Tralsmo skrev:Som Ove skriver ovan så skiner solen nånstans.
Hoppas du hittar den igen älgfoderodlare.
Tralsmo skrev:Som Ove skriver ovan så skiner solen nånstans.
Hoppas du hittar den igen älgfoderodlare.
Ove Lindberg skrev:Hej igen. En annan sak som du vet mer än dom flesta. Skogen växer även i dåliga tider.
Mvh Ove Lindberg
Älgfoderodlare skrev:Ove Lindberg skrev:Hej igen. En annan sak som du vet mer än dom flesta. Skogen växer även i dåliga tider.
Mvh Ove Lindberg
- Ja, o jag älskade att följa den utvecklingen. Det jag inte fattar, var att mitt x inte insåg den passionen o förstod att jag inte levde för något annat än vad jag kunde skapa o utveckla i min skog / för vårt tänkta framtida liv. Det nöjet gav även energi till allt annat. Men förgäves, tyvärr !
Älgfoderodlare skrev:Tralsmo skrev:Som Ove skriver ovan så skiner solen nånstans.
Hoppas du hittar den igen älgfoderodlare.
Det har tagit nästan 2 år att våga berätta här, allt vad som skett. Nu vet ni.
Om o ifall det nu finns en bättre dag, återstår att se. Den blir ju vad jag gör den till.
Skogen finns ju fortfarande där, o den har alltid varit mitt liv o nöje.
Älgfoderodlare skrev:Zixten skrev:Mycket tråkig läsning, hoppas att det blir bättre och bättre, och att du kan fortsätta med ditt liv så som du själv vill ha det.
Måste vara dubbelt jobbigt, dels alla anklagelser och sen att se den man levt med förändras och må dåligt.
Tack igen ! Men, inget tyder ju på att det kan / verkar bli bättre. Det eskalerande som nu pågått i snart 2 år, begränsar allt av mitt soc. liv.
Att åka till jobbet är en fröjd ! Att komma utanför de 4 väggar jag annars är låst till. Vågar / vill inte riskera utebliven alibi.
För 10 dagar sen stod mitt x i över 20 min. o ringde, bankade, sparkade på min dörr, för att komma in o hämta det "stöldgods" hon tror jag tog den 13 / 7. Hon gav sig inte förrän hon hörde att jag ringde Polisen för råd o åtgärd. Då var det 3'dje gången på en månad.
Jag får ibland 10 - 20 sms / dag med anklagelser om nåt jag inte gjort. Så även fast vi är skilda, ger hon sig inte.
"Kaninkokerska" är bara förnamnet !
WarPeter skrev:Älgfoderodlare skrev:Ove Lindberg skrev:Hej igen. En annan sak som du vet mer än dom flesta. Skogen växer även i dåliga tider.
Mvh Ove Lindberg
- Ja, o jag älskade att följa den utvecklingen. Det jag inte fattar, var att mitt x inte insåg den passionen o förstod att jag inte levde för något annat än vad jag kunde skapa o utveckla i min skog / för vårt tänkta framtida liv. Det nöjet gav även energi till allt annat. Men förgäves, tyvärr !
Otroligt tråkigt att läsa. Men nej, det har inte varit förgäves. Du lärde dig massor och imspirerade många av oss att tänka i alternativa banor.
Även djupa sår läker som tur är. Och när det börjat läka och du känner dig lite bättre så kommer du kunna skapa nya drömmar. Varför inte börja planera för att köpa en ny fastighet själv? Eller höra med någon annan som behöver hjälp att ta hand om sin skog. Att va ute och jobba fysiskt i friska luften får allt att läka bättre.
HannuRöj skrev:Älgfoderodlare skrev:
Mycket tråkigt att höra. 😥
Trevligt ändå du är här. Tack för det.
Fortsatt gärna, skriva och svara.
Uppskattas verkligen. 🌳 🌲 Dig som forumist, dina erfarenheter och experimeten.
Älgfoderodlare skrev:WarPeter skrev:Älgfoderodlare skrev:Ove Lindberg skrev:Hej igen. En annan sak som du vet mer än dom flesta. Skogen växer även i dåliga tider.
