fre 15 jan 2016, 17:57#366040
Fredrik Reuter skrev:Ah, ok!
Hur gick det egentligen med CTL i nordamerika, det används väl en del men helträd dominerar än väl?
Utvecklingen av CTL i Nordamerika är beroende av ett flertal faktorer....
Eller om vi talar om varför hel- och del-stamsmetoden måste finnas kvar i Nordamerika, åtminstone delar av Nordamerika...
1. Hjulburna maskinsystem klarar inte den branta terrängen som mycket av västkustskogarna växer i
2. Hjulburna maskinsystem skulle ha det oerhört svårt att ta sig fram i den andra- och tredje-generation som slutavverkas idag. det finns allför många grova 1-2 m diameter lågor, allt för många högt kapade 0.5-1.5 m diameterstubbar. De planare marker som tredjegeneratios-avverkas idag förbereds för återväxt och CTL genom att man samlar ihop avverkningsavfall och bryter loss alla grövre stubbar, läggs i stackar på hyggena, och krossas till energi-"flis" (hog fuel) om det liger inom ekonomiskt transportavstönd från industri. I annat fall bränns stackarna ner efter ett par år.
3. Alltför mycket skog som avverkas idag på västkustsidan ör alldeles för övergrovt och överlångt för att kunna CTL hanteras. ett träd som är 1 m diameter i rotänden, är också minst 40 meter högt. Det blir nåt 10-tal ton att hantara för en "lätt-vikts" hjulgående CTL basmaskin. En 5.5m stock skulle kunna väga flera ton, dvs lit mer än vad en skandinavisk skotare skulle kunna hantera.
4. Den äldre mottagningsindustrin är designad för motttagning av40 fots stockar. Och också för sågning av riktigt grovt timmer, 0.5-1.5 m diameter. I framtiden kommer det att bli ovanligare med 40 fots timmer grövre än 50 cm i toppänden.
5. Vidaretransportsystemet är till 98% baserat på att transportera 40 fots såg stockar och 20 fots massaved på en kortare släpvagn bakom timmer-semitrailern.
6. Idag exporters en väldigt stor andel 40 fots timmerstockar till Asien. Det går ett stort antal skeppningsfartyg som är specialbyggda för 40 fots virke.
7. Den här grov- och långtimmer-industrin är förhållandvis kostnadseffektiv. Genom att markerna areellt slutavverkas med typ "1000"m3sk per hekta eller många ggr mer om det handlar om en andragenerationsavverkning som gått över tiden. Idag slutavverkas Douglasgran vid ca 40 års ålder, träden är minst 30-35 meter vid slutaverkning så produktiviteten är hög även om det är en relativt låg mekaniseringsgrad beroende på vad markförhållandena medger. Det finns helt enkelt ingen CTL teknik som kan ersätta dagens 40 fots-system.
OK, om vi tittar på syd östra USA, där har man de senaste 50-60 åren skogsodlat hårt. Och har (delvis?) byggt upp en industri som är anpassa till CTL. Där gallras det och slutavverkas med engreppsskördare. Omloppstiderna på skogen kanvara ner mot 20-25 år.
Detsamma gäller nordöstra USA samt Canada öster om Klippiga bergen. Där avverkas fortfarande klena och stamtäta naturskogar för första gången. Passar CTL som handsken, bara man har en mottagningsindustri som är anpassad.
Det här med industrianpassning har ju varit ett problem i Sverige också. Vi startade en övergång till massaved i fallande längder på 1970-talet. Men vissa industrier var inte avskrivna ännu och man var tvugna att fortsätt med 3-m-massa-aptering i den industrinns virkesupptagningsområde. Massafickorna på dåtidens processorer var ju ett resultat av kravet på 3-meters. När man tilläts aptera fallande så försvann massafickorn snabbt till förmån för "fritt fall"....
Vi kan förvänta oss att marknaden kommer att växa i Nordamerika för Skandinavisk CTL teknik, men vi måste invänta mognaden av skogsodlingarna och convertering av mottagningsindustrin. Och USA är ett väldig konservativt land som inte är känt för att vara förändringsvänligt.
Man lär så länge man undervisar...
//Per A