Leva på lite eller ekonomisk frihet?
Hur skall man kunna sova efter alla dessa tankar som börjat snurra i huvudet, efter att man läst alla kloka tankar.
Sitter själv i en husvagn 15mil från hem, fru o barn för att göra en gallring påentreprenad. Är detta vad jag vill o min familj. Behöver vi detta, är det värt detta.
Hmmm. Jag tror att jag tycker att det är rätt okej. Om några år vet jag inte!
Det handlar ju också lite om vem man är, och vill vara. Både för sig själv och sin familj.
Nu skall jag försöka att sova, så man orkar upp till skogen i morgon.
Godnatt!

Min förelder hadde inte mycket pengar, så jag har tjänt mina egna pengar så lenge jag kommer ihåg.
Hadde vel lite tur som nästan direkt efter gymnasiet fick fast jobb i staten, med 3 årig betalt utbildning(full lön under denna tiden altså).
Sen var det en del resandet och jobb på kvällar /nätter samt dagtid, så har alltid haft god lön.
Even då jag köpte min första fastighet slutet av 1980, så köpte jag en med hus från 1965 kontant til 300tkr(värdet i dag ca 2 mille), och byggde inte nytt som mange kompisar gjordet med lånadet pengar.
Bil köpte jag senast 1997( dock ny då til nästan 400tkr).
Då jag resat en del i jobbet, så har det inte varit mycket resandet under semestertider( var i Uddevalla nån gång tidlig 80tal, det er vel senaste semesterresan jag minns utomland).

Så har faktisk aldrig haft nåt lån eller skulder under hela mitt drygt 50åriga liv.
Tycker det er fantastisk kännsla och veta att man äger alt man har. 2 fastigheter, bilar, traktorer, grävmaskin...........................................
Om jag vil sluta av med alt imorron er det ingen som kan komma och göra krav på min egendeler.
Jag kör med en kontantbuffer på 300tkr som säkerhet, alt över detta brukar jag på "nya" prylar, som jag kanske inte behöver, men som jag tycker er roligt att ha.
Och visst blir det mycket skatt när man er ensam och inga lån har, men endå brukar det gå fint att knuffa över nästan 20tkr til nöjeskontoet varje mnd.
Sen har jag ingen kärring eller unger som drar iväg med mina penger, dock blir ju utgifterna större med endast en innkomst.
Så jag har ju inga andra enn mig själv att tänka på, då det inte verkar bli någon arvingar efter mig(forsöket på detta slutade efter ett 8 årig samboforhold på 90talet)

Nä, som ni säger så er inte penger alt här i välden, endast 99%, som min numera döda kompis brukade säga.

Livet kan vända snabbt om man har otur, så gör saker ni tycker om medan tiden finns.
Var forövrigt roligt med denna tråden, och lese hur ni andra tänker om livet och pengar.

Är du anställd eller kör eget? Ska du trappa ned eller köra för fullt till pension?

Vi har rest och sett mycket förmodligen fler än dom flesta så den kvoten tycker jag är fylld. Är hellre hemma nu men en resa till Rhodos är inbokad i juni trots allt.
Saknar inte jobbet för en sekund. Har man haft fel jobb hela livet har jag tänkt ibland men vet inte vad jag skulle blivit istället.

Min "fd" rågranne jobbade tills han var 67 därefter gick han ENSAM hemma. Blev mer och mer inåtvänd, sparsam om inte snål, unnade sig INGET. Inte ens avlopp eller toa inomhus. Dusch eller badrum - glöm det, varför?, eldade i köksspis och kakelugn.
"Tror" inte han var direkt lycklig, men det var det liv han valt.
Han rörde inte skogen, högg endast lite spisved, odlade lite potatis och grönsaker till husbehov, var i princip det enda han gjorde efter att det han blivit pensionär, sista åren skippade han t.o.m. tvn - tv licensen blev nog för dyr - isolerade sig totalt.
"Tror" inte att han någonsin varit utanför triangeln Växjö - Kalmar - Karlshamn
Akta dig noga för att bli sådan

