Tohr 987 gallringsskördare
Unikt maskinbygge
I slutet av 80-talet utvecklades och byggdes en för den tiden unik, beståndsgående gallringskördare i Torsby i Värmland, Tohr 987 S. Det var ett avancerat maskinkoncept som troligen skulle stått sig bra än idag om det hade haft bättre finansiella förutsättningar att överleva. Undertecknad har besökt och filmat ett av exemplaren som fortfarande är i livet och den videon kan ni se längre ner här i tråden. Innan dess är det dock på sin plats med lite bakgrundsinformation.
Maskinen hade flera unika lösningar som sen kom att dyka upp hos andra tillverkare men Tohr var först med flera intressanta detaljer som t ex pendelarmar och nivellering. Flera innovatörer bidrog med nytänkande, mod och framåtanda och det ni nu ska få läsa här är ett stycke skogsmaskinhistoria som inte saknar poänger men den är heller inte speciellt unik. Det är nog många av skogens tekniksteg som har börjat på servetter eller kritats upp på verkstadsgolven genom åren. En intressant reflektion jag gjorde när jag sammanställde det här var att behoven och diskussionerna från mitten av 80-talet känns mycket aktuella än idag. Att hitta små, skonsamma och effektiva maskiner för klenare gallring. Den här historien är nedtecknad från värmlänningar, av en värmlänning så kanske måste någon detalj nyanseras för att vara 100% ”balanserad” men, sjunk ner i favoritfåtöljen och håll till godo med en alldeles sann skogsmaskins-skröna!
På en bar i Skottland
Allt börjar i mitten av 80-talet. Värmlänningen Håkan Håkansson sitter på en bar i Skottland och ritar idéer på servetter. Problemet som ska lösas är att hitta et lämpligt gallringskoncept för de planterade granskogarna han jobbar med för Billeruds räkning. Håkan har arbetat på Lantmännen i Värmland och hjälpt till med ena halvan av en virkesaffär som drevs av Sam Wernius, nämligen att skaffa fram lämpliga begagnade skogsmaskiner som Billerud (det gamla Billerud som sen blev Stora) använde som delbetalning för virke man köpte från England och Skottland. Från början drev Håkan detta arbete från Lantmännen men när de inte hade samma syn på hur detta arbete skulle prioriteras sa han upp sig och tog anställning direkt i Skottland i stället. Gallringarna var radräta plantager och metoden som användes var korridorgallring där hela rader togs bort. Resultatet blev sönderblåsta bestånd. Det Håkan skissade på var ett maskinkoncept som var litet nog att användas för selektiv gallring men som hade kraft att klara den skotska granskogen.
Fler som behöver en vettig gallringsmaskin
Ungefär samtidigt satt skogsmaskinentreprenören Helge Rådström hemma i Torsby och funderade på hur en vettig gallringsmaskin skulle se ut. Man hade börjat köra förstagallringar med engreppsaggregat (typ SP21) monterade på ÖSA 260 eller med Valmets 901:a men Helge tyckte det var hemskt att gå in med så stora maskiner i klen skog. Han letade efter en mindre maskin men tyckte att Lillebror var för liten och instabil för de marker han var van att jobba i. Helge hade sålt ett bolag och hade ett kapital att sätta i utvecklingsarbete. Helges och Håkans vägar korsades och de konstaterade att de hade liknande tankar kring behovet av en mindre gallringsskördare. Tillsammans med ytterligare en kille, Anders Nilsson som hade en bra verkstad, började de skissa upp sin maskin. Specifikationen såg ut ungefär så här:
-Maskinen skulle vara stark och den skulle vara smal men ändå stabil.
-Den skulle i möjligaste mån byggas upp av konventionella komponenter som var tillgängliga på många marknader.
-Målet var en motoreffekt runt 120 hk vilket var ganska mycket på den tiden.
-Maskinbredden skulle vara variabel och för att klara stabiliteten för en så smal maskin behövde man kunna nivellera.
Inspiration från Alperna
Lösningen blev pendelarmar både fram och bak och en ställbar spårvidd på boggiehjulen. Idén till pendelarmarna kom från grävmaskinen Menzi Muck som man hade sett i arbete nere i Alperna. Den kom med pendelarmar redan i mitten av 70-talet och det här var innan Lameksson och Skogsjan hade visat upp sin SkogsJan/Spindel. Spårvidden på Tohr kunde varieras mellan 1,8 upp till 2,6 meter. Lösningen med pendelarmar och att kunna sänka ner maskinen att vila på marken för ökad stabilitet patenterades. Man fick hjälp av en driven patentkunnig jurist från Uddeholm Steel i Hagfors och lyckades säkra flera viktiga patent i konstruktionen.
