torpöbo skrev:Niking skrev:Vattenkraftverk släpper mig veterligen inte ut några giftiga ämnen. F.ö. hade nog myndigheter betydligt större respekt för privatägd egendom på 1950-talet än idag.
Nej inte mer än lite reglerolja möjligtvis om det blir slangbrott, men allt som är lite sämre för omgivningen behöver ju inte betyda utsläpp av saker.
Att kraftverket ändrar sedimenttransporter, lakar ut näring ur regleringsdammarnas vattenbryn och liknande så att fisken blir småvuxen gör ju absolut ingenting.
Inte om man vill ha el, så att man kan läsa och skriva inlägg på t.ex. Skogsforum.
Vad näringsläckaget från vattenbrynet beträffar, liksom sedimenttransporter med tillhörande grumling, så skulle det bli betydligt värre om vi tog bort dämmet. Den saken är biff.
torpöbo skrev:Om man går till flodpärlmusslan, enligt min kunskap, så lever denna i symbios med Öringen I ett stadie parasiterar musslan på Öringens gälar. När musslan parasiterat klart släpper den och gräver ner sig ett par centimeter i bottnen av ett strömmande vattendrag. Bottnen måste vara lagom genomsläppligt och lagom tätt så att den får syre, mat och skydd. I detta lever musslan i ca 10 år från 1 mm till 1 cm. En faktor för att den skall leva är att det finns Öring som har möjlighet att vandra till de biotoper, där flodpärlemusslan trivs.
Ingen öring och ingen flodpärlmussla i diket, skulle ju med
dagens vattenlagstiftning innebära är vi slår två flugor i en smäll. Fast det vägrar dessvärre miljömupparna att inse, varför naturen lider onödig skada, när klåfingriga miljöbyråkrater inte vill göra rätt för sig visavi fallägare och skogsbrukare.
torpöbo skrev:Tyvärr så kommer det också till detta att om bottnarna slammar igen så får inte musslan nått syre men det behöver ju inte bara bero på skogsbruket vilket många vill få det att låta som.
Igenslamming borde kunna bero på andra saker också, men det finns det nog andra som har mer koll på än jag.
Du verkar ju inte ha någon särskild koll på just vattengrejor, särskilt inte i kombination med miljövänlig produktion av skog och el...
torpöbo skrev:Du Niking som är dikningsproffs borde säkert ha full koll på hur man undviker slamning och partikeltransport från dikningsföretag och finkorniga; leriga och siltiga jordarter eller moräner med hög finjordshalt? Hur är skillnaden mellan höst och vårplöjda åkrar inom lantbruket? Jag har fått för mig att sedimenttransporten från höstplöjda åkrar är radikalt större än från vårplöjda, men jag har runda glasögon så jag vet ju inte riktigt nått om nått
Sedimenttransport är för det första en
helt naturlig ingrediens så fort det rinner vatten -samt när det blåser över torr jord (sandflykt). Många av dessa finkorniga jordar är helt enkelt bildade genom olika sorters sedimentavlagringar. Så bildades de högproducerande lerjordarna på våra stora jordbruksslätter (t.ex. Vara-slätten, Kåkingsleran, Vadsboslätten, Östgöta-slätten, Mälardalen, Uppsala-slätten m.fl. områden). Även de näringsrika lössjordarna är ju effekt av jordflykt.
Sedan finns det ju ett antal sätt att minimera sedimenttransporter i t.ex. vattendrag. Principen är då att sänka flödeshastigheten så pass mycket och så pass länge, att sedimentet kan sedimentera - samt förhindra att mer sediment!
En åtgärd är ju att sätta upp fler vattenkraftverk - där fallförhållandena i övrigt tillåter! Den sedintutfällning som oundvikligen sker i den bildade dammen, får naturligtvis rensas bort med jämna mellanrum, varpå rensningsmassorna kan användas som ett ekologiskt jordförbättringsmedel på åkrarna och då särskilt i svackor. En modern form av märgling med andra ord.
En annan variant är att anlägga sedimentgropar på strategiska platser. Då sänks tillfälligt vattenhastigheten över sedimentgroparna (enligt kontinuitetsekvationen). Även här gäller det att dessa sedimentgropar töms med jämna mellanrum, så att de
inte slammar igen fullständigt och därmed bli helt verkningslösa.
En tredje åtgärd är att på särskilt utsatta ställen (typ vattenfall) lägga stenar eller t.o.m. gjuta betongrännor med farthinder, s.k. stötbotten. Då kan man också se det häftiga fenomenet vattensprång, alltså när vattnet över går får stråkande till långsamströmmande fas.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenspr%C3%A5ng Rätt utfört förhindras att liggande bottensediment frigörs på erosionsbenägna ställen.
En fjärde variant är att göra grävningsarbeten när det är lågt vattenflöde i vattendraget. Lågt vattenflöde = låg vattenhastighet = liten risk för erosion + stor chans för sedimentation. (Fast det är ju omöjligt att gardera sig för ett lokalt skyfall på 50-100 mm eller mer under arbetets gång)
Vad höstplöja respektive vårplöjda fält beträffar, så är det förvisso en korrekt notering att höstplöjda åkrar - som ligger obeväxta under vintern - är mer erosionsbenägna än motsvarande vårplöjda åkrar. Detta gäller särskilt om åkrarna ligger på sluttningar. (Detta är anledningen till att det finns EU-bidrag för vårplöjning). (En förutsättning är ju också att det råder ett nederbördsöverskott under den tiden på marken ligger bar, vilket det dock vanligtvis gör). Dock finns det viktigare parametrar för jordbrukarna än att minimera erosionen, t.ex. att åkrarna ska producera mycket mat. Och med den prioriteringen, så är det bara att konstatera att vårplöjning funkar inte på alla jordar.
torpöbo skrev:Det är ju konstigt att våra samhällen är tillåtna att markavvattna, man kan ju tycka att de skulle kompensera för detta de med.
Att ha gott om mat på bordet, istället för att behöva skövla närmsta skog på bark till barkbrödet för att över huvud taget kunna överleva, torde vara en miljökompensation som heta duga! Gränsen mellan hunger och folklig vrede är ytterst tunn, vilket bevisas då och då genom historien (t.ex. år 1848).
/Niklas