Trött på att all skit ska hända mig!
Postat: fre 17 feb 2017, 13:08
Hej på er from läsare.
Jag måste bara får ur min frustation över att all skit ska fastna på mig.
Fredrik får gärna kasta denna tråd om han nu så vill utan varför jag skriver är mer att få ut frustrationen som jag har.
Jag ser tillbaka på ett skit år där många roliga saker förmörkats av att kroppen inte vill vara med mig.
Det började när jag hoppade över ett dike och fick en knäskada. Det hittades inget fel på röntgen men smärtan gjorde att jag kommersade så jag även fick ont i det andra knäet och båda fötterna.
Så detta gjorde att jag blev sjukskriven på deltid under april och maj.
Och när året började närma sig sitt slut märkte jag att jag inte skulle hinna det arbetet som jag borde utföra innan årsskiftet. Tre tuffa veckor gjorde att jag fick utmattningssymptom och sov mer eller mindre hela julledigheten. Jag köpte julklapparna för någon vecka sedan så det är jag fatt med.
Åter igen blev jag sjukskriven på deltid och ska undvika data jobb men gärna vara ute i skogen och göra planer. Vilket jag också gjorde. Funkade fint att gå i skogen och det var återigen kul att jobba så jag har bara 25% sjukskrivning nu.
Och denna veckan är vi och åker skidor i Idre och Grövelsjön. Vi bestämde detta redan i höstas men efter alla tråkigheter. Detta skulle bli knuffen tillbaka till fult arbete men redan i tisdags tappade dottern kontrollen över en bygel lift och ramlade 70 m ner i liftgatan och jag efter för att hon inte skulle bli för rädd. När vi skulle bort från liftarna trampar hon på min skida och jag har hela hennes vikt och min vikt på en skida och då känner jag att knäet på nytt ger med sig.
Så nu sitter jag med en förmodad korsbandsskada för knäet är helt sladdrigt. Hårt lindad har jag varje dag försökt gå ut och vara med övriga familjen på deras upptåg men idag så har jag så ont i knäet då jag åter försökt att kompensera det sladdriga knäet så jag kan inte gå upp ur sägen.
Så här ligger jag och stirrar på en vit vävtapet och räknar kvistar i taket.
Så utan knä inga planer, och planer är det som gör att jag inte går i väggen helt.
Så vad tycker ni att jag ska göra?
Ser inte fram emot att prata med jobbet efter detta.
Ha det och var rädd om er man saknar inte en hel kropp föraren den är sönder!
Jag måste bara får ur min frustation över att all skit ska fastna på mig.
Fredrik får gärna kasta denna tråd om han nu så vill utan varför jag skriver är mer att få ut frustrationen som jag har.
Jag ser tillbaka på ett skit år där många roliga saker förmörkats av att kroppen inte vill vara med mig.
Det började när jag hoppade över ett dike och fick en knäskada. Det hittades inget fel på röntgen men smärtan gjorde att jag kommersade så jag även fick ont i det andra knäet och båda fötterna.
Så detta gjorde att jag blev sjukskriven på deltid under april och maj.
Och när året började närma sig sitt slut märkte jag att jag inte skulle hinna det arbetet som jag borde utföra innan årsskiftet. Tre tuffa veckor gjorde att jag fick utmattningssymptom och sov mer eller mindre hela julledigheten. Jag köpte julklapparna för någon vecka sedan så det är jag fatt med.
Åter igen blev jag sjukskriven på deltid och ska undvika data jobb men gärna vara ute i skogen och göra planer. Vilket jag också gjorde. Funkade fint att gå i skogen och det var återigen kul att jobba så jag har bara 25% sjukskrivning nu.
Och denna veckan är vi och åker skidor i Idre och Grövelsjön. Vi bestämde detta redan i höstas men efter alla tråkigheter. Detta skulle bli knuffen tillbaka till fult arbete men redan i tisdags tappade dottern kontrollen över en bygel lift och ramlade 70 m ner i liftgatan och jag efter för att hon inte skulle bli för rädd. När vi skulle bort från liftarna trampar hon på min skida och jag har hela hennes vikt och min vikt på en skida och då känner jag att knäet på nytt ger med sig.
Så nu sitter jag med en förmodad korsbandsskada för knäet är helt sladdrigt. Hårt lindad har jag varje dag försökt gå ut och vara med övriga familjen på deras upptåg men idag så har jag så ont i knäet då jag åter försökt att kompensera det sladdriga knäet så jag kan inte gå upp ur sägen.
Så här ligger jag och stirrar på en vit vävtapet och räknar kvistar i taket.
Så utan knä inga planer, och planer är det som gör att jag inte går i väggen helt.
Så vad tycker ni att jag ska göra?
Ser inte fram emot att prata med jobbet efter detta.
Ha det och var rädd om er man saknar inte en hel kropp föraren den är sönder!
