Dagens berättelse

49 inlägg 3638 visningar 209 följer aktivt Svara, dela mm...   
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

isteskog  
#593441 Om fäbodlivet förr finns det mycket nerskrivet. Här kommer lite från mina trakter (Iste):

Bojäntornas värsta fiende var björnen, som då fanns i våra skogar. Ibland hände det att björnen uppenbarade sig bland kreaturen, och då gällde det för de unga bojäntorna att hålla modet uppe.
Ett bra sätt att skrämma nalle var att föra ett hiskligt oväsen med den oumbärliga luren. Även vallhunden var till god hjälp, när nalle kom på visit.
Men var björnen utsvulten och retad, trotsade han både lur och vallhund. Då slog han en närmaste kon, och bojäntan gjorde klokast uti att försöka få undan de övriga korna, vilka annars gjorde anfall på den objudna gästen, och då kunde följden bliva den, att flera utav dem kunde få stanna kvar som lik på valplatsen,
Min sagesmans mormor, som i unga dagar var bojänta på Istevallen, var vid ett tillfälle med, då björnen slog en ko. Den gången flydde ej björnen för lurlåten- den endast retade honom- och i vildaste humör bet han i kons juver, tog munnen full med blod och sprutade ut blodet mot bojäntorna, vilka måste skynda sin väg och lämna kon åt sitt öde.

Detta är skrivet av signaturen Eni Orsten i mitten av 20-talet.

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

isteskog  
#593709 Här kommer en berättelse om en storbrand i grannbyn:
Bogårdsbranden
Halva byn brann ner.
Det var den 18 Maj 1862, på Eriksdagen, som den stora eldsvådan i Bogården rasade. Så gott som alla människor i byn hade gått till Strångsnäs i Hänsätter för att ro i kyrkbåt till kyrkan i Arbrå.
Rotegubben "som hette Ol-Olsa" i Iste fick se att det rökte i Bogården och han kastade sig på en häst och red ifatt kyrkfolket. Alla män vände och började springa hemåt, men kvinnfolken vågade inte vända. En man som kallades "Gammel-Pihl" styrde kvinnorna fram till kyrkan i rätt tid.
De kände sig tvingade att gå i kyrkan om söndagarna trots att kyrkvägen var lång och mödosam. Man fick gå till fots den besvärliga kärrvägen från Iste och Bogården till Strångsnäs, och karlarna i sina söndagskläder gick alltid först och kvinnorna i sina svarta klänningar och hucklen kom klivande efter.
När det var skapligt väder gick det väl an, men i regn och blåst var det inte någon trevlig färd fram till kyrkan. I Strångsnäs låg kyrkbåtarna och i dem fick man alltså färdas vattenvägen till kyrkan. Karlarna rodde och bytte av varandra och kvinnorna tyckte det nog var trevligt. Annars satt man nog och gruvade sig lite. Hela söndagen gick åt för kyrkbesöket, för det var ju så att man stannade kvar på kyrkbacken efter gudstjänsten och pratade med andra bybor.
Tre stora hemman, inalles tolv byggnader, jämnadesmed marken och massor av kreatur brändes inne. Hade karlarna varit hemma hade de möjligtvis kunnat begränsa elden, men nu fanns det inte en man i hela byn. När karlarna anlände bildades en kedja från ån upp till de byggnader, som man trodde sig kunna räffa, men det var förgäves. Allt blev lågornas rov.
När kvinnorna mot kvällen kom hem från kyrkan mötte dem en bedrövlig syn. Döda djur låg kvar i ruinerna efter vad som en gång var deras hem. Försäkringar var ännu en nästan okänd sak på landsbygden och det var många Bogårdsbönder som gjorde stora förluster den dagen.
Man fick aldrig reda på orsaken till branden. En del sa att en piga i en av gårdarna hade kastat ut aska bakom en byggnad och att det var "eldmörja" i askan som spred sig. En annan version var att en mur i en av "brustybyggningarna" var sprucken och att det var där som elden börjat. Men det blev aldrig utrett hur det var.

Ur Ljusnan 1972 av P.W Häger

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

bork  
#595026 Prästen Anders Lindbäck i Sillbodal,Värmland

https://varmland.ifokus.se/articles/55e ... alsprasten

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

vinterrojarn  
#601993 Det var kvällen före julafton, jag hade väntat hela dagen på att få hämta hem julgranen..

Min far och jag satte av med en kälke på släp, snön knarrade under våra fötter och vinterkylan bet i mina kinder..

När vi hade gått en stund så märkte jag att månen var högt på himlen och började att lysa upp vår väg i mörkret...
Snön som låg över träd och mark började att glittra i skenet av månljuset.

Jag stannade upp och tittade på alla stjärnor på himlen....
När jag tittade så såg jag hur stjärnorna glimmade och hur man nästan kunden känna att stjärnorna kom närmare och närmare... Sedan kollade jag ner igen och upptäckte då att jag var ensam.

Sakta började jag att följa spåren efter min far, men han var långt före.
Så hörde jag hur något lät omkring mig..
Det var något som plötsligt flög förbi och jag frös till i hela kroppen...

Det som jag hörde och såg var en uggla som satte sig en bit längre bort och började att hoa...
Gjorde inte saken bättre....

När jag stod där och knappt visste vart jag skulle ta vägen kom min far med kälken och en nedhuggen gran.

Jag sprang fram till honom och berättade allt som hade hänt, han tittade på mig och sa: tomten rider på ugglornas rygg för att hålla koll på oss, en tomte låter inget illa hända ett barn.

Det finns inget att vara rädd för.
Vi gick hemåt, nu började det att snöa.
Snön började dölja våra spår och gjorde det svårt att se. Vi gick och gick... Till slut så såg vi vårat hus och äntligen var vi hemma.

Vi gick in och tände en brasa, klädde julgranen och drack varm choklad med macka..

Doften av elden och den färska granen spred sig i huset.. det är jul för mig....

   TS
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).