En värmländsk gammelskog.
Postat: mån 16 nov 2020, 12:31
Gammelskog
Jag har den senaste tiden gjort några inlägg i Forumet som belyser några av våra skogars ”mjukare ” parametrar. Kanske mina inlägg har platsat dåligt i Skogsforum, men jag skickar ett till. Några av forumets läsare kanske är intresserade.
Artikeln och bilderna här nedan kan nog vara representativa för hur en skog, utanför de fjällnära, kan ha sett ut före det industriella skogsbrukets intåg. Många av läsarna tycker nog, när de ser bilderna, att detta är en ”eländig” anblick. Skogen är ju ovårdad. Men den är synnerligen levande, med bland annat i dag ovanliga arter som lavskrika, tretåig hackspett, gråspett, talltita och tofsmes.
”Långskägget” i Branäsberget.
I Branäsbergets branta nordostsluttning står hundraåriga granar draperade av den numera mycket sällsynta långskägglaven, eller rätt och slätt ”långskägget” som den kallas i botaniska kretsar. ”Långskägget” fanns tidigare på flera platser i våra mellansvenska skogar, men är numera borta från nästan alla gamla ståndorter. Lokalen i Branäsberget anses numera vara en av de rikaste i vårt land, i konkurrens med Skuleskogen och några andra närliggande berg vid norrlandskusten.
I förrgår besökte jag Branäsberget, tillsammans med fotografen/läraren Håkan Olsén och Wictoria, en av hans elever vid Klarälvdalens Folkhögskola. Håkan är ledare för ett nyligen startat projekt, i folkhögskolans regi, som i bild och text skall dokumentera Nordvärmland.
Vi hade den otroliga turen att hitta det mycket begränsade området i bergets nordostsluttning där laven växer, och kunde där glädjas åt att ”långskägget” fortfarande lever och frodas. Vi hittade exemplar som säkert var över två meter långa.
Jag har den senaste tiden gjort några inlägg i Forumet som belyser några av våra skogars ”mjukare ” parametrar. Kanske mina inlägg har platsat dåligt i Skogsforum, men jag skickar ett till. Några av forumets läsare kanske är intresserade.
Artikeln och bilderna här nedan kan nog vara representativa för hur en skog, utanför de fjällnära, kan ha sett ut före det industriella skogsbrukets intåg. Många av läsarna tycker nog, när de ser bilderna, att detta är en ”eländig” anblick. Skogen är ju ovårdad. Men den är synnerligen levande, med bland annat i dag ovanliga arter som lavskrika, tretåig hackspett, gråspett, talltita och tofsmes.
”Långskägget” i Branäsberget.
I Branäsbergets branta nordostsluttning står hundraåriga granar draperade av den numera mycket sällsynta långskägglaven, eller rätt och slätt ”långskägget” som den kallas i botaniska kretsar. ”Långskägget” fanns tidigare på flera platser i våra mellansvenska skogar, men är numera borta från nästan alla gamla ståndorter. Lokalen i Branäsberget anses numera vara en av de rikaste i vårt land, i konkurrens med Skuleskogen och några andra närliggande berg vid norrlandskusten.
I förrgår besökte jag Branäsberget, tillsammans med fotografen/läraren Håkan Olsén och Wictoria, en av hans elever vid Klarälvdalens Folkhögskola. Håkan är ledare för ett nyligen startat projekt, i folkhögskolans regi, som i bild och text skall dokumentera Nordvärmland.
Vi hade den otroliga turen att hitta det mycket begränsade området i bergets nordostsluttning där laven växer, och kunde där glädjas åt att ”långskägget” fortfarande lever och frodas. Vi hittade exemplar som säkert var över två meter långa.