Tjäderskydd skapar barkborrefabrik i Härryda
Postat: tor 05 dec 2019, 16:36
Under senare år har Skogsstyrelsen begränsat eller stoppat avverkningar p g a hänsyn till tjäderspelplatser vid ett flertal tillfällen. Nu är det dags igen och det handlar ännu en gång om en skogsägare i Göteborgstrakten som inte får avverka som han vill på grund av artskyddsdirektivet. En förmodad tjäderspelplats i markerna gör att Skogsstyrelsen förordar blädning av döende och barkborreangripen granskog. Artskyddsförordningen och miljöbalkens krav om hänsyn övertrumfar Skogsvårdslagens 29:e paragraf om skogshygien. Markägaren tvingas lämna gammal granskog till barkborrarna.
Eskalerande barkborreangrepp
Skogsägaren (som är medlem på Skogsforum) har bett oss komma och titta på hans fall. Han har mycket gammal granskog på sina marker. Fina skogsmarker i trakten av Härryda. Mestadels granskogar med en mosaik av våtmarker och mossar insprängda i landskapet. Skogsmarker där tjädern uppenbarligen trivs.
En del av granen växer på lite torrare marker där det säkert borde ha varit tall istället. Gran är relativt gammal (mer om det längre ner) och i dålig kondition. Det finns spridda angrepp av barkborre i det aktuella beståndet. De flesta angreppen är koncentrerader till luckor från stormen 1969 där granarna verkar må sämre än i beståndet i övrigt. Skogsägaren har under flera år huggit barkborreträd inom det här beståndet men antalet nya angrepp ökar hela tiden. Därför beslutade han om att avverka granbeståndet på drygt fem hektar och ca 2000 m3sk och skickade in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen i slutet av september i år (2019).
Tjäderspelplats ger avverkningsrestriktioner
Skogsägaren blev sedan kontaktad av Skogsstyrelsen som berättade att det fanns tjäderspelplatser på markerna och Skogsstyrelsen kom därefter ut i fält och märkte upp avverkningsområdet som delades upp i olika delar:
-Det största området om 3 hektar (ca 1250 m3sk) kan avverkas som planerat.
-Ett område (omr. 1 på kartan) anses som tjäderspelplats (0,5 ha, ca 110 m3sk) och ska lämnas orört. Området ligger på ett torrare markparti och markägaren kan acceptera att lämna detta men vill av barkborreskäl i så fall hugga ut de sämsta äldre granarna.
-En långsmal kantzon mot angränsande myr (omr. 2 på kartan) anses vara viktig tjäderbiotop och undantas också från avverkning (ca 0,7 ha, ca 140 m3sk) men där märkte Skogsstyrelsen ut enstaka träd som fick avverkas.
-Ett större område (omr. 3 på kartan) om 1,5 hektar avgränsades för “Plockhuggning”. Här får markägaren hugga 30% av volymen men ska lämna resten vilket anses motsvara ca 350 m3sk. Det är i detta område de flesta barkborreskadorna finns och det är här den minst vitala skogen står. Detta område har luckor från stormen 1969. I luckorna finns ett underbestånd av undertryckta, tynande smågranar vilket gör att Skogsstyrelsen anser att detta området är skiktat och därmed möjligt att bläda.
Totalt omfattar avverkningsanmälan ca 2000 m3sk enligt Skogsstyrelsen varav man vill att ca 600 m3sk ska lämnas kvar. Avsättningen motsvarar ca 30% av beståndets volym och ett värde av ca 260 000 kr enligt Skogsstyrelsens egna beräkningar.
Tvärt emot Skogsstyrelsens egna rekommendationer
Att vid en större slutavverkning dels spara gamla döende granar som vind- och ljusexponeras och dels spara kantzoner med 30 meter höga gamla granar i myr och hyggeskant är ju att be om problem i form av barkborreangrepp och vindfällen. Tvärt emot Skogsstyrelsens rekommendationer som används i nu angivna bekämpningsområden:
Nu skapar man istället en “barkborrefrabrik”!
Något om beståndsåldern och beståndshistoriken
Enligt markägaren avverkades hela det aktuella området några år in på 1900-talet. Vi räknade årsringar i några stubbar och det gick tydligt att se historiken. Skogsbeståndet hade börjat växa på allvar för drygt 100 år sedan, men antalet årsringar in till märgen var ca 160. I mitten av varje träd fanns en liten käpp som är 50-60 år gammal och ca 4-6 cm i diameter.
