex miljoner kubikmeter. Eller motsvarande 8,4 mijoner ton koldioxid enligt Danske Banks omräkningstal. När det gäller den naturliga avgången har man dock använt den senaste siffran om 11 miljoner m3sk (avrundat ner från de 11,7 som presenteras i SLUs Skogsdata 2020.) Tittar man på det år som Danske Bank tog tillväxtsiffran från så var avgången nämligen högre (13,2 milj m3sk enligt Riksskogstaxeringen).
För låga avverkningssiffror?
Nu kan man ju hävda att Danske Bank varit konsekventa när de även tagit avverkningssiffrorna från Riksskogstaxeringen. Problemet med det här är att dessa siffror inte är Sveriges officiella avverkningssstatistik och de anses inte vara lika tillförlitliga som de officiella siffrorna av olika skäl. Framför allt för att de inte motsvarar industrins faktiska vedförbrukning (inkl hänsyn till lager- och importbalans). De officiella siffrorna presenteras istället av Skogsstyrelsen och SCB och de beräknas med hjälp av faktisk virkesförbrukning via data från Biometria. Skogsstyrelsens avverkningssiffror har de senaste åren legat ca 10 miljoner m3sk högre än vad Riksskogstaxeringens siffror gör vilket då får en stor påverkan på nettobalansen i beräkningen.
Överdriven kolsänka
Summan av alla tillväxt, avgångs och avverkningssiffror är det viktiga man vill ha fram. D v s hur mycket av årets tillväxt som blir kvar i skogen som förrådsökning. Det är detta som utgör en verklig s k kolsänka och som är ett starkt argument för den svenska skogsbruksmodellen. D v s att vi avverkar mycket men vi sköter skogen så bra så den växer ännu mer och vi bygger upp förrådet och lagrar därmed in mycket koldioxid från atmosfären varje år. Enligt Danske Banks uträkning så är nettouppbyggnaden i den svenska skogen 26 miljoner m3sk per år (avrundas till 25).
Om vi istället tittar på en beräkning där vi använder den senast tillgängliga och säkraste datan för tillväxt, avgång och avverkning så hamnar vi på en nettouppbyggnad på ca 10 miljoner m3sk. Danske Banks siffror visar en 150% större förrådsökning än vad man får om man använder de säkraste och mest aktuella siffrorna som finns offentligt tillgängliga. D v s siffror som överskattar dagens verklighet med mer än det dubbla.
Substitutionseffekt för toapapper?
Utöver kolsänkan i den växande skogen så är den s k substitutionseffekten något som är mycket positivt för skogsråvaran. D v s att användning av skogsråvara ersätter användning av fossila material/bränslen vilket gör att den träbaserade produkten i sig kan räknas som ett plus i koldioxidbalansen. Skogsbruket kan helt enkelt räkna in den fossila koldioxiden som skogsbrukets produkter ersätter som en pluspost. Det tydligaste exemplet är trä som byggs in i hus där man ersätter t ex betong eller stål som har höga koldioxidavtryck. Eller när man ersätter kol eller olja i ett kraftvärmeverk när man eldar biobränsle från skogen.
Det finns framräknade s k “Substitutionsfaktorer” för olika typer av skogsprodukter som anger hur mycket substitution man kan tillgodoräkna sig. De verkar vara både vedertagna och begripliga när det gäller såväl trävaror som energi. Men det blir problem när det kommer till papper och massa. Forskaren Peter Holmgren har gjort flera rapporter åt bl a SCA, Södra och Skogsindustrierna. Vi utgår från att Danske Bank har använt sig av Skogsindustriernas rapport när de angett substitutionseffekten till 40 miljoner ton CO2 (avrundat nedåt från Skogsindustriernas 42,1 miljoner ton CO2).
