Socialt (mer om oss)

Dagens berättelse

46 inlägg 5007 visningar 208 följer Svara, dela mm...   
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593340 Googlade på ljungspojkarna, det var en hel del de gjorde de där... de hade en batalj med svenska armen som skulle gripa dem för att ha avvikit från tjänstgöringen...

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

JensSkoog  
#593343
vinterrojarn skrev:...det är bara roligt med såna här historier....

Undrar om inte du skulle gilla saiten "Executedtoday", "@vinterrojarn :wink:
http://www.executedtoday.com/ - en ny varje dag :mrgreen:

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593344 giddy nu har jag mer att läsa på kvällarna... med lite whisky... :-bd :-bd

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-01  
#593353 Alfta-morden 1892

https://dellenportalen.se/mord-3/alftamorden/

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

halvproffs  
#593369 Min fd granne, död nu, kom från Delsbo. Kom hit efter stormfällningen. Berättade den ena värsta historian efter den andra. Inte undra på att Steve med Lloyden inte vågade stanna i Hälsingland.

Gustav Wasas indrivare av skatt vågade sig inte in i Hälsingland.

Nu är hälsingarna lugnare för nu går dom bara in på polisstationen och slår näven i bordet så polischefen där blir darrig.

Sista 5 åren på byggen jobbade jag med en hälsing och där var det också kort stubin.
Blev ofta dråpliga saker när det brann till utan att tänka först. 🙂

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593376 Ett av sveriges äldsta regemente låg ju här.
Hälsinge regemente. Blev sedan I 14.
Verksamt till 1997.
Tror det var 1630 som det bygges upp.
Så vi verkar ha varit bra på att ta till vapen.

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

isteskog  
#593378
halvproffs skrev:Min fd granne, död nu, kom från Delsbo. Kom hit efter stormfällningen. Berättade den ena värsta historian efter den andra. Inte undra på att Steve med Lloyden inte vågade stanna i Hälsingland.

Gustav Wasas indrivare av skatt vågade sig inte in i Hälsingland.

Nu är hälsingarna lugnare för nu går dom bara in på polisstationen och slår näven i bordet så polischefen där blir darrig.

Sista 5 åren på byggen jobbade jag med en hälsing och där var det också kort stubin.
Blev ofta dråpliga saker när det brann till utan att tänka först. 🙂

Men vi var väl snälla, Palakangas och jag när vi var ner till dig, Proffset? :wink:

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593379 Ni är väl undantaget. =)) =))

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

tallen100  
#593397
isteskog skrev:
halvproffs skrev:Min fd granne, död nu, kom från Delsbo. Kom hit efter stormfällningen. Berättade den ena värsta historian efter den andra. Inte undra på att Steve med Lloyden inte vågade stanna i Hälsingland.

Gustav Wasas indrivare av skatt vågade sig inte in i Hälsingland.

Nu är hälsingarna lugnare för nu går dom bara in på polisstationen och slår näven i bordet så polischefen där blir darrig.

Sista 5 åren på byggen jobbade jag med en hälsing och där var det också kort stubin.
Blev ofta dråpliga saker när det brann till utan att tänka först. 🙂

Men vi var väl snälla, Palakangas och jag när vi var ner till dig, Proffset? :wink:

Ni vågade väl inte annat :wink: :lol:

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

Camaro1969  
#593417 Har ni lyssnat på podden”historier från hälsingland”?

Tack för dina berättelser röjarn, sånt är väldigt intressant!

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593420 jo då men de flesta historier jag har i skallen är från bygden eller som jag hittat i böcker på gården...
finns ju en om den blåa damen så här till alla helgon...

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-02  
#593424 År 1856 fanns det tre bröder, Erik,Lars och Sven. De var av fattig typ och deras far hade dött i unga dar och lämnat deras mor ensam med deras uppfostran, De var snälla och duktiga att jobba. Erik var äldst och Sven mellanbror.

Lars var den som yngst men det var ändå han som hade skaffat familj först, han jobbade mest som dräng och om vintrarna i skogen som huggare. Sven jobbade med slåttern och som flottare, Erik var den som drog från jobb till jobb, Han hittade aldrig något att fästa sig vid, hans intag av alkohol gjorde saken inte bättre, men han jobbade som en oxe ändå.

