Renta er null, energiprisene kjempelave, tømmerprisene er relativt sett lave og den norske krona svak. I tillegg har vi velvillige politikere med en stor pengesekk. Velger ikke industrien å investere i Norge nå, gjør de det aldri.
Sålde smöret och tappade pengarna...
Den norska skogsindustrins stora sorgebarn, industrikoncernen Norske Skog som räddades från konkurs i fjol, har inte direkt prickat in rätt marknadssegment i sin tidigare marknadsstrategi. Bolaget satsade ensidigt på tidningspappersproduktion och sålde av sina två massabruk Tofte och Folla till svenska Södra. (Som sedan la ner båda bruken).
Tidningspappersmarknaden har gått stadigt nedåt under många år och faller nu ännu brantare i Coronakrisen. Tyvärr är tidningspappersbruken som producerar mekanisk massa svåra att ställa om till alternativ produktion vilket gör att den norska omställningen av skogsindustrin går långsamt. Här finns en artikel om Norske Skog på Norsk Skogsbruks sajt.
Finns både pengar och virke
Men frågan är om det nu är investeringsläge i Norge för den som vill bygga skogsindustri? Mycket talar för det och det finns flera anledningar. Dels de som räknas upp här ovan: låg ränta, förmånlig valutakurs, rimliga virkespriser och låga energipriser. Och en nation som har gott om pengar att investera och som inte är bundna till EUs konkurrensbegränsningar när det gäller hur ev stöd fördelas.
I Trondheim-området finns järnvägsförbindelse med den del av Sverige som har lägst virkespriser (Norrlands inland) och i sydöstra Norge finns ett stort "virkesläckage" till Sverige som likaväl skulle kunna förädlas i Norge. Det ska bli intressant att se om det finns någon substans i Norsk Skogbruks artiklar om att det är "nu eller aldrig" för norska skogsindustrisatsningar.