Holmgren hävdar där att substitutionsfaktorn är ca 1,0 när det gäller papper & massa och han utgår från att allt papper & massa minst kan räknas som energi. D v s att de ersätter kol eller olja vid slutlig förbränning. När det gäller kartong och förpackningsmaterial finns det en direkt substitution om de t ex ersätter fossil plast. När det gäller tidnings- och tryckpapper så finns det en substitution när (om) dessa slutligen förbränns i t ex ett värmeverk som genererar energi. I alla fall i Sverige och andra länder som har sopförbränning för energiproduktion. Men en allt större del av pappersmassan som produceras i Sverige används till toa- och mjukpapper i många länder Världen över.
För toapapper finns ingen direkt substitutionseffekt då det inte ersätter något fossilt material. Visst, man kan hävda att toapappret rötas till biogas i reningsverket och där blir energi men den mesta massan går på export och det är inte alla länder som har biogasproduktion i reningsverken (om de ens har reningsverk). En hel del av det exporterade pappret går heller inte till förbränning utan hamnar på deponi. Det finns en utbredd internationell uppfattning om att massa och papper har låg eller ingen substitutionseffekt och vi är beredda att hålla med även om vi kanske inte går så långt som i rapporten “The issue with tissue”.
Vi anser dock att man inte kan utgå från hur den svenska avfallsshanteringen fungerar när man beräknar substitutionseffekten för allt papper och massa som exporteras och speciellt då för toapappret där substitutionseffekten är högst tveksam. Därför har vi halverat substitutionseffekten för just papper och massa och hamnar då 6 miljoner ton CO2 lägre än vad DB gör i sitt nyhetsbrev.
Allt sammanräknat så ger den svenska skogen, med en beräkning där vi använder aktuella och mer korrekta siffror, en total positiv påverkan på den svenska koldioxidbalansen med 50 miljoner ton CO2 per år. Ingen dålig effekt men ganska långt från de 75 miljoner ton CO2 som Danske Bank redovisar.
Vi tycker absolut att man ska framhålla svenskt skogsbruks positiva klimateffekter men man måste göra det med korrekta siffror. Annars tappar man tyvärr i trovärdighet och riskerar istället att åstadkomma en motsatt effekt.
Diagrammet - hur hamnade det här?
Tyvärr späds den här bilden med felaktiga siffror på ytterligare i ett diagram som finns med i Danske Banks nyhetsbrev. Det är en graf som i två kurvor visar utvecklingen av ett skogsbestånds årliga löpande tillväxt och samma bestånds ackumulerade årliga medeltillväxt. Allt omräknat till nettoinlagring av ton CO2. Grafen visar ett G30-bestånd och man kan se vid vilket år de här kurvorna skär varandra. Vi känner igen grafen från hur man beskriver tillväxtens kulmination som förr i tiden också ansågs vara den tidpunkt där det var optimalt att avverka beståndet. Här har dock vänsterskala bytts ut från m3sk till ton CO2/ha men principiellt bör det inte göra någon skillnad.
30 år tidigare avverkning
Det vi hajade till över med den här grafen är att den skiljer sig från hur en G30 brukar beskrivas i liknande grafer (se nedan). I Danske Banks graf ligger skärningspunkten vid 70 år men i den forskning och dokumentation vi kunnat hitta ska skärningspunkten för en G30 ligga runt 100-årsstrecket. OBS att tiden för tillväxtens kulmination inte är samma sak som dagens LSÅ (lägsta slutavverkningsålder som ligger långt därunder).
Sedan faller den löpande tillväxten väldigt snabbt i den här grafen. Vid 100 års ålder (där tidigare forskning har satt skärningspunkten) visar den här grafen att den löpande tillväxten ligger långt under medeltillväxten, ca 50% under. I tidigare forskning brukar hävdas att kurvan kring och efter skärningspunkten istället är väldigt flack och att det därmed inte förloras något virke om man väntar något 10-tal år till med avverkningen.
Grafen visar enligt texten “Nettoupptag av CO2 i t/ha och år för ett granbestånd på G30. Optimal tidpunkt för avverkning är, med hänsyn till koldioxidupptaget, där kurvorna skär varandra. Källa Rolf Björheden, Skogforsk”
Vi tyckte att den här grafen var så anmärkningsvärd att vi kontaktade Rolf Björheden på Skogforsk. Finns det ny forskning som visar att tillväxtkurvorna ser annorlunda ut nu jämfört mot vad de äldre graferna visar?
