DN: Naturreservat är No-Go zoner

NEJ! Det var min första tanke när jag läste dagens kåseri från Jessica Ritzén i Dagens Nyheter. Ritzén skulle ta en smart genväg efter att ha hamnat på fel hållplats i tunnelbanan - genom naturreservatet Judarskogen.

Det är mörkt, det är is på backen, det är vassa stenar. Och hon är nära att ramla flera gånger i, dagen till ära, gympaskor. I detta vintermörker är naturreservatet en No-Go zon.

När Ritzén til slut kommer hem från skräckfärden finns lägligt ett brev från kommunen på hallmattan. De avslår hennes eget medborgarförslag om att sätta upp elljus utmed en Judarsjön. Anledning är att det är emot hela idén med ett naturreservat och kan störa nattaktiva djur.

Skribenten avslutar med att ifrågasätta om detta är vägen att gå? I naturreservatet Judarskogen kan man, enligt henne, varken sätta fot eller tass vintertid och:




Bild från trilla.se

Ok, nu tillbaka till mitt "NEJ" i början.

Jag hade en, kanske, naiv syn på storstadsmänniskan. Att hen gillade utmaningar och hade en insikt i hur det faktiskt är att vandra i skogen.

Men - NEJ! Jag hade nog fel och det är fruktansvärt oroväckande. Dagens urbana människor har kanske glömt sitt ursprung och genom det hela idén med det fria och styrkande i att få utmaningar av naturen?

Kanske är det enklare om det är inhägnat med asfaltsstigar och gärna en guide så man inte tar ett felsteg som gör att man kan råka illa ut?

OM det är så, ja, då har landsbygden uppförsbacke - rejäl uppförsbacke!

https://www.dn.se/kultur-noje/jessica-r ... o-go-zone/

Man blir ju mörkrädd när någon med en så urbota korkad idé får utrymme att skriva i DN. Hoppas att detta inte speglar den genomsnittliga stockholmarens tankar men tyvärr kan det nog vara så.

Jag hoppas dock på framtiden där storstadsfolk kan ta sig ut på skogäventyr via VR-glasögon. Då behöver de ju inte heller vänta in den årstid som det ska vara för skogspromenader. Tror även man slipper mycket av "tyckandet" om hur andras skogar ska skötas genom denna lösning.

Som boende i en stad kan jag säga att något jag uppskattar när jag kommer till skogen är mörkret... Uppskattar mörkret mer än tystnad. Just att kunna se stjärnor etc.

Och en skog är mörk när det är mörkt om man inte har ljus med sig...

Jag skulle gärna se några asfalterade, vintertid plogade och grusade stigar/vägar både kors och tvärs i men även runt naturreservaten här i norra Dalarna. Det skulle göra dem så mycket mer tillgängliga och samtidigt till nån jä**a nytta för friluftslivet. Som de är i dag börjar de vara rena no go zoner vad gäller både tillgänglighet och framkomlighet.

Det finns ju en poäng i att det bör ifrågasättas om det alltid bör vara naturreservat.
Naturvårdsområden eller NS kanske är lämpligare i tätortsmiljö.

Men att inte förstå att skog inte alltid är lättillgänglig får en ju att höja på ögonbrynen.

Hej,

Jag hänger med på resonemanget.

Men! Det ser ut som att Judarskogen redan nu är ganska lättillgänglig. Exempel är uppmärkta stigar med träbroar över blöta partier, dessutom Café med mackor och sallader samt presentbodar med lyxpresenter och lite antikviteter och second hand.

Utan att ha satt min fot där så gissar jag att denna skog är ganska lättillgänglig och jag tror Skogsstyrelsen sträckt sig ganska långt i tillgänglighet för ett naturreservat. Släpper dom på reservatet har man snart T-bana, 7-eleven och Espresso House... 🙃

http://www.bortomtullarna.se/judarskoge ... -i-smeten/

Annars fanns de naturreservat här i södra Småland som varit no go zone, först beroende på alla vindfällor som låg kvar efter Gudrun/Per och sen pga faran av att få ett träd på sig efter granbarkborrens härjningar när inga vindfällor fick upparbetas

De största reservaten kring Stockholm har upplysta väg och gångsystem som dessutom vinterunderhålles. Övriga reservat är lättillgängliga genom system av spänger som delvis är handikappanpassade. Jag vill nog påstå att skribenten tillhör en minoritet. Stockholm omges på nära håll av en mängd reservat och har rena landsbygden i sin omedelbara närhet, för att inte tala om den enorma skärgården. Den typiske stockholmaren är dessutom inflyttad från andra delar av landet. Stora delar av Stockholm har alltså naturen alldeles inpå knuten, t.o.m de s.k miljonprogramsområdena omges i sin omedelbara närhet av stora arealer reservat och annan tätortsnära skog. Det är egentligen bara den lilla fjuttiga centrumdelen som har karaktären av ” storstad,” resten är villastäder, bruksorter och uppodlad landsbygd. Den typiske ” stockholmaren ” vill jag påstå är alltså lika väl förtrogen med skog och mark som gemene man.

Det finns ju kurser för de storstadsbor som vill pröva gå på obanad terräng....
/Niklas

Vart såg du det..

Minns ej, men jag har läst någonstans att människor åker från Sydkorea till Sverige för att få pröva på att gå i obanad terräng. Tydligen en mycket exklusiv upplevelse för den som hela livet bott i asfaltsdjungeln.
/Niklas

Ok, men angående Sydkorea, jag har aldrig någonsin sett så många ” hightechklädda ” åldringar som företog riktigt utmanande bergsturer som i just Sydkorea. Det var stora grupper överallt i terrängen,, 😀