Beståndets uppkomst var nog väldigt vanligt och normalt vid den tiden efter omfattande rov- och dimensionshuggningar. Den gamla skogen höggs ner och det som kom upp av sig själv fick bilda den nya skogen. Det blev framför allt underväxt av gran och så även på torrare marker där det egentligen borde ha varit tall. När skogen började växa för 100 år sedan.
Skapar barkborrefabrik
Beståndshistoriken innebär att skogen är gammal och "ovital". Borrar man i träden är beståndsåldern 150 år även om det i praktiken är ett 100-årigt skogsbestånd. Den höga åldern i kombination med torra somrar och bitvis ganska torr mark har gjort att granen håller på att tackla av. Kronorna är utglesade av ålderdom och torka och granarna är lätta byten för barkborren. Av den anledningen reagerade markägaren starkt på skogsstyrelsens krav om att i princip skapa en “barkborrefabrik” som definitivt kommer att förvärra spridningen av angrepp i Härrydaskogarna.
Markägarens syfte med avverkningen var att rädda virkesvärden undan barkborrarna och att förhindra fortsatt spridning i den delen av marken. Nu blir resultatet det motsatta.
Stora granskogsarealer
I området finns stora arealer äldre granskog. Både hos den aktuelle markägaren och på grannarnas marker. Risken med ökande barkborrepopulationer i området ska nog inte underskattas och spridningen kan bli katastrofal om vädret är på det varma humöret nästa år. Att då aktivt skapa ännu mer positiva yngelförhållanden för barkborrar strider mot alla andra rekommendationer som lämnas av både Skogsstyrelse och olika skogsföretag. Som skogsägare är det då mycket lätt att fullständigt tappa tron på allt vad myndigheter och skogspolitik heter vilket jag inte har några problem alls att förstå.
Varför blir det då så här?
Är folk på Skogsstyrelsen i Göteborg idioter? Är det miljöaktivisterna som styr på myndigheterna eller finns det någon annan agenda? Nej, svaret till alla problems moder heter Artskyddsförordningen med tillhörande Fågeldirektiv. Artskyddsförordningen fanns inom EU när vi blev medlemmar 1995 och fågeldirektivet tillkom 2002. Svenska politiker och myndigheter har dock blivit mer angelägna om att implementera dessa förordningar under det senaste årtiondet. Idag har Artskyddsförordningen med tillhörande Fågeldirektiv satt sig som en del i Miljöbalken och det innebär att oavsett vad som står i Skogsvårdslagen så trumfar Artskyddsförordningen över.
Ett stort problem är att artskyddsförordningen tolkas olika av olika myndigheter och olika domstolar samt att en del rådande miljölagar (inkl Skogsvårdslagen) inte ligger i linje med hur Artskyddsförordningen tillämpas. Det här gör att både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket under förra mandatperioden framställde till politikerna att hela situationen var ohållbar och att tillämpningen måste ses över. Men inget hände.
Under nuvarande mandatperiod var frågan om att se över Artskyddsförordningens tillämpning med i den s k Januariöverenskommelsen men den landar där i div skogsutredningar som alla sorterar under miljödepartementets pastorat. Där Miljöpartiet styr…
Domstolsbonanza
Åtskilliga rättsprocesser har drivits om både tjädrar, lavskrikor och bombmurklor. Ivrigt överklagade av staten, miljöorganisationer eller markägarnas företrädare ända upp i högsta instans. I de flesta fall, inte minst när det gäller tjädern, har domsluten gått bevararnas väg och det enda positiva som fallit ut är att markägarna ändå kan beviljas skadestånd om intrånget är kännbart. Men först efter att man stämt staten och drivit ytterligare en rättsprocess (som i något fall dessutom har överklagats av staten upp i högsta instans).