Enligt Björheden kommer grafen från en internationell rapport om koldioxidbinding i skog som Sonesson & Lundmark gjorde för några år sedan efter att ha gjort körningar i HEUREKA (dataprogram som simulerar effekten av olika skötselmodeller för skog). Björheden sa också att han skickat med lite förklarande text till Danske Bank om att den kan ses som en principskiss men att många andra faktorer påverkar och att kurvan är flackare i verkligheten, speciellt efter skärningspunkten.
Gäller endast gallringsfritt
För att få veta mer kontaktade vi Johan Sonesson på Skogforsk och han kunde berätta mer om grafen. Den kommer från ett projekt där man simulerat koldioxidbindning i ett bestånd som egentligen är en G32 sett till skogens egenskaper (G30 utifrån ståndorten). För att eliminera från “störande hack” i kurvorna så simulerade man ett helt gallringsfritt (!) skogsbruk och kurvorna visar inte heller den totala produktionen av virke utan nettoproduktionen. Nettobindningen av koldioxid som uppstår när man räknat summan av årets tillväxt minus årets avgång genom t ex självgallring.
Med denna förklaring kan man förstå varför den löpande tillväxtkurvan sjunker så snabbt. Vid 70 års ålder har det ogallrade G30-beståndet (eller G32 för att gå på Skogforsk siffra) naturligtvis kommit till en punkt där självgallringen börjar bli omfattande. Men, och nu kommer det viktiga, så här ser det ju inte ut i skogsbruket idag. Grafen visar ju ett skogsbruk som inte finns i verkligheten!
Inga företag, framför allt inte massa- och pappersbolagen, förespråkar eller driver ett gallringsfritt skogsbruk. Så varför visa upp en graf som felaktigt får det att framstå som att den optimala slutavverkningstidpunkten i det svenska skogsbruket ligger flera decennier tidigare än vad det i själva verket gör? Det stämmer inte ur ett klimatperspektiv i det gallringsskogsbruk som bedrivs i Sverige idag.
Ut och hugg! För klimatet?
Helt plötsligt har en förflugen graf, som tagits ur sitt sammanhang där den säkert var korrekt, fått hjälpa till att sprida en felaktig bild av hur man uppnår “maximal nettotillväxt i skogen”. Varför? Den kanske hjälper till att få ut budskapet “Ut och hugg!” när inte de “rekordhöga priserna” längre kan användas som argument? Eller som Danske Bank skriver: “Det innebär att vi, i så fall (om vi fokuserar på långsiktig klimatnytta, red anm) skall avverka skogen när skogens löpande tillväxt skär kurvan för medeltillväxten, se fig 3”.
Vi tycker att Danske Bank allt mer gamblar med sin trovärdighet gentemot skogsägarna. Vems intressen vill man egentligen företräda?
Här hittar ni Danske Banks senaste nyhetsbrev.
Efter att den här artikeln publicerats har både Johan Freij från Danske Bank och Rolf Björheden från Skogforsk kommit in med kommentarer. De finns publicerade längre ned i den här tråden.
I det senaste nyhetsbrevet lyfter Danske Bank upp skogens klimatnytta och skogens bidrag till en positiv koldioxidbalans. Ett intressant och hett ämne. Ett ämne som inte bara engagerar skogsbruket utan även många miljöorganisationer. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att konfliktytan mellan det officiella skogsbrukets förespråkare och skogsbrukets motståndare är som mest tydlig just här. Om hur man ska betrakta skogen ur ett koldioxidperspektiv. Båda sidor använder olika forskningsresultat som stöd för sina påståenden och försöker bryta ner “motståndarsidans” argument som “fake news” eller partiska inlagor. Därför är det av största vikt att använda riktiga siffror och korrekta illustrationer om man vill stärka sitt case. Tyvärr så tycker vi att det finns allvarliga brister i det faktamaterial som Danske Bank redovisar i sitt senaste nyhetsbrev. Brister som riskerar att minska avsändarens trovärdighet och som indirekt också kan drabba skogsbrukets trovärdighet allt eftersom uppgifterna sprids vidare.