ÖSA valde Lillebror
Helge lyckades ordna finansiering för att ta fram en prototyp, runt 1,5 milj kronor av egna pengar och från div institutioner. Prototypen började byggas i januari 1987 och maskinen skulle vara klar till Elmia Wood i juni samma år. Under resans gång spreds ryktet att något var på gång i Torsby och det dröjde inte länge innan den tidens stora aktör ÖSA/FMG hörde av sig och ville titta. De var på jakt efter en mindre skördare och hade även Bror Hults ”Lillebror” på radarn. När Åke Hedin (osäker om namnet är korrekt) från ÖSA kom på besök i april 1987 ”låg mest bara plåtar på verkstadsgolvet”och han såg det som helt orealistiskt att maskinen skulle vara klar att visa upp på Elmia några månader senare. Därför köpte FMG Lillebror av Bror Hult och man kan ju idag fundera över vad som hade hänt om det varit Tohr som hamnat hos den välrenommerade skogsmaskintillverkaren istället? Kanske hade den då, efter vissa modifieringar, funnits kvar i maskinprogrammet hos John Deere fortfarande idag?
Hursomhelst så fortsatte Helge, Håkan och Anders att bygga sin prototyp men man missade Elmia Wood 1987 med futtiga två veckor. Prototypen sattes i drift och Helge Rådström anställde två av sina tidigare maskinförare som ”testförare”. De åkte under hösten 1987 runt och visade upp maskinen både i Sverige och i England och den fick stor uppmärksamhet vart de än kom. En ritare som hette Hardy Häggman togs in för att rita upp och dokumentera maskinen och en del nödvändig ändringar togs med till den nya versionen som var färdig att börja tillverkas.
Upphovsmännen bakom Tohr hade tidigt bestämt sig för att sätta in en motor med rejäl motorkapacitet. Runt 120 hk som var mycket i en liten maskin på den tiden. De tittade på 4-cylindriga Volvo och Perkinsmotorer men hittade en Iveco-sexa som bara kostade 28 000 kr för ett komplett motorpaket inkl. kylare, fläkt och motorfästen. Volvo var dyrast och låg runt 42 000 kr och då fick man varken kylare eller motorfästen med. Helge ville testa Ivecomotorn och den visade sig vara utomordentligt hållbar och stabil.
Konkurrenten som bankrådgivare
För att få igång serieproduktionen behövdes mer kapital. Inte minst för att få ner priset på de komponenter som skulle köpas in. Det skilde 180 000 kr per maskin om de t ex kunde köpa in hydraulikkomponenter till fem maskiner samtidigt istället för styckvis. Upphovsmännen hade inga möjligheter att gå in med de pengar som krävdes, runt 10 mil kr, för att komma igång och under diskussioner med dåvarande Wermlandsbanken propsade banken enligt Helge Rådström på att en ”skogsteknisk expert” skulle rådfrågas. Banken tog in Martin Östberg, grundare och chef för konkurrenten ÖSA/FMG som ju hade valt att köpa Lillebrorn istället för Tohr. Föga förvånande avrådde han banken för att finansiera Tohr-projektet då det enligt Östberg krävdes en lång och kostsam testperiod med en nollserie innan några intäkter alls kunde förväntas. Så från den lokala banken blev det nobben. Diskussioner fördes istället med många olika intressenter, bl a med Norcar i Finland men efter många turer hittade man en norsk kommun, Fyresdals Kommune, som hade stora skatteintäkter från vattenkraft men som behövde industri och arbetstillfällen. Man gjorde en överenskommelse med norrmännen om att kommunen skulle ta över bolaget, att tillverkningen initialt skulle ske i Torsby men så småningom flyttas över till Norge allt eftersom kompetensen kunde byggas upp där. Rådström och Håkansson skulle vara kvar i verksamheten. Tohr 987 S kunde därmed började tillverkas i slutet av 1988 och då såg den ut så här:
Skördaraggregat från Sunne
Ungefär samtidigt som Tohr-maskinen utvecklades startades ett annat företag upp i Sunne av Göran Carlsson och Kenneth Olsson. Det var SMT (Sunne Maskinteknik) som börjat tillverka skördaraggregat och när SMT och männen bakom Tohr fick kontakt med varandra beslutades att Tohr skulle utrustas med SMT aggregat. Det var ett skördaraggregat som för sin tid var ett mycket robust, modernt och bra aggregat ochsom hade en avancerad mätning och dator. Berättelsen om SMT är också en historia för sig och den ska ni få er till livs någon gång längre fram men nu fortsätter vi med Tohr….
28 tillverkade skördare
Serietillverkningen kom som sagt igång. De två första maskinerna levererades till en entreprenör i Kungsör och till Torbjörn Fält i Aneby. Samma Torbjörn Fält som jag besökte för att titta på hans andra Tohr (se videon här nedan). Maskin nummer tre gick till England och det såldes även maskiner till Norge, Österrike, Tjeckien, Ryssland och t o m till Japan(!). Totalt tillverkades under åren 1989 till 1993 sammanlagt 28 Tohr-skördare. Flera av dem går fortfarande, bl a prototypmaskinen som finns i Gräsmark och idag har 30 000 timmar på mätaren. OK, den går inte heltid men används av och till för div gallrings och vindfällejobb enligt Håkan Håkansson.
Ilsken SkogsJan
Tohr 987 S visades första gången på Elmia Wood 1989. Enligt Håkan Håkansson kom SkogsJan in i montern och skällde över att Tohr hade hunnit före att patentera pendelarmsfunktionen. Dessutom hade SkogsJan mer eller mindre plankat SMT-aggregatet rakt av (men mer om det så småningom i berättelsen om SMT).
