Fadäser (hur dum får man bli?)

Men nu är det dags att berätta om en trädfällningsfadäs.
Någon gång på nittiotalet fick jag i uppdrag att fälla en mindre rakstammig ek. Eken hade de flesta välutvecklade grenarna på en sida, längst ned satt en lång rackare på ca fem meters höjd. "Granne" med eken fanns en antik engelsk lycktstolpe. Själva kupan var ett riktigt konstverk, spröjsar vilka var sammanfogade med blylödning. Volymen på kupan var enorm. Själva reflektorn, samt glödlampan var tillverkade i porslin. Själva stolpen var en riktigt konstrikt gjuten historia. Självklart: BETONADE, kunden, att lampan under inga som helst omständigheter fick komma till skada.
Självklart skulle den inte riskera att skadas då jag tänkte klätterfälla eken till en kostnad av 650 kronor.
Egendomligt nog valde kunden det billigare alternativet, helfällning, trots att han ägt ett av världens framgångsrikaste entreprenadföretag i sin bransch.
Helfällning skulle ske mot en grupp Hassel, väl i riktning från stolpen, dessa var han dock rädd om varför fällriktningen kom att närma sig stolpen. Min nya tänkta riktning var dock ej att tänka på då där fanns en vattenpost. Ytterligare till höger om vattenposten var en grupp fruktträd. Den enda nu tänkbara fäll- riktningen var paralellt med stolpen. Jag insåg att brytmån inte under några omständigheter fick brista, jag tänkte spara en relativt tjock brytmån på dragsidan för att hålla eken i sidled.
Ja med det upplägget var ju stolpens existens redan på förhand beseglat, det hade jag dock ännu ingen aning om.
Herr och fru "kund" står vid det här laget på trappan och ser nervösa ut för sin stolpe. Dock har jag med pondus och framhävande av min stora erfarenhet och kunnande i fällandets konst, övertygat herrskapet om framgången i det som strax ska ske.
Och nog fan sker det saker, dock ej efter mina planer.
Redan när eken är på gång att falla inser jag att stolpens " saga är all ".
Allt som nu sker upplever jag i ultrarapid. Jag ser ekens nedre gren, liksom en faders tuktande hand på den olydige sonens nacke : GRIPA KUPAN. Den finfördelas inför mig, blyspröjsen håller allt samman, delarna slungas flera meter ut i luften, sammanhållna av blyspröjsen, som en lång orm av skrot. I outsäglig fasa ser jag porslinsreflektor med vidhängande glödlampa slungas mot marken. Det är nu det sker : STOLPEN KNÄCKS, inte bara en gång, den : KNÄCKS IGEN.. Träd och stolpe ligger nu i en förvriden hög.
Tystnaden är total, jag ser upp mot trappan.
Mannen står i hukande anfallsställning, likt en brottare inför attack, han grimaserar, visar tänder och är svart i blicken. Jag hör någon kvida, det är jag själv, kvidandet övergår i ord:
Förlåt mig !! Jag drabbades av : MEDVETANDERUBBNINGAR, ljuger jag panikslaget. HELVETE, vrålar gubben, jag hör ord som: Tusentals pund, köpt på auktion i England, oersättlig.
Själv babblar jag vilt på om rubbat medvetande och kastar mig sprattlande till marken.
Frun tar det här med rubbningarna av medvetandet på allvar, hon har helt glömt av stolpen.
Plötsligt när jag ligger där, sprattlande och babblande om mitt medvetandetillstånd står frun böjd över mig. I näven har hon en stor sockerdricka och en påse socker. Där på gräsmattan, låter jag mig matas med socker, jag " diar " ur flaskan och kommer så småning om till ro. O, ve och fasa, nu är jag ju åter vid fullt medvetande och ska börja förklara det hela.
Det gick faktiskt bra. Mässingsmäster på söder fixade stolpen, de hade fortsatt förtroende för mig då de något halvår senare beställde fällning av en ruskigt svårfälld tall, att jag åtog mig uppdraget begriper jag inte, kanske kan berott på medvetanderubbning..

Helt fenomenalt förklarat!
Konstigt att av allt som han var så rädd om så valde han att den skulle fällas brevid det ända som inte kan växa upp på nytt...

Mycket bra berättat, otäckt när man ser sakta men säkert att det här går helt åt hällvete.

För många herrans år sedan hade jag spanat in en tjej på jobbet. Vi kom i samspråk och hon ojade sig för sin nästan nya Opel Vectra. Den hade ingen motorvärmare och hon inga pengar att betala verkstaden.
Inga problem sa jag det fixar jag. Sagt och gjort efter ett nattskift bytte vi bil och jag tog den ner till garaget och började spöa upp frostbrickan. J-a vad det satt, får borra hål i den och bryta med spett, nya borr var nyss inhandlade i med en 8mm och 75 pannor bakom borren. Jepp efter ett tag kom jag igenom brickhelvetet, i med spettet och samma pannor på igen. Där kom aset. I med värmaren och koppla, nu trött som f-n. Provstarta, men vad konstigt motorn låter, gick på tre gjorde den också.
Jag hade lyckats borra igenom frostbrickan och sedan blocket
Kostade bara 25 papp å fixa.
Världens dyraste tjej.

Ojoj, Med facit i hand hade det varit bättre du åkt till verkstaden å betalat hennes motorvärmare...

jepp, höll inte särskilt länge heller. Dyrt per timme.

Ååååh den hemska känsla som måste ha infunnit sig när du hörde att den gick orent. Man tänker direkt "Detta låter inte billigt" o man blir genomvarm på en sekund. Tänk om man kunde styra den där reaktionen o bli sådär varm o go, om man är utomhus o fryser.

Tänk va mycket man gör för de där kjoltygen...tror aldrig man lär sig...

Det blev inte mycket sova den dagen, många tankar gick genom skallen.
Numera tänker man till lite mera, backar tar en kaffe och funderar.
Därmed inte sagt att det är slut på fadäserna.

Motorvärmaren eller förhållandet?

Motorvärmaren höll längst.

Äsch då!

Och smällt belåtet med hängslena vid överlåtandet av bilen med motorvärmare!

Hur har du då fått kunskap i silvertejp?

Tror dom sätter den över munnen på han när han skryter för mycket