Tillväxten sjunker
En av bristerna är att Danske Bank har plockat bland siffror för att få så så stor positiv nettotillväxt som möjligt. De har använt Riksskogstaxeringens högsta tillväxtsiffra från 2016 då svensk skogstillväxt noterade sin “all-time-high” (femårsmedelvärde 2012-2016) trots att det finns nyare siffror från 2017, 2018 och 2019 som visar att tillväxten nu sjunkit de senaste åren. Skillnaden mellan DBs siffra och den senaste aktuella är hela sex miljoner kubikmeter. Eller motsvarande 8,4 mijoner ton koldioxid enligt Danske Banks omräkningstal. När det gäller den naturliga avgången har man dock använt den senaste siffran om 11 miljoner m3sk (avrundat ner från de 11,7 som presenteras i SLUs Skogsdata 2020.) Tittar man på det år som Danske Bank tog tillväxtsiffran från så var avgången nämligen högre (13,2 milj m3sk enligt Riksskogstaxeringen).
För låga avverkningssiffror?
Nu kan man ju hävda att Danske Bank varit konsekventa när de även tagit avverkningssiffrorna från Riksskogstaxeringen. Problemet med det här är att dessa siffror inte är Sveriges officiella avverkningssstatistik och de anses inte vara lika tillförlitliga som de officiella siffrorna av olika skäl. Framför allt för att de inte motsvarar industrins faktiska vedförbrukning (inkl hänsyn till lager- och importbalans). De officiella siffrorna presenteras istället av Skogsstyrelsen och SCB och de beräknas med hjälp av faktisk virkesförbrukning via data från Biometria. Skogsstyrelsens avverkningssiffror har de senaste åren legat ca 10 miljoner m3sk högre än vad Riksskogstaxeringens siffror gör vilket då får en stor påverkan på nettobalansen i beräkningen.
Överdriven kolsänka
Summan av alla tillväxt, avgångs och avverkningssiffror är det viktiga man vill ha fram. D v s hur mycket av årets tillväxt som blir kvar i skogen som förrådsökning. Det är detta som utgör en verklig s k kolsänka och som är ett starkt argument för den svenska skogsbruksmodellen. D v s att vi avverkar mycket men vi sköter skogen så bra så den växer ännu mer och vi bygger upp förrådet och lagrar därmed in mycket koldioxid från atmosfären varje år. Enligt Danske Banks uträkning så är nettouppbyggnaden i den svenska skogen 26 miljoner m3sk per år (avrundas till 25).
Om vi istället tittar på en beräkning där vi använder den senast tillgängliga och säkraste datan för tillväxt, avgång och avverkning så hamnar vi på en nettouppbyggnad på ca 10 miljoner m3sk. Danske Banks siffror visar en 150% större förrådsökning än vad man får om man använder de säkraste och mest aktuella siffrorna som finns offentligt tillgängliga. D v s siffror som överskattar dagens verklighet med mer än det dubbla.
Substitutionseffekt för toapapper?
Utöver kolsänkan i den växande skogen så är den s k substitutionseffekten något som är mycket positivt för skogsråvaran. D v s att användning av skogsråvara ersätter användning av fossila material/bränslen vilket gör att den träbaserade produkten i sig kan räknas som ett plus i koldioxidbalansen. Skogsbruket kan helt enkelt räkna in den fossila koldioxiden som skogsbrukets produkter ersätter som en pluspost. Det tydligaste exemplet är trä som byggs in i hus där man ersätter t ex betong eller stål som har höga koldioxidavtryck. Eller när man ersätter kol eller olja i ett kraftvärmeverk när man eldar biobränsle från skogen.
