tis 02 apr 2013, 11:43#219723
Bok omnämns som en av dom bättre träden när det gäller styrka och seghet på brytmån i säker skogs utbildningsmateriel, och grov gran som sämre jämfört med klenare gran. Grov "ädelgran" har i vart fall virke som lätt knäcker i brytmån. Förra veckan fällde jag en frisk men riktigt grov gran, den hade i vart fall usel böjlighet i brytmån och föll något åt sidan trots att den var säkrad i sidled med en lina högt upp på stammen. Ek tillhör heller inte det segaste när det är lite grövre
det har jag trott i snart 40 år
men man lär sig alltid. Almar kan vara luriga då dom kan se ut att bestå av en grov homogen stam, men i själva verket är dubbelstammig med övervallad bark. Mycket kan ju skilja mellan individer, som du säger har även jag upplevt gran i alla dimensioner som stark i brytmån, men det kan ju vara att man kan luras att tro detta då granen ofta tillhör dom "snälla" och lättfällda träden. Även Al och då särskilt gråal, hör till dom lurigas skara, då segheten i brytmån är riktigt dålig. Men jag har aldrig reflekterat över att Alen (klibbal) har dålig seghet i brytmån då dom oftast är raka i stammen med en inte alltför stor osymmetrisk krona, vilket gör dom lättfällda. Björk,Bok,Ask, och Asp är dom bästa trädslagen vad gäller böjlighet och styrka i brytmån. Tall, Gran, Ek, Alm och Rönn räknas till de lite sämre trädslagen. Poppel, Lönn, Al, pil och Sälg tillhör dom sämsta. Tätvuxen barrved har dålig böjlighet i fibrerna och har inte alls samma böjlighet i fibrerna som ett frodvuxet träd, dock är tätvuxet barrträ starkare i dragriktning än frodvuxet. Sälgen, SKA, tillhöra dom sämre, men jag påstår att det är en sanning med modifikation, då veden närmast barken på lite grövre individer ofta är riktigt seg och ofta håller ihop när trädet fallit helt.