Värdehöjande insatser för skog och virke

För att skapa en god och för alla involverade aktörer nödvändig lönsamhet inom skogsbruket, krävs framförallt målmedvetna satsningar på att höja värdet på i första hand timret och och aktuella förädlingsprodukter i stället för att ensidigt fokusera på kostnadsrationaliseringar av olika slag. För skogsbrukets del kan det gälla bättre aptering, nya trädslag, kvalitetsdanande insatser i stående skog och minimering av kvalitetsnedsättande defekter som röta, vilt-, insekts- och lagringsskador.

Men den viktigaste värdehöjande insatsen för skogsbruket, förblir, enligt min uppfattning, träindustrins förmåga att öka sin intjänings- och betalningsförmåga genom storskaligt satsning på högvärdiga träprodukter, som framgångsrikt och uthålligt kan konkurrera globalt med produkter av andra materialslag genom en optimal kombination av funktion, kvalité, marknadsanpassning och pris. Om en sådan satsning dessutom kan genomföras med kraftfullt stöd av skogsbruket och i systematiskt samarbete med träindustrin i andra viktiga skogsnationer när det gäller bl.a. standardisering, marknadsföring och lobbying, kommer detta med tanke på träets alla fantastiska förutsättningar, att leda till ett betydande efterfrågetryck på virke - inte minst sådant av god kvalité - och därmed väsentliga och hållbara prisökningar.

Det skulle vara intressant att här få en samlad diskussion om vad ni anser bäst kan göras för att uthålligt höja värdet värdet på skog och virke.

Thomas Åkerblom
Nyköping

Att informera och utvärdera och möjliggöra för massivträhus, där inte alltid en nollversion på energiförbrukning bör vara målet, men konstruktionens övriga miljövärden och livslängd framhålles, ett exempel ges här i länken http://www.karlsonhus.se/1/1.0.1.0/493/1. Kunskap design och material i en god förening är viktigt, däremot ser jag inte standardisering in absurdum som nödvändigt. Tänk på att standardiserade utföranden, infästningar och godkända sammanfogningar kan av industrins branschorganisationer döda dessa massivträhus i sin linda.

Jag roade mig nyss med att bläddra i "Aptering - mätning av skog och virke" från 1974, och hittade några exempel på priser på timmer. Kvalitetsklass 2, eller o/s som det kallas där, 45 dm långa bitar, 24 cm toppdiameter, hade ett pris på ca 210 kr per m3to. Om det räknas om till dagens penningvärde motsvarar det 1207 kr, en enkel beräkning med prisomvandlingssnurran på SCB:s webbplats.

Enligt vad jag kan utläsa av N Skogsägarnas prislista för norra Västerbotten betingar sådana bitar ett pris på ungefär 760 kr per m3to. Alltså drygt halva värdet av vad timret från 1974 inbringade.

Kan det verkligen stämma att timmerpriset har utvecklats så dåligt? Då verkar det finnas starka skäl att diskutera hur värdet ska höjas.

Rätt inställning !! God Jul !

Tyvärr är det så, 1976 var det århundradets bästa pris på alla skogsprodukter.
Man invaggades i en falsk framtidstro, priset var bra redan 1973 gick upp något för att göra en liten svacka 75 men återhämtade sig och blev århundradets topp 1976, därefter har det bara blivit sämre och sämre.
Vill minnas att sågverket jag laverade till accepterade mycken röta i storänden, drog en eller max två fot.

@Lundqvist.r
Jag vill gärna nyansera mitt tidigare svar något. Från mitten av 70-talet till början av 80-talet rådde en skriande brist på virke i Sverige, i första hand massaved. Bruken var i princip redo att betala vad som helst för att få tag i råvara med bl.a. en omfattande import från bl.a. Tyskland, Ryssland, Polen, Storbritannien och inte minst USA som följd. Jag importerade själv stora mängder. Konkurrensen om virket på hemmaplan mellan bruken och sågverken bidrog givetvis till att driva upp priserna ordentligt också på timret. Men samtidigt fanns då också en helt annan betalningsförmåga / -vilja hos sågverken än nu trots begränsad vidareförädling.