Det finns framräknade s k “Substitutionsfaktorer” för olika typer av skogsprodukter som anger hur mycket substitution man kan tillgodoräkna sig. De verkar vara både vedertagna och begripliga när det gäller såväl trävaror som energi. Men det blir problem när det kommer till papper och massa. Forskaren Peter Holmgren har gjort flera rapporter åt bl a SCA, Södra och Skogsindustrierna. Vi utgår från att Danske Bank har använt sig av Skogsindustriernas rapport när de angett substitutionseffekten till 40 miljoner ton CO2 (avrundat nedåt från Skogsindustriernas 42,1 miljoner ton CO2).
Holmgren hävdar där att substitutionsfaktorn är ca 1,0 när det gäller papper & massa och han utgår från att allt papper & massa minst kan räknas som energi. D v s att de ersätter kol eller olja vid slutlig förbränning. När det gäller kartong och förpackningsmaterial finns det en direkt substitution om de t ex ersätter fossil plast. När det gäller tidnings- och tryckpapper så finns det en substitution när (om) dessa slutligen förbränns i t ex ett värmeverk som genererar energi. I alla fall i Sverige och andra länder som har sopförbränning för energiproduktion. Men en allt större del av pappersmassan som produceras i Sverige används till toa- och mjukpapper i många länder Världen över.
För toapapper finns ingen direkt substitutionseffekt då det inte ersätter något fossilt material. Visst, man kan hävda att toapappret rötas till biogas i reningsverket och där blir energi men den mesta massan går på export och det är inte alla länder som har biogasproduktion i reningsverken (om de ens har reningsverk). En hel del av det exporterade pappret går heller inte till förbränning utan hamnar på deponi. Det finns en utbredd internationell uppfattning om att massa och papper har låg eller ingen substitutionseffekt och vi är beredda att hålla med även om vi kanske inte går så långt som i rapporten “The issue with tissue”.
Vi anser dock att man inte kan utgå från hur den svenska avfallsshanteringen fungerar när man beräknar substitutionseffekten för allt papper och massa som exporteras och speciellt då för toapappret där substitutionseffekten är högst tveksam. Därför har vi halverat substitutionseffekten för just papper och massa och hamnar då 6 miljoner ton CO2 lägre än vad DB gör i sitt nyhetsbrev.
Allt sammanräknat så ger den svenska skogen, med en beräkning där vi använder aktuella och mer korrekta siffror, en total positiv påverkan på den svenska koldioxidbalansen med 50 miljoner ton CO2 per år. Ingen dålig effekt men ganska långt från de 75 miljoner ton CO2 som Danske Bank redovisar.
Vi tycker absolut att man ska framhålla svenskt skogsbruks positiva klimateffekter men man måste göra det med korrekta siffror. Annars tappar man tyvärr i trovärdighet och riskerar istället att åstadkomma en motsatt effekt.
Diagrammet - hur hamnade det här?
Tyvärr späds den här bilden med felaktiga siffror på ytterligare i ett diagram som finns med i Danske Banks nyhetsbrev. Det är en graf som i två kurvor visar utvecklingen av ett skogsbestånds årliga löpande tillväxt och samma bestånds ackumulerade årliga medeltillväxt. Allt omräknat till nettoinlagring av ton CO2. Grafen visar ett G30-bestånd och man kan se vid vilket år de här kurvorna skär varandra. Vi känner igen grafen från hur man beskriver tillväxtens kulmination som förr i tiden också ansågs vara den tidpunkt där det var optimalt att avverka beståndet. Här har dock vänsterskala bytts ut från m3sk till ton CO2/ha men principiellt bör det inte göra någon skillnad.
30 år tidigare avverkning
Det vi hajade till över med den här grafen är att den skiljer sig från hur en G30 brukar beskrivas i liknande grafer (se nedan). I Danske Banks graf ligger skärningspunkten vid 70 år men i den forskning och dokumentation vi kunnat hitta ska skärningspunkten för en G30 ligga runt 100-årsstrecket. OBS att tiden för tillväxtens kulmination inte är samma sak som dagens LSÅ (lägsta slutavverkningsålder som ligger långt därunder).