Ekonomisk frihet eller annan frihet behöver inte nödvändigtvis betyda att man försakar sådan man tycker är viktigt. Jag har ingen ambition att leva snålt som princip, Men har märkt att genom att
1) köpa färre grejor, men de jag köper är av kvalitet som håller längre
2) alltid försöka laga mat av hela och fina råvaror
3) göra eget när det är roligt och ger mig något tillbaka - lönsamt blir det nästan aldrig.
4) tjäna tillräckligt med pengar för att kunna hjälpa barnen löpande och resa med K när vi vill.
5) Jobba med att hålla min kropp hyfsat frisk, kanske viktigast trots allt.
så får vi mer över och mår bättre. Det är för mig frihet. Så det är nog mer en inställning i många fall mer än pengar hit eller dit.
Med det sagt, när jag var i perioden mellan 30-45, barn och allt, så reste jag mycket och jobbade mycket. Visst hade det varit bra att vara hemma med barn och familj mer, men å andra sidan lade det grunden för att jag kan välja mer idag. Precis som fler tagit upp så ger onekligen tillgång på pengar möjlighet att göra val. Antingen genom små utgifter eller stora inkomster, men tillgång till pengar ger möjlighet att välja. Just möjligheten att välja själv är för mig kärnan i frihet.
Jag var tjänstledig en månad nu i januari. Planen var väl att gallra mer än jag gjorde men fick gjort mycket annat, städat undan 30 år gammal halm och annat och börjat skapa förutsättningar för något bra.
Det är nog något jag tänker fortsätta med, tjänstledighet. Har okej lön och ofta ganska låg intensitet på vinterperioden varvid jag tänkte att då kan jag fortsätta vara lite tjänstledig då och ändå leva okej under övriga tiden. Så jag tänkte mig nog någon form av kompromiss:
Jobbar och bygger upp kapital
Tar ut all övertid som ledig tid, allt från sovmorgon, sluta tidigare, weekendresa, till att kanske gå i skogen och röja.
Detta gör jag idag redan.
Men sedan kompensera med tjänstledigt 1-2 månader om året och då göra större projekt i skogen för att jag vill och en del som måste. Det tänkte jag fortsätta med.
Sen skulle jag egentligen vilja bo närmare skogen vi har, men är rädd för att jag skulle bli ganska isolerad och bara jobba och då är jag snart som grannen jannee beskriver.
Ibland måste man tänka utanför boxern...
JF skrev:Imponerande &stegmaster!
Är du anställd eller kör eget? Ska du trappa ned eller köra för fullt till pension?
Tja, något spesielt imponerande er det vel inte, utan att jag bara alltid köpt efter som penger finns, och hadde lite tur i början på vuxenlivet som fick fast jobb i staten före man fyllde 20år.
Men jag får ju aldrig råd med riktig dyra prylar så som jag lever (typ traktor til 1 mille eller skördare til 4 mille), så det blir oftast att jaga fina gamla begagnadet objekt.
Och klart det blir annorlunda för er som har fru och barn med i bilden.
Som sagt er jag statslönad, men jag och en kompis har et vedfirma på sidan som vi kör under kväller/helger.
Vedfirmaet er ju inget man behöver göra (snarere tvärt imot), men vi gör det båda för vi gillar jobba med detta.
Er det trevligaste vi kan bruka fritiden på, tycker vi båda.
Har aldrig sparat nåt i fond, aksjer eller likn., har endast en kontantbuffer på 300tkr, alt över detta brukas på roliga saker.
Om det er det vettigaste och leva så rent ökonomisk vet jag inte, men har alltid tyckt det vore trevligt att spara til nåt man vil köpa, så man äger det man har, och inte betala skulder til banken i efterhand.
Blir det kris, får jag vel sälja undan något så ska jag nog klara mig fram til pension om ca 10år.

jannee skrev:Moos 73. Tänk på att livet är ganska kort. Lev det liv du vill NU. Är du ensam bestämmer du HELT själv, är ni två lär du få foga dig "lite" efter vad frugan vill![]()
Min "fd" rågranne jobbade tills han var 67 därefter gick han ENSAM hemma. Blev mer och mer inåtvänd, sparsam om inte snål, unnade sig INGET. Inte ens avlopp eller toa inomhus. Dusch eller badrum - glöm det, varför?, eldade i köksspis och kakelugn.
"Tror" inte han var direkt lycklig, men det var det liv han valt.
Han rörde inte skogen, högg endast lite spisved, odlade lite potatis och grönsaker till husbehov, var i princip det enda han gjorde efter att det han blivit pensionär, sista åren skippade han t.o.m. tvn - tv licensen blev nog för dyr - isolerade sig totalt.
"Tror" inte att han någonsin varit utanför triangeln Växjö - Kalmar - Karlshamn
Akta dig noga för att bli sådan
Så tänker jag inte bli, har sambo och ett socialt umgänge som är fullt tillräckligt. Vi gör redan det vi vill men inte så mkt vi önskar. Idag är jag hemma i förkylning och ligger och oroar mig för hur det ska gå på jobbet. Hur mkt andra ska behöva slita för att jag inte är där... Hur mkt jobb som hopat sig när jag är frisk och åter i tjänst. Vi är ett expansivt företag så någon tid för återhämtning finns nästan inte utan det 110% hela tiden. Vissa dagar hinner jag nästan inte fika eller äta lunch, detta är delvis mitt fel då jag har en ledande befattning och en chef över mig som lever efter filosofin att" alla alltid kan lite mer". Detta är mitt ekorrhjul. Har friheten att "styra min egen tid", tid som inte räcker till.
sina önskningar och drömmar till dess dom skulle gå i pension.
Några månader efter pensioneringen har dom trillat av pinn ………..
Kyrkogården är full av oumbärliga människor.
Ta vara på livet och var rädd om det !
Hälsa kan man inte köpa för pengar.
Gör det du tycker är viktigt.
Ha det så Bra och var rädd om er !
Hälsningar från Umeå
