mån 13 jan 2020, 10:43#606373
Tack så mycket.
Ja livet går vidare med allt som följer efter detta.
Massor med samtal som skall göras, utredning skall påbörjas mm.
Jag förklarade på ett normalt och lugnt sätt för de äldsta barnen igår, att min morbror snart skulle lämna oss.
De fick stanna hemma med mamma sin.
Äldsta dotter tyckte mycket om Dan, som han hette.
Det var fruktansvärt synd att inte en av hans bröder ville säga hej då, utan sa bara kort, nja sånt är livet. Ingen idé att sörja över detta.
Ja visst,Dan lider inte mer, men han fick iallafall inte avlida ensam, utan hans familj var med,till större del.
Han fick en hopsjunken lunga av maten som fortfarande fanns kvar i den lungan, så lunginflammation var ett faktum, feber och slem blev till slut hans död.
Han var mer eller mindre hjärndöd efter händelsen, inga funktioner förutom de mest banala fungerande.
Det som gör mig mest ledsen över detta är att han ändå fick kämpa och lida in i det sista.
Med facit i hand så hade det varit bäst att fått somna in dagen då det hände...
Vi har fantastiska läkare och sjuksköterskor, undersköterskor i Sverige, det ska man inte sticka under stol med.
De går väldigt långt för att rädda liv.
Bara en sådan sak som att en sköterska noterade ner i Dannes journal att hans syster hade en bra bit att åka, så när tiden var inne så skulle man ringa i tid, man gjorde betydligt mer än så,man lyckades att hålla honom vid liv i en timme extra så vi hann fram...
Med detta skrivet, så blir det inget jobb idag. Jag ska fixa lite med lösa trådar, sedan vara med familjen.
Tack allihopa för stödet. 🤗