Sedan faller den löpande tillväxten väldigt snabbt i den här grafen. Vid 100 års ålder (där tidigare forskning har satt skärningspunkten) visar den här grafen att den löpande tillväxten ligger långt under medeltillväxten, ca 50% under. I tidigare forskning brukar hävdas att kurvan kring och efter skärningspunkten istället är väldigt flack och att det därmed inte förloras något virke om man väntar något 10-tal år till med avverkningen.
Grafen visar enligt texten “Nettoupptag av CO2 i t/ha och år för ett granbestånd på G30. Optimal tidpunkt för avverkning är, med hänsyn till koldioxidupptaget, där kurvorna skär varandra. Källa Rolf Björheden, Skogforsk”
Vi tyckte att den här grafen var så anmärkningsvärd att vi kontaktade Rolf Björheden på Skogforsk. Finns det ny forskning som visar att tillväxtkurvorna ser annorlunda ut nu jämfört mot vad de äldre graferna visar?
Enligt Björheden kommer grafen från en internationell rapport om koldioxidbinding i skog som Sonesson & Lundmark gjorde för några år sedan efter att ha gjort körningar i HEUREKA (dataprogram som simulerar effekten av olika skötselmodeller för skog). Björheden sa också att han skickat med lite förklarande text till Danske Bank om att den kan ses som en principskiss men att många andra faktorer påverkar och att kurvan är flackare i verkligheten, speciellt efter skärningspunkten.
Gäller endast gallringsfritt
För att få veta mer kontaktade vi Johan Sonesson på Skogforsk och han kunde berätta mer om grafen. Den kommer från ett projekt där man simulerat koldioxidbindning i ett bestånd som egentligen är en G32 sett till skogens egenskaper (G30 utifrån ståndorten). För att eliminera från “störande hack” i kurvorna så simulerade man ett helt gallringsfritt (!) skogsbruk och kurvorna visar inte heller den totala produktionen av virke utan nettoproduktionen. Nettobindningen av koldioxid som uppstår när man räknat summan av årets tillväxt minus årets avgång genom t ex självgallring.
Med denna förklaring kan man förstå varför den löpande tillväxtkurvan sjunker så snabbt. Vid 70 års ålder har det ogallrade G30-beståndet (eller G32 för att gå på Skogforsk siffra) naturligtvis kommit till en punkt där självgallringen börjar bli omfattande. Men, och nu kommer det viktiga, så här ser det ju inte ut i skogsbruket idag. Grafen visar ju ett skogsbruk som inte finns i verkligheten!
Inga företag, framför allt inte massa- och pappersbolagen, förespråkar eller driver ett gallringsfritt skogsbruk. Så varför visa upp en graf som felaktigt får det att framstå som att den optimala slutavverkningstidpunkten i det svenska skogsbruket ligger flera decennier tidigare än vad det i själva verket gör? Det stämmer inte ur ett klimatperspektiv i det gallringsskogsbruk som bedrivs i Sverige idag.
Ut och hugg! För klimatet?
Helt plötsligt har en förflugen graf, som tagits ur sitt sammanhang där den säkert var korrekt, fått hjälpa till att sprida en felaktig bild av hur man uppnår “maximal nettotillväxt i skogen”. Varför? Den kanske hjälper till att få ut budskapet “Ut och hugg!” när inte de “rekordhöga priserna” längre kan användas som argument? Eller som Danske Bank skriver: “Det innebär att vi, i så fall (om vi fokuserar på långsiktig klimatnytta, red anm) skall avverka skogen när skogens löpande tillväxt skär kurvan för medeltillväxten, se fig 3”.
Vi tycker att Danske Bank allt mer gamblar med sin trovärdighet gentemot skogsägarna. Vems intressen vill man egentligen företräda?
Här hittar ni Danske Banks senaste nyhetsbrev.