I det här spelet är markägaren i Härryda och hans grannar tyvärr bara små brickor. Lokalt finns en mycket stark ornitologisk organisation och en stark miljölobby. Skogarna runt Göteborg är minituöst kartlagda av tjäderentusiaster och deras kartor över identifierade spelplatser i gammelskogen finns hos kommunerna (som beställt inventeringar) och hos Läns- och Skogsstyrelse. Skogsstyrelsen har inte gjort något formellt fel eftersom de måste gå på Länsstyrelsens (i Västra Götaland län) linje om hur artskyddet ska hanteras just när det gäller tjädern och just i Västra Götaland. Även om det går stick i stäv mot vad Skogsvårdslagen föreskriver om skogshygien och hur myndigheten rekommenderar att man hanterar barkborreskadorna inom de sk bekämpningsområdena för granbarkborre:
Inget tydligt svar
Jag har pratat med Skogsstyrelsens handläggare av det aktuella fallet. Handläggaren uttrycker förståelse för skogsägarens frustration men säger att de inte kan agera på annat sätt. Det är Länsstyrelsen i Västra Götalands län som har satt nivån för hur artskyddsförordningen tillämpas för just tjädern då man har satt den som hotad och hänsynskrävande i länet.
På frågan hur Skogsstyrelsen kommer att ställa sig om/när sparade granar blir barkborreangripna får jag inget tydligt svar utan att det måste, enligt Skogsstyrelsen bedömas när det i så fall blir aktuellt.
Skogsägaren har getts möjlighet att inkomma med synpunkter innan Skogsstyrelsen “kan komma att fatta beslut i ärendet om försiktighetsåtgärder för att skydda den berörda arten. Ett sådant beslut kan förenas med vite”.
Jag ska skriva en egen tråd inom kort om rättshaveriet kring tjädern men rent kortfattat kan man säga att den drabbade skogsägaren tyvärr troligen har mycket svårt att få rätt gentemot Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen. I tron att man ska gynna tjäderstammen bidrar myndigheterna till att skogsägaren får en barkborrefabrik på sina marker. Och frågan är hur väl det gynnar tjädern i det långa loppet om all den gamla granskogen dödas av barkborrar?
Fortsättning följer…
Eskalerande barkborreangrepp
Skogsägaren (som är medlem på Skogsforum) har bett oss komma och titta på hans fall. Han har mycket gammal granskog på sina marker. Fina skogsmarker i trakten av Härryda. Mestadels granskogar med en mosaik av våtmarker och mossar insprängda i landskapet. Skogsmarker där tjädern uppenbarligen trivs.
En del av granen växer på lite torrare marker där det säkert borde ha varit tall istället. Gran är relativt gammal (mer om det längre ner) och i dålig kondition. Det finns spridda angrepp av barkborre i det aktuella beståndet. De flesta angreppen är koncentrerader till luckor från stormen 1969 där granarna verkar må sämre än i beståndet i övrigt. Skogsägaren har under flera år huggit barkborreträd inom det här beståndet men antalet nya angrepp ökar hela tiden. Därför beslutade han om att avverka granbeståndet på drygt fem hektar och ca 2000 m3sk och skickade in en avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen i slutet av september i år (2019).
Tjäderspelplats ger avverkningsrestriktioner
Skogsägaren blev sedan kontaktad av Skogsstyrelsen som berättade att det fanns tjäderspelplatser på markerna och Skogsstyrelsen kom därefter ut i fält och märkte upp avverkningsområdet som delades upp i olika delar:
-Det största området om 3 hektar (ca 1250 m3sk) kan avverkas som planerat.
-Ett område (omr. 1 på kartan) anses som tjäderspelplats (0,5 ha, ca 110 m3sk) och ska lämnas orört. Området ligger på ett torrare markparti och markägaren kan acceptera att lämna detta men vill av barkborreskäl i så fall hugga ut de sämsta äldre granarna.
-En långsmal kantzon mot angränsande myr (omr. 2 på kartan) anses vara viktig tjäderbiotop och undantas också från avverkning (ca 0,7 ha, ca 140 m3sk) men där märkte Skogsstyrelsen ut enstaka träd som fick avverkas.
-Ett större område (omr. 3 på kartan) om 1,5 hektar avgränsades för “Plockhuggning”. Här får markägaren hugga 30% av volymen men ska lämna resten vilket anses motsvara ca 350 m3sk. Det är i detta område de flesta barkborreskadorna finns och det är här den minst vitala skogen står. Detta område har luckor från stormen 1969. I luckorna finns ett underbestånd av undertryckta, tynande smågranar vilket gör att Skogsstyrelsen anser att detta området är skiktat och därmed möjligt att bläda.
Totalt omfattar avverkningsanmälan ca 2000 m3sk enligt Skogsstyrelsen varav man vill att ca 600 m3sk ska lämnas kvar. Avsättningen motsvarar ca 30% av beståndets volym och ett värde av ca 260 000 kr enligt Skogsstyrelsens egna beräkningar.
Tvärt emot Skogsstyrelsens egna rekommendationer
Att vid en större slutavverkning dels spara gamla döende granar som vind- och ljusexponeras och dels spara kantzoner med 30 meter höga gamla granar i myr och hyggeskant är ju att be om problem i form av barkborreangrepp och vindfällen. Tvärt emot Skogsstyrelsens rekommendationer som används i nu angivna bekämpningsområden:
“Där det lokalt finns särskilt stor risk för angrepp av granbarkborre bör inte färska granar med en diameter över 15 centimeter på bark lämnas kvar på hygget vid föryngringsavverkning. “
Nu skapar man istället en “barkborrefrabrik”!
Något om beståndsåldern och beståndshistoriken
Enligt markägaren avverkades hela det aktuella området några år in på 1900-talet. Vi räknade årsringar i några stubbar och det gick tydligt att se historiken. Skogsbeståndet hade börjat växa på allvar för drygt 100 år sedan, men antalet årsringar in till märgen var ca 160. I mitten av varje träd fanns en liten käpp som är 50-60 år gammal och ca 4-6 cm i diameter.
Beståndets uppkomst var nog väldigt vanligt och normalt vid den tiden efter omfattande rov- och dimensionshuggningar. Den gamla skogen höggs ner och det som kom upp av sig själv fick bilda den nya skogen. Det blev framför allt underväxt av gran och så även på torrare marker där det egentligen borde ha varit tall. När skogen började växa för 100 år sedan.
Skapar barkborrefabrik
Beståndshistoriken innebär att skogen är gammal och "ovital". Borrar man i träden är beståndsåldern 150 år även om det i praktiken är ett 100-årigt skogsbestånd. Den höga åldern i kombination med torra somrar och bitvis ganska torr mark har gjort att granen håller på att tackla av. Kronorna är utglesade av ålderdom och torka och granarna är lätta byten för barkborren. Av den anledningen reagerade markägaren starkt på skogsstyrelsens krav om att i princip skapa en “barkborrefabrik” som definitivt kommer att förvärra spridningen av angrepp i Härrydaskogarna.
Markägarens syfte med avverkningen var att rädda virkesvärden undan barkborrarna och att förhindra fortsatt spridning i den delen av marken. Nu blir resultatet det motsatta.
Stora granskogsarealer
I området finns stora arealer äldre granskog. Både hos den aktuelle markägaren och på grannarnas marker. Risken med ökande barkborrepopulationer i området ska nog inte underskattas och spridningen kan bli katastrofal om vädret är på det varma humöret nästa år. Att då aktivt skapa ännu mer positiva yngelförhållanden för barkborrar strider mot alla andra rekommendationer som lämnas av både Skogsstyrelse och olika skogsföretag. Som skogsägare är det då mycket lätt att fullständigt tappa tron på allt vad myndigheter och skogspolitik heter vilket jag inte har några problem alls att förstå.
Varför blir det då så här?
Är folk på Skogsstyrelsen i Göteborg idioter? Är det miljöaktivisterna som styr på myndigheterna eller finns det någon annan agenda? Nej, svaret till alla problems moder heter Artskyddsförordningen med tillhörande Fågeldirektiv. Artskyddsförordningen fanns inom EU när vi blev medlemmar 1995 och fågeldirektivet tillkom 2002. Svenska politiker och myndigheter har dock blivit mer angelägna om att implementera dessa förordningar under det senaste årtiondet. Idag har Artskyddsförordningen med tillhörande Fågeldirektiv satt sig som en del i Miljöbalken och det innebär att oavsett vad som står i Skogsvårdslagen så trumfar Artskyddsförordningen över.
Ett stort problem är att artskyddsförordningen tolkas olika av olika myndigheter och olika domstolar samt att en del rådande miljölagar (inkl Skogsvårdslagen) inte ligger i linje med hur Artskyddsförordningen tillämpas. Det här gör att både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket under förra mandatperioden framställde till politikerna att hela situationen var ohållbar och att tillämpningen måste ses över. Men inget hände.
Under nuvarande mandatperiod var frågan om att se över Artskyddsförordningens tillämpning med i den s k Januariöverenskommelsen men den landar där i div skogsutredningar som alla sorterar under miljödepartementets pastorat. Där Miljöpartiet styr…
Domstolsbonanza
Åtskilliga rättsprocesser har drivits om både tjädrar, lavskrikor och bombmurklor. Ivrigt överklagade av staten, miljöorganisationer eller markägarnas företrädare ända upp i högsta instans. I de flesta fall, inte minst när det gäller tjädern, har domsluten gått bevararnas väg och det enda positiva som fallit ut är att markägarna ändå kan beviljas skadestånd om intrånget är kännbart. Men först efter att man stämt staten och drivit ytterligare en rättsprocess (som i något fall dessutom har överklagats av staten upp i högsta instans).
I det här spelet är markägaren i Härryda och hans grannar tyvärr bara små brickor. Lokalt finns en mycket stark ornitologisk organisation och en stark miljölobby. Skogarna runt Göteborg är minituöst kartlagda av tjäderentusiaster och deras kartor över identifierade spelplatser i gammelskogen finns hos kommunerna (som beställt inventeringar) och hos Läns- och Skogsstyrelse. Skogsstyrelsen har inte gjort något formellt fel eftersom de måste gå på Länsstyrelsens (i Västra Götaland län) linje om hur artskyddet ska hanteras just när det gäller tjädern och just i Västra Götaland. Även om det går stick i stäv mot vad Skogsvårdslagen föreskriver om skogshygien och hur myndigheten rekommenderar att man hanterar barkborreskadorna inom de sk bekämpningsområdena för granbarkborre:
“Inom bekämpningsområden får Skogsstyrelsen besluta om att stående träd som angripits av granbarkborre ska vara avverkade och borttransporterade från skogen, alternativt behandlats så att en ny granbarkborregeneration inte kan lämna virket, senast den 1 juli i söder och 15 juli i norr. Om angreppet skett från och med 1 juni till och med 15 september i söder får Skogsstyrelsen i beslutet ange en annan tidpunkt för när åtgärderna ska vara utförda. Detsamma gäller om angreppet skett från och med 15 juni till och med 15 september i norr. Beslutet kan rikta sig antingen till markägaren eller till den som förfogar över skogen/virket.
Där det lokalt finns särskilt stor risk för angrepp av granbarkborre bör inte färska granar med en diameter över 15 centimeter på bark lämnas kvar på hygget vid föryngringsavverkning. Men granar som har höga naturvärden bör lämnas kvar och det gäller även högstubbar.”
Inget tydligt svar
Jag har pratat med Skogsstyrelsens handläggare av det aktuella fallet. Handläggaren uttrycker förståelse för skogsägarens frustration men säger att de inte kan agera på annat sätt. Det är Länsstyrelsen i Västra Götalands län som har satt nivån för hur artskyddsförordningen tillämpas för just tjädern då man har satt den som hotad och hänsynskrävande i länet.
På frågan hur Skogsstyrelsen kommer att ställa sig om/när sparade granar blir barkborreangripna får jag inget tydligt svar utan att det måste, enligt Skogsstyrelsen bedömas när det i så fall blir aktuellt.
Skogsägaren har getts möjlighet att inkomma med synpunkter innan Skogsstyrelsen “kan komma att fatta beslut i ärendet om försiktighetsåtgärder för att skydda den berörda arten. Ett sådant beslut kan förenas med vite”.
Jag ska skriva en egen tråd inom kort om rättshaveriet kring tjädern men rent kortfattat kan man säga att den drabbade skogsägaren tyvärr troligen har mycket svårt att få rätt gentemot Skogsstyrelsen eller Länsstyrelsen. I tron att man ska gynna tjäderstammen bidrar myndigheterna till att skogsägaren får en barkborrefabrik på sina marker. Och frågan är hur väl det gynnar tjädern i det långa loppet om all den gamla granskogen dödas av barkborrar?
Fortsättning följer…
