Människor och rovdjur kan dela marker

http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende- ... -landskap/
/Niklas

Om en viltförvaltning av även rovdjuren fungerar, då kan nog rubriken kanske stämma.

Så länge det är brukarna som bär kostnaden så är det frid och fröjd i betongen.

Det dummaste jag någonsin hört.

Skall man vara riktigt ärlig hur goda syften eller visioner man har så kommer det aldrig att fungera.
Man kommer att få göra om djurskyddslagen ta bort utegångskravet till exempel.
Det kommer att bli sådana enorma kostnader för samhället att det kommer inte att gå.
Sen är det så längre tillbaka hade svenska befolkning en nära relation till djur uppfödning och jakt och fiske för överlevnad.Det har man inte längre därför är man för att vi som bor på landet skall ha Gråpäls stykande runt knuten.

Handen på hjärtat, vi på landet (räknar mig till dem, bor nära flera vargrevir) är väl knappast i någon större skala beroende av djuruppfödning, jakt och fiske för vår överlevnad heller? Sant att många har lite får och nån häst gående i hagarna, och att man jagar för att det är en hobby och tradition, men de flesta på landet har vanliga lönearbeten som inte påverkas av en växande rovdjursstam. Fisket är väl förresten inte på något sätt hotat av rovdjur. Jord- och djurbrukets största problem är väl bristande lönsamhet beroende på andra faktorer som lågt pris på kött och mjölk (som förresten inte heller hotas av rovdjuren då mjölk/köttdjur/grisar sällan attackeras av t.ex. varg), därför blir gårdarna större o större och driften mer industriell.

Det är klart att man påverkas av en växande rovdjursstam om man har några får eller häst eller jagar för nöjes eller traditions skull.Det är ju inte kul om Gråpäls äter upp viltet,hästen eller fåren.Sen vågar man inte gå ner till sjön man kan ju möta Gråpäls och bli uppäten själv.

Jag har sett varg en gång, i fjol på mitt skifte. En ensam varg på endast 40 meters avstånd, och garanterat den blev jätterädd och skyndade sig bort så fort den kunde. Inte blev jag då nå rädd.
I höstas så mötte jag björnjägarna när jag kom till skiftet för att röja, de hade nyss släppt hunden på spåret, men jag gick då och röjde jag, i samma område som jag sett spår samt hört en vissling i 7 till 14 dagar tidigare.
Björnhannen som sköts senare på dagen vägde 260 kg och den hade rört sig genom röjbeståndet medans jag var där. Senare på em så såg jag en annan björn på långt håll när jag satt och vilade i rågången, inget att vara rädd för.
Däremot så är det riskfyllt att åka in till staden och gå på bankomaten eller dyligt. På mina marker behöver man ej vara rädd för någonting, där är man för det mesta helt ensam.

Dock kan alla djur som känner sig trängda vara farliga som denna bäver som blev filmad när den skulle passera en väg. Djur i det vilda är sällan mentalt skadade till skillnad från människor i städerna där går många dårar lös.

Varför ska dom filma djuren så nära? Inte undra på att de attackerar när de blir trängda! Vilka puckon

Förklaringen ligger väl i att kameran är ett nytt påfund i människans utvecklingskedja men det kommer att rätta till sig tids nog, de som tar sådana här filmer får ej möjlighet att sprida sina gener vidare.

Visst påverkas vi, helt klart, men inte hotar det vår egen existens. Vi svälter inte ihjäl utan de där fåren eller hästen (hästar som oftast också går säkra för rovdjur). Är du rädd för att bli tagen av varg ska du nog inte åka bil någe mer heller, risken att dödas/skadas i trafiken är nog hundratals gånger högre än att bli uppäten av en vild varg...

Bil var länge sen jag slutade köra och till stan åker jag inte till längre törs inte för rån risken.
Så det blir ingen annan råd jag, hästen och fåren får hållas inom hus.

Du får be SIDA släppa ner matpaket från Herculesplan då, så du inte svälter ihjäl därute i vildmarken!

Nu när jag har låst in mig och djuren och viltet i skogen är snart uppätet.Så är frågan om inte Gråpäls
tar matpaketen så det är nog kört för min del.