Sida 1 av 1
Jakten på rekordgranen
Postat: mån 31 dec 2018, 18:08
av Sillero
Jag vill tacka, och tillika rikta en riktig "Gott Nytt År-hälsning" till Fredrik Reuter och Torbjörn Johnsen med flera, vilka startade ”Jakten på rekordgranen 50+”, ett mycket spännande initiativ. Projektet har skapat ett stort intresse för den svenska skogen, kanske i synnerhet då den värmländska. Och detta hos en allmänhet, som knappast tidigare ens har tagit sig ut i våra marker. Många har efter publiceringen av mölnbackagranen i olika massmedia besökt de gigantiska trädjättarna i östsluttningen av Korpberget norr om Mölnbacka. Alla har imponerats av vad de har sett och uttryckt en stor tillfredsställelse, en ynnest, över att ha fått vandra i denna orörda jättesal.
Här får vi en påminnelse om vilka fantastiska jättar som en gång beskogade bergen runt Mölnbacka. Vilken häftig naturupplevelse måste det inte ha varit att på den tiden besöka Mölnbacka? Nu är jätteskogen borta. Stora kalhyggen breder ut sig, här som annorstädes i vårt skogslandskap. Ibland förbannar jag det öde som satte mig till världen i den skogliga succession, där vi nu befinner oss.
Gott Nytt År
önskar
”Sillero”
Re: Jakten på rekordgranen
Postat: mån 31 dec 2018, 18:34
av Vedproducent
Sillero skrev:Jag vill tacka, och tillika rikta en riktig "Gott Nytt År-hälsning" till Fredrik Reuter och Torbjörn Johnsen med flera, vilka startade ”Jakten på rekordgranen 50+”, ett mycket spännande initiativ. Projektet har skapat ett stort intresse för den svenska skogen, kanske i synnerhet då den värmländska. Och detta hos en allmänhet, som knappast tidigare ens har tagit sig ut i våra marker. Många har efter publiceringen av mölnbackagranen i olika massmedia besökt de gigantiska trädjättarna i östsluttningen av Korpberget norr om Mölnbacka. Alla har imponerats av vad de har sett och uttryckt en stor tillfredsställelse, en ynnest, över att ha fått vandra i denna orörda jättesal.
Här får vi en påminnelse om vilka fantastiska jättar som en gång beskogade bergen runt Mölnbacka. Vilken häftig naturupplevelse måste det inte ha varit att på den tiden besöka Mölnbacka? Nu är jätteskogen borta. Stora kalhyggen breder ut sig, här som annorstädes i vårt skogslandskap. Ibland förbannar jag det öde som satte mig till världen i den skogliga succession, där vi nu befinner oss.
Gott Nytt År
önskar
”Sillero”
Gott nytt år Sillero! Sen har jag inte mycket till övers för det du framställer i slutet av texten! Ser det egentligen själv som de mest spännande perioden man kunde varit med om i skogen i en lång evighet.
Re: Jakten på rekordgranen
Postat: mån 31 dec 2018, 21:23
av 0470
Det är konstigt att det finns så många som tror att man kan spara skog för evigt. Fast skogen är borta så finns förutsättningarna kvar, så det är inget att vara ledsen för. Skogen kommer tillbaka.
Re: Jakten på rekordgranen
Postat: tis 01 jan 2019, 02:44
av Kaffespill
Det man sår får man skörda så arbetar bonden i både skog å åker. Gott nytt år alla skogsbrukare!Ett kalhygge som återbeskogas ger skörd till nästa generation
Re: Jakten på rekordgranen
Postat: tis 01 jan 2019, 11:20
av Sillero
Jag vill förtydliga mig i min sista mening. Ur ett västerdalskt perspektiv (jag är uppväxt i Västerdalarna) hade det varit bättre om jag hade kommit till denna världen i början av 1900-talet. Då var skogarna i stort sett orörda där. viss plockhuggning hade väl förekommit , men inget hårt drivet skogsbruk praktiserades där och då.
Senare, på 1970-talet, när jag kom ner till Mölnbackatraktens väldiga, högstammiga skogar var dessa efter några år avverkningsmogna och togs ner. Mognadssuccessionen var ett faktum.