ons 25 maj 2011, 01:02#129921
I måndags var jag på en lieslipningskurs hos Lie-Mats vid Hornborgasjön och fick lite aha-upplevelser.
Den vanliga liestickan med slipmedel tyckte Lie-Mats var överskattad (och då främst den nya grovkorniga färgade varianten), då det snarare gäller att ståla liebladet än att slipa ner lie-bladet - speciellt när bladet är relativt nyslipad eller nyknackad.
Istället för vanlig slipmedelsbelagd liesticka, kan man använda en strigel. Alltså en liesticke-formad träbit med pålimmat läder på bägge sidorna och sedan autosol på lädret. Efter en dag med sådan liesticka kan man spegla sig på liebladets slipfas.
Äldre svenska lieblad är hårda och ska slipas medelst större roterade slipsten (40-60 cm i diameter och ingen fjuttig Tormek eller dylikt). Den konkava eggen är då lätt att underhålla i fält. En grundslipning på roterande slipsten kan ta bortåt en timme och kräver en hög koncentration hos brukaren för att skärpan ska bli bra. Dessa lieblad riskerar att spricka om de knackas
Nyare lieblad, typ sådana som säljs med plåtskaft hos järnhandlarna, samt österikiska lieblad är mjuka och bör inte slipas på roterande slipsten, utan hellre knackas vassa (s.k. peening) med penhamare och ett speciellt städ. Slipning med roterande slipsten tar helt enkelt bort för mycket material på dessa blad.
Lieblad och orv (skaft) ska anpassas till varandra. Om du har två riktigt fina kombinationer av orvar och lieblad, kan ett byte av bladen ofta leda till du får två urusla liar.
En riktigt bra lie ska vara i jämnvikt när du enbart håller i den nedersta knaggen. Det är rätt tungt att med kraft behöva trycka ner den översta knaggen under en hel dag.
/Niklas
/Niklas
Dock fick själva infästnings piggen på liebladet justeras medelst vinkelslip, så att den passade till Fiskars orv.
Kort information om skogsforum.se