Mvh Ove Lindberg
- Ja, o jag älskade att följa den utvecklingen. Det jag inte fattar, var att mitt x inte insåg den passionen o förstod att jag inte levde för något annat än vad jag kunde skapa o utveckla i min skog / för vårt tänkta framtida liv. Det nöjet gav även energi till allt annat. Men förgäves, tyvärr !
Otroligt tråkigt att läsa. Men nej, det har inte varit förgäves. Du lärde dig massor och imspirerade många av oss att tänka i alternativa banor.
Även djupa sår läker som tur är. Och när det börjat läka och du känner dig lite bättre så kommer du kunna skapa nya drömmar. Varför inte börja planera för att köpa en ny fastighet själv? Eller höra med någon annan som behöver hjälp att ta hand om sin skog. Att va ute och jobba fysiskt i friska luften får allt att läka bättre.
Det värsta just nu, är rädslan, att inte våga åka upp till vår skog o fortsätta göra något. Jag vet ju aldrig vilka "nya" anklagelser som kan komma via vetskapen hon får att jag varit där. Den begränsningen kan jag inte komma runt, som det är idag. Hon förgör allt av mina planer o möjligheter till en framtid med den skog jag levt för att utveckla.
Så länge jag gjorde det, kan hon inte ha sett det. O när sen "vansinnet" tog överhand, lär jag knappast få större förtroende att göra något.
skogshare skrev:Älgfoderodlare skrev:Tralsmo skrev:Som Ove skriver ovan så skiner solen nånstans.
Hoppas du hittar den igen älgfoderodlare.
Det har tagit nästan 2 år att våga berätta här, allt vad som skett. Nu vet ni.
Om o ifall det nu finns en bättre dag, återstår att se. Den blir ju vad jag gör den till.
Skogen finns ju fortfarande där, o den har alltid varit mitt liv o nöje.
Låt höstens dagg svalka heta sår och solen åter läka brustna hjärtan.
I morgon är en ny dag med nya möjligheter att vända blad och lägga mörkret bakom sig.
Fint att ha dig tillbaka, älgfoderodlare!
rokon skrev:Älgfoderodlare skrev:WarPeter skrev:Älgfoderodlare skrev:Ove Lindberg skrev:Hej igen. En annan sak som du vet mer än dom flesta. Skogen växer även i dåliga tider.
Mvh Ove Lindberg
- Ja, o jag älskade att följa den utvecklingen. Det jag inte fattar, var att mitt x inte insåg den passionen o förstod att jag inte levde för något annat än vad jag kunde skapa o utveckla i min skog / för vårt tänkta framtida liv. Det nöjet gav även energi till allt annat. Men förgäves, tyvärr !
Otroligt tråkigt att läsa. Men nej, det har inte varit förgäves. Du lärde dig massor och imspirerade många av oss att tänka i alternativa banor.
Även djupa sår läker som tur är. Och när det börjat läka och du känner dig lite bättre så kommer du kunna skapa nya drömmar. Varför inte börja planera för att köpa en ny fastighet själv? Eller höra med någon annan som behöver hjälp att ta hand om sin skog. Att va ute och jobba fysiskt i friska luften får allt att läka bättre.
Det värsta just nu, är rädslan, att inte våga åka upp till vår skog o fortsätta göra något. Jag vet ju aldrig vilka "nya" anklagelser som kan komma via vetskapen hon får att jag varit där. Den begränsningen kan jag inte komma runt, som det är idag. Hon förgör allt av mina planer o möjligheter till en framtid med den skog jag levt för att utveckla.
Så länge jag gjorde det, kan hon inte ha sett det. O när sen "vansinnet" tog överhand, lär jag knappast få större förtroende att göra något.
Verkligen illa det du fått vara med om, men det är sjuka handlingar som drabbar dig.
Glöm din plan här i livet den har kraschat vad gäller den gemensamma fastigheten. Se till at få till en försäljning, man måste alltid vara beredd att vända blad, livet är oförutsett. Frihet är det man kan åstadkomma, och där har varje dag nya möjligheter! Som en levande kännande människa så finns så mycket att finna glädje i, bara man kapar banden med kvarnstenen som är bunden till halsen. Gör dig fri! Byt plats och intresse! Sörj ej!
Ja ungefär så ser jag på det hela.
