En nyhet är ett nytt naturvårdskonto, som fungerar nästan som ett skogskonto – men för ersättningar som kommer från naturvårdsavtal. Skogsägaren får sätta in upp till 90 procent av ersättningen på kontot och göra avdrag med motsvarande belopp i deklarationen. Beskattning sker först när pengarna tas ut. Man kan alltså sprida inkomsten över flera år, i takt med att avtalet löper. Skillnaden mot ett skogskonto är att det handlar om frivillig naturvård, inte avverkning, och syftet är att jämna ut beskattningen över tiden snarare än att skapa någon skatteförmån. Naturvårdskontot kan öppnas även hos banker inom EES, vilket är en anpassning till EU:s regler om fri rörlighet för kapital.
För den som får intrångsersättning eller löseskilling när mark skyddas permanent, exempelvis genom biotopskydd eller naturreservat, införs en ny ersättningsfond för naturvårdsmark. Den fungerar som ett skattemässigt uppskov – inte som ett konto. Skogsägaren får göra avdrag i deklarationen och har sedan upp till tio år på sig att köpa ersättningsmark innan beskattning sker. I praktiken torde det innebära att den som tvingas avstå mark för naturvård inte behöver skatta direkt på ersättningen, utan kan återinvestera pengarna i ny skog. Fonden är inte räntebärande i sig, men kapitalet kan stå på separat konto under tiden, och eventuell ränta beskattas som vanlig inkomst. Det här känns som en betydligt kraftfullare möjlighet än naturvårdskontot och kan säkert i många fall avgöra om skogsägaren faktiskt kan köpa annan skogsmark eller inte.
En skogsägare som får fyra miljoner kronor i intrångsersättning kan nu sätta av hela beloppet till fonden och köpa ny mark inom tio år. Missas tidsfristen beskattas beloppet och ett särskilt tillägg på 30 procent tillkommer. Turordningen mellan olika fonder blir också tydligare: den fond som ska återföras först anses också tas i anspråk först.
Samtidigt tas den årliga källskatten på räntan på skogskonton bort. I dag drar banken 15 % i skatt på den intjänade räntan varje år, men hela beloppet beskattas sedan ändå som näringsinkomst när pengarna tas ut. I praktiken har det inneburit att skogsägaren förskottsbetalat en del av skatten varje år. Efter den 1 april 2026 försvinner den förskottsbetalningen – hela räntan läggs på kontot och beskattas först vid uttaget. Förändringen är tekniskt sett neutral, men kan ge något högre skatt beroende på när och hur pengarna tas ut.
Förslagen kan på ytan framstå som tekniska och neutrala, men den landar i ett politiskt sammanhang som inte är det. Inför valet 2022 skickade Ulf Kristersson brev till Sveriges skogsägare med fyra löften: ni ska bestämma över er skog, mer skog ska brukas, bara den som är berörd av skoglig åtgärd ska kunna påverka den, och Sverige ska stå upp för det svenska skogsbruket i EU.
Tre år senare inför samma regering en reform som både ger skogsägaren nya verktyg att hantera naturvårdsersättningar – och samtidigt höjer skatten på skogskonton. Man kan säkert se detta på flera sätt men ett är att regeringen har brutit sina löften för Sveriges skogsägare som man lovade inför valet 2022. Anledningen är högst troligt att olika typer av skydd av skog är starkt inskrivna i lagar och kan i princip inte ändras.
Personligen hade jag då gärna sett ett annat upplägg på denna remiss. Man hade kunnat skapa mer skattelättnader som gjort det fördelaktigt för skogsägare som antingen vill skydda skog eller blir tvingad att skydda skog. Det hade kunnat vara rejäla skattelättnader, kanske ingen skatt alls. Istället blir det lite som vanligt men lök på laxen att de höjer skatten på räntan på skogskontot.
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!