Lars försökte få med sig Erik till skogs för att bli huggare men Erik hade svårt för detta. Han slet och drog men ändå så fick han inte riktigt till det om dagarna, så han slutade och började istället med häst körning, där gjorde han sig en karriär. En gång hade en yngre man huggit höga stubbar för snön var djup och hård, detta fick resultatet att när Erik med hästen kom gående så skar stubbarna upp benet på hästen. Erik slet fram skjortan och la tjära på såret och la om med skjortan innan han gick vidare fram emot timmerstugan som huggarna höll till i, på kvällen var han ut till hästen och la extra hö och granris för att hålla hästen torr och varm...

Morgonen efter så frågade Erik vem som huggit där hästen gjort sig illa, de äldre karlarna talade då om att det var denna unga man. Erik tog töm med sig och gick iväg emot platsen där den unge mannen arbetade. Efter en bra stund blev det ett väldigt liv i skogen och någon skrek för full hals, det var den unge mannen.

Erik hade försökt att tala med unge mannen men fått avslag, Erik tog då tömmen och piskade den unge mannen blodig innan han tog med sig den unge mannen till stallet och visade honom såret på hästen.
De andra karlarna tyckte att Erik kanske hade tagit i lite, men Erik stod på sig.

Några veckor senare skulle Erik köra fram virke ner till älven så att flottarna kunde för det vidare till sågverken,
Sven som hade fått höra vad som hänt, frågade hur det var med hästen.
Sven berättade att Lars hade fått dåligt med pengar så han hade börjat med flottning också...
Erik tyckte inte om flottningen, för den var farlig, och inte ville han ha båda sina yngre bröder att hålla på med detta, han sa åt Sven att det inte fick ske, Lars hade familj, det var bättre att Lars fick låna pengar än att riskera livet. Lars ville inte veta av något lån, för stolt var man ju.

Veckorna gick och Lars jobbade på tillsammans med Sven, men det blev farligare vart efter snön smälte och isen gick ifrån kanterna, två man hade redan under vintern fått sätta livet till sedan bröten delat på sig och de hamnat under. Lars frun ville inte att Lars skulle arbeta med flottningen längre och tur var väl att det blev mer jobb med jordbruket så Lars kunde vara mer där. Nu hade Erik träffat en kvinna som var änka med barn, men pengar var det dåligt med, så han började tänka på att flotta de som gick för att få allt att gå ihop.

En dag när en bröt skulle redas upp så skulle Sven fram och reda ut detta, han förlorade fotfästet på en stock och föll i vattnet, Erik som såg allt sprang ut efter Sven men såg inte till honom, men rätt som det var så hörde han någon som plaskade och skrek, det var Sven som lyckats ta sig upp till en stock, Erik hoppade fram emot Sven.
en stock som stötte emot en stor sten i älven slog omkull Erik så han hamnade i vattnet, Erik lyckades ta sig fram till Sven som hade slagit i huvudet i fallet och blödde, Erik försökte få upp Sven på stockarna. Sven lyckades med Eriks hjälp ta sig upp och hamna på en rejäl bunt med timmer, men Erik hade inte samma tur. Han hade fastnat med foten i bunten och bunten drog nu med sig Erik ner under vattnet...Erik försvann ner under ytan och han gick inte att se längre och alla förstod att han förolyckats. Längre ner vid ett skilje där man sorterade upp virket efter vem som ägde vad fann man Erik ännu fast i bunten med timmer.

Sven som tog Eriks död mycket hårt lämnade flottningen och lovade att ta hand om änkan och ungarna som Erik lämnade efter sig, de gifte sig efter flera år och lyckades köpa en liten gård och kunde ha ett eget jordbruk.
Lars blev gårdskarl på ett större jordbruk och slapp skogsbruket förutom ved tillverkningen på gården.

Det här var en historia om en annan del av bygden hemma.