Två skördare grävdes ner i Ryssland
Fyresdal kommune sålde Tohr-maskinen med tillhörande rättigheter och patent vidare till ett annat norskt företag. En man där vid namn Breivik (nej inte han!) försökte driva skogsmaskinverksamheten vidare tillsammans med andra vidlyftiga affärer. Bl a virkesaffärer i Ryssland där han blev grundligt blåst och tyvärr kom på obestånd. Enligt uppgift fanns det två Tohr-maskiner i Sibirien som fortfarande var i norsk ägo men det gick inte på något sätt att få dessa tillbaka till Skandinavien under rådande omständigheter så beslutet blev helt sonika att gräva ner dem! Bara för att blir av med dem. Något för framtida arkeologer att grubbla över
Slutade i konkurs
Vid konkursen 1994 (kan ha varit sent 1993) fattades det 47 milj NOK i konkursboet. Där fanns en blå(!) Tohrskördare och den hamnade sedermera i Tyskland där den nyligen dök upp på en webb för begagnade maskiner. Dessutom fanns några chassin och några aggregat (även SMT hade följt med Tohr i affären med Norge och ingick därmed i konkursen). Skogsmaskinresterna och rättigheterna inkl. då gällande patent köptes upp av en norsk entreprenör i Flisa utanför Elverum. Han tänkte återuppta tillverkningen men det blev inget av det. Han har enligt uppgift en del delar kvar. Här slutade Tohr sin historia men några maskiner finns som sagt fortfarande kvar i livet. Håkan Håkansson säger att han är stolt över att ha varit med i det här projektet och speciellt stolt är han över hydraulsystemet. Det stod sig väldigt bra ända från det ursprungliga upplägget i prototypen.
Dags att damma av Tohr-konceptet?
Helge Rådtsröm tycker att samma situation råder nu precis som när de tog fram konceptet för Tohr-skördaren. Att det används alldeles för stora maskiner i klena gallringar.
-Träd som borde gallras tas inte ut. Istället tas det för mycket för stickvägarna och det blir alldeles för dåliga bestånd kvar efteråt. Enligt Helge Rådström så har patenten idag gått ut och det skulle vara fritt fram för den som ville att tillverka en modern kopia av Tohr-skördaren. Han tror att maskinkonceptet fortfarande skulle stå sig bra men kanske då som 8-hjuling med tanke på den stora motorn.
Tillbaka till nutiden!
En vårdag tidigt i april besökte jag Smålandshuggarns pappa, Torbjörn Fält, i skogarna utanför Aneby i Småland. Torbjörn köpte en av de första serietillverkade maskinerna 1989 och har därmed kört Tohr-skördare i 27 år! Den första maskinen gick 30 000 timmar och när den gav upp lyckades han få tag i en till, 1990-års modell som inköptes från Håkan Håkansson i så sent som 2012. Den gamla ”ligger på hyllan” som reservdelsmaskin.
Den senaste Tohr-maskinen hade gått hos Domänverket som bla jobbade med blädning. Därefter hamnade den hos Koppom Maskin som trodde att den var slut i pumpen så Håkan Håkansson fick köpa den billigt.
-Pumparna kunde vara lite känsliga och om de inte var rätt inställda kunde man tro att de var slut, säger Håkansson lite klurigt. Efter lite skruvande var maskinen som ny och Håkan använde den för eget bruk under en period. När Torbjörn Fält ville köpa den ville Håkan först inte släppa den av "nostalgiska skäl” men han gav till sist med sig. Torbjörn Fälts andra Tohr-skördare har tillverkningsnummer 18 och har gått ”runt 19 000 timmar”. SMT-aggregatet är bytt mot ett LogMax 3000 och den ursprungliga Forshaga-kranen har ersatts av en Movi-kran.
Torbjörn kör idag Tohr-skördaren åt en entreprenör i gallring och lite vindfällen i stort sett hela året. Gallringarna körs med stickvägar för skotaren och däremellan ett mellanstråk där bara skördaren går i ”smalt läge”. Gallringsobjekten snitslas inte upp utan Torbjörn brukar börja där det finns någon gammal stickväg eller basväg och sedan jobba parallellt i nästa stråk där han kan gå efter det förra stråkets stubbar och virke för att hålla kursen. Sen körs nästa stickväg på samma sätt genom att hålla koll på mellanstråkets stubbar. Skotningen görs med en Logsetskotare med 8 meters kran.
När jag besöker honom kör han inte förstagallring utan en försiktig sen gallring i ett medelålders granbestånd. Vi är på torra marker ganska högt över havet och det är lite känsla av Norrlandsskog just här. Det är ingen tvekan om att Torbjörn trivs i sin Tohr-skördare.
-Hyttkomforten är väl inte riktigt jämförbar med de modernaste maskinerna men Tohr-maskinen är väldigt stadig på backen jämfört med vad en 4-hjulig beståndsgående är, säger han och kryssar vidare mellan granarna.
Här kan du se Tohr 987 S i arbete
Lite bilder:
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto