Dagens berättelse

 Svara  48 inlägg  2379 visn.  211 följer
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

 
#593232 det finns ett ställe som heter Lakoberg i Vansbro kommun,det ska hänt lite underliga grejer där.
fick höra av morfar att det rymde en piga därifrån,denna piga ska ha berättat att gårdsägaren hade ett speciellt rum för gårdfari-handlare som ville övernatta.
det ska ha varit en lucka i taket i detta rum där de stack ner bössan för att skjuta dom.
det finns en stenhög där som kallas luffarröset.

för 5-6 år sedan körde jag en gubbe från Malung,den berätta att postiljon blev skjuten vid gården för många år sedan...den på gården ska ha ätit upp postiljonen och ska ha senare blivit dömd för det vid tinget i Nås...domslutet ska finnas bevarat från rättegången

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593241
Westra Aros skrev:Du borde kontakta ett filmbolag, det är en succéserie du sitter på


:lol: kul att denna tråden uppskattas. Men jag tror jag håller mig till att roa den lilla skaran...

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593243
bork skrev:det finns ett ställe som heter Lakoberg i Vansbro kommun,det ska hänt lite underliga grejer där.
fick höra av morfar att det rymde en piga därifrån,denna piga ska ha berättat att gårdsägaren hade ett speciellt rum för gårdfari-handlare som ville övernatta.
det ska ha varit en lucka i taket i detta rum där de stack ner bössan för att skjuta dom.
det finns en stenhög där som kallas luffarröset.

för 5-6 år sedan körde jag en gubbe från Malung,den berätta att postiljon blev skjuten vid gården för många år sedan...den på gården ska ha ätit upp postiljonen och ska ha senare blivit dömd för det vid tinget i Nås...domslutet ska finnas bevarat från rättegången


kannibalism va trevligt.... :lol:

det var ganska vanligt i vissa delar av sverige förr att man dödade kringresande säljare...

men en härlig historia från en annan bit av sverige.. :-bd

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593248
vinterrojarn skrev:Vad är det jag gjort nu då?
Man kan ju nästan undra om inte detta innehar en gnutta gnäll, läs eller låt bli.
Har moderatorerna något problem med mig så hoppas jag att de tar upp det..


Problem hava vi icke. "Före och efter jobbet", i synnerhet "Socialt" är en avdelning för det fria och personliga. Så är det ju klart via rubriken att detta är berättelser och sådana kan ju som bekant vara rena reportage och rena sagor och allt däremellan.

Forumets regler gäller förstås i vanlig ordning.

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593251 Tack Totte du reder ut det mesta som vanligt, och tur är väl det så någon lyckas hålla koll på mig. :mrgreen: :-bd :-bd :-bd

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593257 för nästa berättelse,,,, vilken vill ni läsa, den som är självupplevd eller den som jag fått berättad för mig av min far om hans far vid den norska gränsen vid den tyska ockupationen? ni väljer...

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593260 Jag vill höra båda. 🙂

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593269 vi börjar med den som min far berättade om...

Året var 1941, det var vinter och min farfar Karl Wilhelm som hade ryckt in för två år sedan när tyskarna ockuperade Norge, var nu placerad i terrängen emellan Sjangeli på den svenska sidan och Elvegård i Norge.

Min farfar var fänrik och ledde en pluton på ca 30-35 man som hade som uppdrag att vakta gränsen.
Hemma i Vansätter fanns hans då 4 år gamla som Kaj och hans fru Dora.
Min far var 27 år gammal när hans far gick bort i brusten kroppspulsåder, men innan han gick bort så berättade han för min far om detta...

Ett brev kom ifrån staben att på Norska sidan hade motståndsrörelsen anfallit och sprängt flera tyska flygplan och dödat en stor mängd med soldater och nu flytt upp i fjällen för skydd.
Det var korta och kalla dagar, nätterna var långa och ännu kallare. Manskapet grävde ner sig djupt i snön för att skydda sig emot vinden och kylan. Varje dag var lika långtråkig som den förra och det enda sällskap de hade förutom varandra var riporna som flög eller vandrade omkring och letade mat.

Den 14 December 1941 fick min farfar order om att stötta en grupp med svenska motståndsmän som skulle passera gränsen och ansluta sig till de Norska motståndsmännen..
Han placerade ut manskapet i skyttevärn runt kammen där lägret var placerat. Sedan gav han order om fri eldgivning om man såg fiende soldater närma sig. Efter 3 timmar kom gruppen med motståndsmän och korsade gränsen och försvann in i Norge på skidor i mörkret.

Livet gick tillbaka till att vakta gränsen och att hålla sig vid liv i de karga landskapet..
Men så en dag kom ett radiomeddelande från staben om att Norska motståndsmän hade blivit upptäckta och lidit förluster i strid med tyskarna, även frivilliga svenskar hade stupat i striderna..

Min farfars order var klara, Ni ska vara behjälpliga med ned hållande eldgivning när dessa män passerar gränsen till Sverige, truppförstärkning sker omedelbart och högsta stridsberedskap råder. fri eldgivning vid anfall.

Det var bland den första gången som försvarsmakten i Sverige på den tiden hade godkänt att Norska motståndsmän fick militärhjälp från annat land.

Natten den 16 December 1941 fick en spejare syn på ett meddelande i morse kod, meddelandet löd:
Om två timmar rycker en pluton fram emot eran fästning, det är Norska motståndsmän i leden inte fiender.
Eld upphör begärs.

min farfar svarade: Godkännes.

Lite senare på natten rykte mycket riktigt en pluton med motståndsmän fram och lyckades nästan oskadda passera gränsen, men tyskarna hade kommit ikapp och hade placerat sig i bakhåll och anföll samtidigt som motståndsmännen rykte fram. Efter en kort men intensiv eldstrid emellan svenska försvaret och tyska armen så drog sig tyskarna tillbaka men tyvärr så stupade 10 norrmän i striderna och tre svenska soldater sårades.
På den Norska sidan låg ett dussin tyska soldater sårade eller döda.

Min farfar drog in en skjuten norrman till Sverige och började undersöka hans skador
Mannen var skjuten i ryggen och av ljudet att döma när han andades så var ena lungan punkterad.
Det var en ung norrman som nu dog i min farfars famn, han kunde inte ha varit mer än ca 20-25 år.
när de sedan gick igenom hans kläder hittade min farfar ett kort, på kortet var det en ung kvinna med ett barn i famnen med en adress på baksidan. Farfar skickade ett brev till staben med frågan om han fick skicka ett brev till denna person och beklaga sorgen.

Efter ett par dagar fick farfar order om att inställa sig på arme staben, han förstod ingenting men order är order så han gav sig iväg på skidor, efter en dags skidåkande nådde han staben och möttes av en kapten som tog honom i handen och sa: Fänrik Karl Wilhelm förmodar jag?
ja sa farfar. Bra sa kaptenen och tog fram en tapperhetsmedalj från ett etui.
Stå i givakt fänrik, så jag kan sätta fast utmärkelsen sa kaptenen...

Min farfar hade fått tapperhetsmedalj för sin insats emot tyskarna trots förlusterna och sårade.
hela plutonen fick medaljer.

Min farfar satt och funderade när han kommit tillbaka till sina mannar vad han skulle göra med denna medaljen..
Så bestämde han sig, den skulle han skicka till den där kvinnan som tack för uppoffringen som den där unge mannen gjort, sagt och gjort så skickade han iväg medaljen med ett brev till kvinnan där han beskrev vilken uppoffring denna ung man hade gjort och min farfar bara gjort sin plikt, så därför tyckte han att medaljen skulle hedra den unge mannen istället.

Tre veckor senare fick min farfar ett brev levererat med militär post, när han läste brevet så blev han glad...
Brevet kom ifrån den unga kvinnan som förklarade att hon var den unge mannens fru och att de hade en liten dotter tillsammans på 2 år, minnet av hennes far skulle alltid hållas levande tack vare medaljen.

Vad som är helt sanning eller inte det vet jag ej men detta är då vad min far fått höra och jag av honom och nu mina barn av sin farfar.

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593271 Fy fan för krig.... :sad:

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593272 ja min familj har förlorat två personer i striderna i finska vinterkriget, det var två bröder till min farfar.
frivilliga for de iväg i kista kom de tillbaka... men tyvärr så är det som behövs för att stoppa mörka makter från att ta över.

glory glory what a hell a way too die...

   TS
Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593289 nu så är man i stämming efter ett par kalla i varje ben... :d

vi tar den själv upplevda berättelsen..

