LesterCGarreth skrev:Hodal skrev:MNskog skrev:Skog10 skrev:axwell skrev:SCA varslar på Tunadals såg + en annan Gransåg pga bla svag efterfrågan men främst för att dom inte har tillräckligt inflöde av Gran.
Låter bra betr. bristen på grantimmer.
Ser nu att det hamnar i fel tråd, flytta eller radera.
Det finns ingen brist på grantimmer i deras virkesområden, bara en brist på vilja från deras sida att betala. Deras grantimmerpriserna har legat under massavedspriserna söderut. När priserna steg efter pandemin så började de att avverka hårdare på egenägd skog istället för att följa med i budgivningar. Den här kombination av att satsa på prisindifferenta skogsägare och egen skog var utan tvekan framgångsrikt rent ekonomiskt. De fick en del avverkningar stoppade i höstas och som jag skrev i en tidigare tråd så pratades det en hel del bland folk i branschen om att de flyttade virke mellan virkesområdena för att täcka upp. Beträffande erbjudna priser så är de varken i topp (eller i botten) beträffande timmer- eller massapriser. Att de nu har svårt att få fram virke känns ganska självförvållat. Det är också ganska lätt att åtgärda det och med tanke på deras resultat har de marginal att betala bättre, men jag antar att det inte ligger i deras intresse. Det har blivit en vana bland bolagen att gå ut i media nu och försöka påverka priserna nedåt. Det här är väl lite grann som jag själv tycker att det finns en brist på professionella motorsågar för under 5000 kr. Kostnaderna har gått upp rejält för såväl skogstjänster som utrustning de senaste åren och det vore fullt rimligt att virkespriserna i norra Sverige också går upp en del speciellt med tanke på att priserna länge varit låga.
Ja, det finns en samsyn och ett samlat agerande i norra Sverige bland de tre stora inköparna. Det är att med alla medel hålla nere grundpriset på virke. Det verkar som de naivt tror att blir det bara fred i Ukraina så kan vi återställa importen och bibehålla läget som det var tidigare. Det har dock kommit till andra köpare i området och konkurrensen hårdnar. Trots det är det skrämmande hur man lyckats göra så många skogsägare så passiva och lättledda. Det behövs fler skogsägare som engagerar och utbildar sig då många bara verkar vänta på att virkesköparen ska ringa....
Skogsägarkåren kommer längre och längre från skogen, så det är dessvärre inte mycket som talar för att den ska bli mer aktiv och kräva högre priser.
Det är vämjeligt att läsa bolagens och föreningarnas tidningar, där det antingen är reportage om passiva trottoarbönder som samäger en fastighet och är SÅ nöjda med sitt förvaltningsavtal som gör att alla åtgärder utförs när de ska, eller reportage om seniorer som köpte sin första skogsfastighet 1972 och sedan dess alltid levererat sitt virke till bolaget/föreningen. Det blir väldigt tydligt vilka som är de bästa leverantörerna.
Är väl ett skiftande intresse i hur aktiv man vill vara som skogsägare, en del har ett så avslappnat sätt till det en nivå som man nästan kan kalla det vanvård. Men det är ju deras skog och inte någon annans så låt folk sköta/missköta den hur de vill. Skogsägarkåren ska nog passa sig att ha åsikter om hur andra sköter sitt företag/egendom om vi samtidigt ska ha hög svansföring i att staten inte ska lägga sig i hur vi sköter våran egendom. Annars blir det ju lite som att andra ska göra vad jag tycker men nåde den som lägger sig i vad jag gör.
Det är väl självklart att de som lyfts fram i bolagen och föreningarnas propagandaskrifter är de bästa leverantörerna för de är ju enklast att ha att göra med.... Den som konstant pristestar allt blir det nog mycket tidsspillan hos i slutändan och då tröttnar nog många på att ha med dessa att göra. Är väl samma när vi skogsägare tröttnar på att ha att göra med köpare som är okontaktbara.
Vore jag med i en förening som Mellanskog skulle jag vara lojal in i döden på varenda gallring jag hade så länge "rådgivaren" var okej att ha att göra med.
Problemet är att de okunniga och ointresserade sätter nivån för hur lite det går att betala. Jämför med arbetsmarknaden: de flesta anställda vill nog inte ha arbetskamrater som jobbar för 60% av ens egen lön.
Mina invändningar mot att vara i döden trogen mot en virkesköpande organisation inskränker sig till att det ger lägre virkespriser. Skötseln tror jag blir bra, eftersom rådgivarna inte behöver bry sig om kostnaderna.
Om man slutavverkar är det en affär där någon köper virke för många hundra tusen eller miljoner kronor, som sedan när det passerat industrin blivit produkter som säljs för betydligt mer. Att som virkesköpare ägna några halvdagar i onödan åt sådana affärer är inget större problem. Har hört att köparna i något bolag ska skriva kontrakt på 50000 fub/år, och det är en eller två slutavverkningar per arbetsvecka. De hinner utan problem fara och titta på några till. Jag har inte dåligt samvete över att jag erbjuder flera köpare att lägga anbud på slutavverkning, fast det innebär att traktens köpare som kollektiv arbetar ett par dagar mer än nödvändigt.
Gallringar är en annan sak, eftersom det är skogsvård. Där är inte priset lika avgörande.