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

isteskog  
#593441 Om fäbodlivet förr finns det mycket nerskrivet. Här kommer lite från mina trakter (Iste):

Bojäntornas värsta fiende var björnen, som då fanns i våra skogar. Ibland hände det att björnen uppenbarade sig bland kreaturen, och då gällde det för de unga bojäntorna att hålla modet uppe.
Ett bra sätt att skrämma nalle var att föra ett hiskligt oväsen med den oumbärliga luren. Även vallhunden var till god hjälp, när nalle kom på visit.
Men var björnen utsvulten och retad, trotsade han både lur och vallhund. Då slog han en närmaste kon, och bojäntan gjorde klokast uti att försöka få undan de övriga korna, vilka annars gjorde anfall på den objudna gästen, och då kunde följden bliva den, att flera utav dem kunde få stanna kvar som lik på valplatsen,
Min sagesmans mormor, som i unga dagar var bojänta på Istevallen, var vid ett tillfälle med, då björnen slog en ko. Den gången flydde ej björnen för lurlåten- den endast retade honom- och i vildaste humör bet han i kons juver, tog munnen full med blod och sprutade ut blodet mot bojäntorna, vilka måste skynda sin väg och lämna kon åt sitt öde.

Detta är skrivet av signaturen Eni Orsten i mitten av 20-talet.

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

isteskog  
#593709 Här kommer en berättelse om en storbrand i grannbyn:
Bogårdsbranden
Halva byn brann ner.
Det var den 18 Maj 1862, på Eriksdagen, som den stora eldsvådan i Bogården rasade. Så gott som alla människor i byn hade gått till Strångsnäs i Hänsätter för att ro i kyrkbåt till kyrkan i Arbrå.
Rotegubben "som hette Ol-Olsa" i Iste fick se att det rökte i Bogården och han kastade sig på en häst och red ifatt kyrkfolket. Alla män vände och började springa hemåt, men kvinnfolken vågade inte vända. En man som kallades "Gammel-Pihl" styrde kvinnorna fram till kyrkan i rätt tid.
De kände sig tvingade att gå i kyrkan om söndagarna trots att kyrkvägen var lång och mödosam. Man fick gå till fots den besvärliga kärrvägen från Iste och Bogården till Strångsnäs, och karlarna i sina söndagskläder gick alltid först och kvinnorna i sina svarta klänningar och hucklen kom klivande efter.
När det var skapligt väder gick det väl an, men i regn och blåst var det inte någon trevlig färd fram till kyrkan. I Strångsnäs låg kyrkbåtarna och i dem fick man alltså färdas vattenvägen till kyrkan. Karlarna rodde och bytte av varandra och kvinnorna tyckte det nog var trevligt. Annars satt man nog och gruvade sig lite. Hela söndagen gick åt för kyrkbesöket, för det var ju så att man stannade kvar på kyrkbacken efter gudstjänsten och pratade med andra bybor.
Tre stora hemman, inalles tolv byggnader, jämnadesmed marken och massor av kreatur brändes inne. Hade karlarna varit hemma hade de möjligtvis kunnat begränsa elden, men nu fanns det inte en man i hela byn. När karlarna anlände bildades en kedja från ån upp till de byggnader, som man trodde sig kunna räffa, men det var förgäves. Allt blev lågornas rov.
När kvinnorna mot kvällen kom hem från kyrkan mötte dem en bedrövlig syn. Döda djur låg kvar i ruinerna efter vad som en gång var deras hem. Försäkringar var ännu en nästan okänd sak på landsbygden och det var många Bogårdsbönder som gjorde stora förluster den dagen.
Man fick aldrig reda på orsaken till branden. En del sa att en piga i en av gårdarna hade kastat ut aska bakom en byggnad och att det var "eldmörja" i askan som spred sig. En annan version var att en mur i en av "brustybyggningarna" var sprucken och att det var där som elden börjat. Men det blev aldrig utrett hur det var.

Ur Ljusnan 1972 av P.W Häger

Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

Avslutat-01  
#595026 Prästen Anders Lindbäck i Sillbodal,Värmland

https://varmland.ifokus.se/articles/55e ... alsprasten

Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).