sön 22 dec 2019, 15:45#602086
jannee skrev:Hema, ta inte illa upp men försök se det ur tjejens synpunkt och inte bara hur du känner.
Om hon redan har ett förhållande är det TABU över huvud taget att stöta på henne.
Stöter du eller fortsätter visa intresse kan man börja kalla det för stalkning.
Har hon verkligen tröttnat på dina inviter och dessutom är blyg (osäker) men vill undfly dig tar hon troligtvis till alla tillåtna och även kanske mindre lämpliga medel (prata skit om dig)
Du måste finna en lösning på ditt problem, dessutom undvika att förstöra er eventuella vänskap.
Det verkar tydligen vara omöjligt för dig att genomföra ett möte/samtal där du kan förklara hur du verkligen känner men även där hon får möjligt att vara helt uppriktig.
Varför inte skriva ett brev och där exakt förklara hur du känner.
Är hon reko, som du troligtvis inbillar dig, är risken minimal att hon förstör något för dig utan i stället kommer att ge dig ett klart besked.
Då kommer du förhoppningsvis senare att få något du MÅSTE rätta dig efter.
Sedan finns det ett uttryck som säger :
- Kärleken är blind.
M.a.o. äkta kärlek övervinner både pengar och status.
Om inte, se bara på kronprinsessan Victoria.
Lycka till med vad du än gör, men en ska är i alla fall säker, du måste göra något = reda ut situationen.
Gå och inbilla sig vara olyckligt kär gör att du förlorar möjligheten att upptäcka andra eventuella byten.
Det är lite som att vara på bockjakt, bocken ska minst ha si och så många taggar annars skjuter jag inte, detta kan innebära att du aldrig får någon bock - vill du vara utan partner resten av livet??
Mycket bra skrivet. Som du kanske förstår finns det mer till historien. Jag tyckte att jag gav en bild att jag såg det delvis från hennes håll, men jaja.
Jag har haft som princip att aldrig medvetet stöta på en upptagen tjej. Detta är första gången (och förhoppningsvis sista). Jag har varit emot dessa dating-appar, då jag tyckt att de är så ytliga. Men redan förra senhösten installerade jag två stycken för att jag märkte att jag drogs till henne. Men responsen på dessa var då inget vidare, hade hoppats på att finna någon som kunde distrahera mig från jobbtjejen. För om man hade träffat någon annan, hade man väl bytt fokus helt enkelt.
När det kommer till tjejer är jag mer åt det blygare hållet. Har gått på en del minor.
Men nej, jag vill inte vara själv resten av mitt liv. Jag har skaffat fler appar.. Jag var på några dater i senvåras. Men nu i höst har jag inte orkat, det har varit en dag i taget.
Som jag uppfattar det så gillar tjejen uppmärksamhet och hon är verkligen bra på att få personer att vilja hänga med henne. Jag blev förblindad. Det är en väldigt tillfredsställande känsla att känna sig uppskattad på ett sådant plan. Jag märkte efter nyår att jag inte längre kunde stå emot hennes attraktionskraft.
Vi började gå tillsammans efter jobbet och efter några veckor (vi hade väldigt roligt. Känns lite pinsamt, men det var en av de bästa stunderna i mitt liv.) så hade jag fixat en liten present (speciellt godis) som hon gillar och i samband när jag lämnade över denna sa jag vad jag kände. Möttes jag av tystnad, så jag sa det igen och verkligen kollade in i hennes ögon. Men utan svar.. Ja jag borde ha fattat redan där, men jag har inte varit så kär på minst 20 år, så vettet hade för längesedan lämnat boet.
Ni som haft småbarn, vet väl vad en huvudfoting är för något? Det är en ritad gubbe, fast den består av ett ansikte på vilket armar och ben sitter på (saknas kropp). Dessa rita barn och sker runt 3-4år typ och jag tycker det är en bra liknelse med hur det är att vara förälskad. Man ser bara personen framför sig och mentalt befinner man sig på samma nivå som en 4-åring. 😍
Jag fick ett meddelande dagen efter (lördag) där det i mina ögon handlade om presenten.. Jag vet att jag borde ha tagit tag i att prata om meddelandet direkt, men jag var ju så rädd att "förstöra" något. (vet bättre nu)
När jag sedan efter några veckor märkte att det sakta men säkert blev sämre mellan oss försökte jag försäkra henne om att jag förstod att det var bara jobbrelation vi kunde ha (alltså bara kollegor). Men sprickan hade redan bildats.. Det var jättejobbigt att ha så mycket känslor och jag önskade att vi kunde få roligt på jobbet igen. Men så började folk ta avstånd, sluta hälsa, vissa insiunera saker/retas. Jag kunde inte bibehålla ett rationellt tänkande.
En dag några veckor efter semestern frågade chefen mig hur jag mådde och då orkade jag inte längre hålla masken, när han då nämnde att hon tjejen och ytterligare en (hon har jag aldrig varit intresserad av (dock va hon av mig ett tag, men nu försökte hon ställa in sig till personen som jag hade känslor för). Att jag var lite uppvaktade (båda hade använt samma ord) och ingen hade pratat med mig.
Ja då blev det nästan för mycket. Alla känslor att något inte stod rätt till (som jag försökt skaka av mig) blev helt plötsligt besannade. Chefen hade ingen aning om att jag mådde så dåligt. Han gav mycket stöd. Meningen var att det skulle bokas in ett möte, för att prata ut. Nu efterhand inser jag att jag borde ha tagit tag i detta direkt själv. Men jag väntade på att det skulle gå via jobbet (tyvärr hände det en allvarlig olycka på jobbet), så HR blev uppbokade en längre tid och sedan hade det gått för lång tid och när vi väl hade mötet med chef o HR närvarande, så kände sig såklart inte tjejen jag gillade, sig bekväm att vara öppen/ärlig. Dock nämnde hon att meddelandet efter presenten handlade om presenten och att hon inte förstått mina känslor, men det kan såklart va en efterkonstruktion. Det är ingen mening att lägga energi på.
Situationen mellan mig och henne och det lunchgänget som jag hade hängt med (över 2år) har varit stel, spänd och olustig. Jag kände mig oönskad, så efter information från chefen valde jag att luncha med andra. Efter mötet, har det mjukas upp något kanske. Men situationen känns inte hållbar.
Så jag har sagt vad jag kände, tyvärr hade jag behövt ett tydligare nej, så att jag inte gick och hoppades. Kanske skulle även jag behövt vara ännu tydligare för vad jag kände. Jag borde ha varit en bättre person.. Men det är som om jag blev träffad av en solstorm, som slog ut min kontrollpanel.
Tack jannee för ett mycket bra inlägg, men jag vill hålla med att lämna spår (som brev, meddelanden) kan riskera att användas emot dig. Iaf om man jobbar ihop, det är ju trots allt en arbetsplats.
//Henke månskensskogsbonde
Kort information om skogsforum.se