Oriven kolmila

Ska finnas en gammal oriven kolmila full i kol på jaktmarken, måste undersökas! Vad kan ha hänt? Misslyckad kolning? Sjukdom? Tidsbrist eller lättja?

Ur skog o historia: "KOLMILA: Ca 8 m diam i botten. Högre upp på milan 5x5x3 m. 1,8 m hög. Färdigkolad mila full i kol. KOLBOTTEN: 8 m diam 5 m SSÖ milan. KOJGRUND: En enkel eldstad, övertorvad samt svaga tecken efter kojgrund."

Den som spar han har - grillkol kvar. Bara att grilla i sommar då! Det kallas småskalig verksamhet utan inblandning av banker. Har absolut inget med fornminnen att göra. inte heller kulturminnen. En brukbar produkt som tål långtidsförvaring. Alla borde börja göra kolmilor och tjärdalar och ha till försäljning. Det finns ingen kultur om den inte hålls levande. Använd kolet eller sälj, samt gör en ny mila.

Kanske någon har bränt sig rejält, var/är nog inte helt ofarligt. Borde ju finnas någon som vet historien om milan

Fått höra att om någon förolyckades i en kolmila så lät man milan "brinna ut" / rev den inte... Kallas här omkring för en "död mila" tror jag...

Gengas aggregaten monterades av efter kriget?

Nä det var långt från ofarligt....
Morfars far låg 2 månader på lasarett efter att ha ramlat/trampat ner i milan, klarade livet tack vare att han fick klubban på tvären över hålet

I dag så skulle man kunna undvika det farligaste arbetet uppe på milan med hjälp av en hydralkran(huggarvagn) med skopa att ösa över där det vill brinna samt packa till.

Hemsk spekulation, men det har ju hänt förr:
Det är väl inte så illa att milan har slagit, kolaren gått upp och rasat in i milan?
I så fall kan det vara en grav.

Troligen lämnades den av respekt för den avlidne i samband med olycka eller liknande, det är normalt den enda orsaken på den tiden till vad som vi kallar kapitalförstöring idag. Klart att du skall kolla upp var den finns och hur den ser ut, men töm den inte på kol. Den är övergiven av en orsak och det skall förbli så.

Krig och snabba kast i efterfrågan har både drivit ekonomin och produktionen samt lagt mer än industrier i dvala, det är livets gång. Det en lägger ned all kraft för, det ratas nästa dag.
Man undersökte en övergiven mila som blev till en bok http://www.helahalsingland.se/halsingla ... n-till-bok

På landet i alla fall där jag bor brukar det finnas muntlig oskriven historia, du kanske får lyssna runt i byarna runt milan, kanske det finns någon som kan berätta historien om milan.

"Mysteriet visade sig inte vara något mysterium. Med kunskaper om kolningens och den tidiga kapitalismens villkor kunde gruppen fastslå att det inte var så ovanligt att kolmilor övergavs.

Milorna tänder i november för att kolet skulle köras iväg på släde på den första snön. Men om vintern var dålig fanns ingen snö att köra på.

– Och när kolet fick ligga kvar blev det blött och förstördes fort, och ofärsk kol gick inte att använda i bruket, säger Kjell-Åke Hermansson.

Eftersom många bönder kolade på spekulation hände det också att bruket inte behövde köpa kol just då. Utan köpare var det inte värt att ta rätt på kolet."
Källa ST http://www.st.nu/kultur/mystisk-kolmila ... v-till-bok

Som lästips då så länkar jag till bokreleasen från 2012 till boken "Historien om en skog" http://www.sca.com/sv/galtstromsbruk/Pr ... okrelease/
"Boken berättar en historia om en skog och dess människor. Den handlar om kolningens historia och teknik, men också om hur människor arbetade och slet för att överleva i en knaper tillvaro, och hur vi idag kan försöka förstå ett liv långt bortom vår moderna tillvaro. "

När det ändå talas om milor så kolla Helmer o Felix sista mila.

Ta gärna någon bild om du kommer dit