Frågan är ju om den s k marknaden kommer att värdera skogen högre om den ligger i ett eget bolag? Stora Ensos ledning (och huvudägare) hoppas ju givetvis att 0,5 + 0,5 ska bli mer än ett när det gäller aktievärdet. Initialt kommer ett sådant skogsägarbolag i stort sett ha samma ägare som Stora Enso i sin nuvarande form har idag. Verksamheten kommer att bestå i att bedriva skogsbruk och sälja rundvirke till sig själv. Tills ägarbilden blir annorlunda. Vilka avtal kommer i så fall att skickas med ett sådant skogsägarbolag? Måste man sälja allt virke till SE och hur mycket måste man avverka? Och hur ska priset sättas?
I det korta perspektivet och sett ur ett strikt börskurs-perspektiv (vilket antagligen har viss påverkan på chefernas bonusar) så kan det te sig som ett smart drag och ett sätt att "syna marknaden" och att få upp ett högre aktieväde för helheten. Men i ett längre perspektiv kan man ju fundera över hur smart drag detta är? Stora har en historik av kortsiktigt smarta affärer som istället blivit riktiga sänken. Som t ex när skogen knoppades av förra gången i Bergvik Skog och man istället köpte Consolidated paper i USA vilket gav tvåsiffriga miljarförluster innan bordet var rensat.
När sedan Stora Enso köpte tillbaka skogstillgångarna i Bergvik Skog försvann betydande arealer som hamnade hos andra ägare som hade köpt aktier i Bergvik Skog: Länförsäkringar, Karl hedin, Tham, FAM m fl. Frågan är hur nettoeffekten i dessa affärer har landat? Någon som vågat räkna?
Om man polerar upp kristallkulan en aning så kan man med all säkerhet se en ökad förbrukning av skogsrelaterade produkter som trävaror, kartong och andra förpackningsmaterial. Konsumtion och priser kommer att öka. Skogsprodukterna görs av skog och skogen utgör en begränsad tillgång. Skogsmark tillverkas inte längre för att travestera på känt citat. Vi har den skogsmark vi har i Norden och Europa.
Virkesresursen runt Östersjön och i norra/centrala Europa är hårt upptingad vilket syns i att rundvirkespriserna är höga trots dålig lönsamhet i industrin. Att i framtiden ha tillgång till en egen stor skogsresurs bör vara betydligt mer värdefullt än vad det är idag (vilket ändå ter sig bra när man tittar på bolag som SCA och Holmen). Analyserna som gjorts under senare år är att vinstpengarna p g a råvarubrist flyttats längre bak i värdekedjan. Från industrin till skogsägarna. Äger man då som skogsbolag också sin skog så fångar man ju upp vinsten oavsett var den hamnar. Att i detta läge sälja av skogen ter sig inte helt genomtänkt om ni frågar mig. Det är ju inte säkert att Stora Ensos industridel får någon "start-upvärdering" bara för att den tröga, tråkiga och kapitalbindande skogen skiljs av. Och rätt vad det är så har det nybildade skogsbolagets ägarförhållanden ändrats så att Stora Ensos långa arm inte längre kommer åt virket från skogen till rimliga priser.
Men jag lovar, jag ska inte säga "Vad var det jag sa!"
Hursomhelst så är de s k analytikerna glada. I alla fall att döma av denna artikel på Dagens Industri (troligen betalvägg).