Jag var tio år och min far fick den något ovanliga iden att: Ja vi cyklar Dalarna runt....
ja ja vi cyklade i väg från Vinterstaden, sedan vidare emot Bollnäs. Detta var då dag ett på vår resa, vi cyklade vidare mot Edsbyn, där utanför Edsbyn, nästan framme vid Voxna finns en liten lada. Bredvid ladan gick det får och älven flöt långsamt fram bredvid där vi slagit läger.

Detta är en resa på ca 8 mil, ganska rejält må jag säga för en otränad gubbe i 50 års åldern och en liten grabb på 10 år.

dag två så gick vägen vidare ner emot Furudal, och vidare ner emot Skattungbyn och Orsa.
Vi slog läger straxt utanför Orsa efter att ha varit på Orsa yran.
Ni som inte varit på den yran åk dit.
det är mat och öl, musik bra erbjudanden i butikerna, men framför allt riktiga spelmän och dalmasar.

platsen vi hittade att tälta på ligger nere vid Orsasjön, en trevlig badplats.

Dag tre så cyklade vi vidare ner emot Mora och vidare ner emot Leksand....
vi tog av emot Tällberg, där går den gamla vägen till Leksand genom Tällberg. Backarna är slingriga och det lutar bra nedåt, vid en av vägarna som ansluter fanns det lite grus och där mitt i backen nerför den värsta backen hoppade kedjan av på min cykel. Jag rullade runt med cykeln flera varv nedför backen..innan jag for ut i terrängen.. När min far kom fram så hade jag lyckats ta mig upp, men jag hade slagit mig ganska illa och rejält...

Vi slog läger lite längre ner efter vägen, den natten var inte lätt..

Dag fyra cyklade vi vidare emot Leksand.. när vi kom in i Leksand så uppsökte vi en cykelverkstad för att köpa en ny kedja. Där av cykelreparatören fick jag min första kniv... sedan gick vi och fikade på Solvi Smu gård.
ett underbart ställe med gott hembakat fika. Där slog vi läger innan vi gick för att undersöka hur det egentligen gått efter olyckan...

Lite mjukdelar strax under buken hade fått sig en rejäl smäll...
På kvällen gick vi och såg på hockey i is ladan...
Dagen efter så gick vi och såg en pjäs som heter Himlaspelet.
Om den fortfarande går att se, gör det.
På den tiden så spelades den i något som kallades för gropen..

Dag fem cyklade vi vidare emot Insjön, och Leksands bröd....och naturligtvis Clas Ohlson.
Där lyckades jag tappa bort far och när jag gick för att ringa hem och höra hur det var, så frågade mor efter far....
varpå jag svarade att honom har jag tappat bort, jösses vilket liv det blev på mor...

ja ja jag hittade honom senare och talade om att ringt hem och mor hade fått panik, far fick ringa och lugna henne... ha ha...

Vi cyklade vidare emot Borlänge och Svartnäs, när vi nådde Svartnäs gjorde vi läger.
Där grillade vi och åt potatissallad, badade vid badplatsen...
Kommer ännu ihåg månen som speglade sig i vattnet...
vilken syn, den var rund och gyllene.. lyste upp natten.

Dag sex då hade jag nog fått hemlängtan för då cyklade vi hela vägen hem, över vägen upp till Gruvberget och Annefors, Bollnäs, vidare till Arbrå och Vallsta.
Den sista färden var på ca 11.5 mil.

totalt så cyklade vi 40 mil runt Dalarna... en resa som jag aldrig glömmer.
men jag skulle inte vilja göra om det, då åker jag hellre.

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

 
#593304 Du får väl ta med nån av knattarna när dom kommer i 10-års åldern på samma resa! 😉

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593307 nja... det vete tusan.... men å andra sidan man ska aldrig säga aldrig...

   TS
Avatar Fallback

Re: Dagens berättelse

 
#593323
Bax skrev:Fy fan för krig.... :sad:


håller med...första jobbet jag hade var på ett turismföretag,de hade en som fungerade som vaktmästare / alltiallo...den karln ska ha varit i Franska främlingslegionen...totalt jävla livsfarlig om han skulle väckas,man fick stå i dörröppningen och slänga grejor på honom...

Användarvisningsbild

Re: Dagens berättelse

 
#593324 Det var nog mera PTSD som gjorde detta.... stå och kasta grejer på han.... :lol: :lol:

Hur mottogs det med att få något kastat på sig....
för stod att han mest troligt hade en försvarsutövning för sig om man väckte honom som vanligt.....

   TS
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).