Energived och avverkningsavfall är en "global" råvara idag. Japan köper mycket avverkningsavfall från västra Nordamerika. Stockholms stad köper "förädlad" energived/avverkningsavfall från Brasilien för sin fjärrvärme.
Här i Nordamerika använder man stora kvarnar som mal ner, efter torkning i stackar, avverkningsavfall och stubbar direkt på hyggena. Körs sen till lokal industri som "energitillskott"...
Industriskog hette ett råvaru inköpsbolag på 1970-1980- talet. Ägdes av Stora, Kopparfors, Iggesund och Korsnäs. Man bröt stubbar i nåt tiotal år i syfte att komma över marginella volymer massaved. Det blev dyrbar massaflis bör man till sist hade en kvalitet och renhet som dög. I dag flisas avverkningsrester vid skogsbilväg och körde till värmekraftverk. Problemet med stubbveden är att den inte känd flisas ner till de "kornstorlekar" värmeindustrin kan hantera. Utan det är malning som gäller där långsmala fraktioner skapas typ 4x1x15 cm "flisor". För er som är nyfikna på malning Googla "hog fuel grinding"...
Pär Forsman gjorde ett examensarbete på stubbrytning 1980 på beställning av Industriskog. Det beskriver den hantering och problem man hade med stubbar och stubbrytning på den tiden. Kontakta honom, han arbetar på SCA i Östersund. Han får i pension 2021 om han inte "jobbar övertid"...
Jag tror stubbar har ett värde vid bilväg. Frågan är vad det kostar att få dem dit...
PS. Det blir mycket "koldioxid" under malningen...
1581423983_screenshot_20200211-042520.png