Ett av mina inlägg
Intressant tråd då jag bl a haft som arbetsuppgift att utbilda blivande skogsmaskinförare i "metodisk felsökning" under åren 1975-2000 i främst elsystem och hydraulsystem.
Så jag ska dela med mig lite av hur jag ser på det hela.
Den stora "lysande stjärnan" i hela problematiken med felsökning och metodisk felsökning är "KUNSKAP OCH FÖRSTÅELSE" om hur maskinen är uppbygd i de olika systemen plus det allra viktigaste...
1.Hur är maskinens delsystem uppbyggda och hur är de olika delsystemen integrerade med varandra
2.Hur ska maskinen och dess delsystem "FUNGERA NÄR MASKINEN ÄR FELFRI"
Här har jag ett exempel på punkt 1 och 2 ovan.
Skotaren ÖSA 250 var en föregångare på många sätt. Bland annat så kom den ut med elstyrning av alla funktioner. För körning med stolen vänd framåt fanns det en riktningsväljare (trelägesknapp) och med stolen vänd bakåt så fanns det en treläges pedal med små mikrobrytare invändigt.
Detta är en story som berättades av en instruktör på ÖSA-skolan under en av flera förar- och reparatörskurser kurser på ÖSA-250 maskinen och Super-Eva engreppsskördare.
Den lokala servicelämnaren för ÖSA fick ett telefonasamtal en morgon och föraren förklarade att maskinen inte gick att starta, startmotorn var "död".
Från denna tidpunkt började hela felsökningen gå fel. Om ordermotttagaren hade haft full kunskap om startmotorkretsen på ÖSA 250 så hade problemet kunnat lösas per telefon inom 30 sekunder.
I stället beordrades direkt en reparatör genast ut och för säkerhets skull tog han med sig den utbytes startmotor som redan fanns på hyllan i verkstan.
När reparatören efter nån timme kom till avverkningsplatsen så började han med att stiga in i hytten och provstarta. Japp, startmotorn reagerar inte. Reparatören försöker vända på stolen men det ligger både drivor av verktyg och en Unika-låda med lunchmat. Efter att Unika-lådan lyfts ut så var det möjligt att starta maskinen. Problemet vara att Unika-lådan på 1.5 kg låg och aktiverade körpedalens mikrobrytare och därmed aktiverat startspärr-systemet (säkerhetsspärr) på maskinen.
Efter flera liknande felsökningsproblem på ÖSA 250 så tog ÖSA-Skolan på 1980-talet fram en digital "felsökningslogik" i pappersform på ca 80 sidor. Systemet var på sätt och vis "idiotsäkert".
Med digitalt avsågs att man under felsökningsprocessen färdiga frågor för felsökning av en specifik funktion som inte fungerade. Felsöknings-"programmet" ställde logiska frågor till föraren. Den vital punkten med frågorna var att att de var ställda så att de bara kunde besvaras med "JA" eller "NEJ" eller på "dataspråk", etta/nolla, 1/0).
"JA" eller "NEJ" är inte subjektiva värdeladdade svar som t ex, "kanske", "nästan", "ungefär", "cirka" etc.
Om felsökningsfrågan inkluderade t ex nivån på ett hydraultryck/flöde, elektisk spänning, strömstyrka, resistans så ställdes t ex frågan
"Är trycket lika med 180 bar?" eller "Är spänningen mellan 5.0 Volt och 5.2 Volt"
Ett felaktigt sätt att ställa frågan var sålunda
"Hur högt är trycket?"
Eller ett påstående som...
"Kolla så att Relä #13 drar"
I hela pappersbunten fanns också bilder för vägledning till att hitta olika komponenter rent fysiska placering på maskinen samt "hur det ska mätas"...
Idag med elektronisk felsökningshjälp med mjukvara så kan man bygga in "intelligens" i felsökningsprogrammet så att programmet KAN fråga
"Hur högt är trycket?" och sedan leda vidare till rätt följdfråga
Frustration med maskin-system som inte fungerar är i princip frustration över att man inte har tillräcklig kunskap och förståelse över hur systemet är tänkt att fungera när det är felfritt.
ÖSA var föregångare på utbildning av förare och reparatörer. Det var en logisk del i hela paketet med att köpa en ny ÖSA-maskin.
Om man vägleder någon med metodisk felsökning på rätt sätt så kommer man också att höja kunskaps-och förståelsenivån hos den man hjälper (om nu den personen överhuvudtaget är intressared av mer kunskap).
Men helt klart är att det finns snabba genvägar för att lösa felsökningsproblem.
I exemplet ovan med Unika-lådan, så kunde telefonsvararen ha sagt "lyft bort mat-lådan från körpedalen" och föraren hade då lärt sig att man inte ska lägga matdosan på körpedalen när man kliver in i hytten...
Ett annat exempel är inom hydrauliken med ett Avlastat Konstanttryck-system. När man där försöker köra kranen och den plötsligt är helt orkeslös men rör på sig när det inte finns nån belastning. Det här problemet har jag nog besvarat några dussin gånger de sensate 15 åren jag varit aktiv online.
I 19 fall av 20 så kan jag svara att det sitter ett skräp i en strypning. Hitta strypningen och rengör. Här har jag nu gett operatören en "KUNSKAP" men ingen "FÖRSTÅELSE". Därför börjar jag alltid med att (försöka) förklara hur systemet ska fungera i detalj när det är felfritt.
Det mest vanliga felsökningsproblemet på fordon med förbränningsmotor måste nog vara att
"motorn startar inte"...
Får man ett sånt första meddelande så vet vi att vi har en förare stående på noll i kunskaps- och förståelsenivå.
Det hjälper rådgivaren betydligt mera om problemställaren säger
"motorn startar inte MEN startmotorn snurrar på normalt sätt"
Så det är ofta lika svårt för en frågeställare som letar ett fel att ställa frågan på rätt sätt som det är att hitta felet.
Därför måste en felsökningshjälp använda en logisk "förhörsteknik" för att få en samlad bild av problematiken. Speciellt om inte felsökningshjälpen har detaljkunskap om just den maskinen. Här kommer frågor om adekvata ritningar och scheman som ett brev på posten.
Det är frågeställarens tekniska "språknivå" som avgör vilken "språknivå" felsökningshjälpen kan använda. Finns ingen sån adekvat språknivå hos frågeställaren, då kommer det att ta lång tid att tillämpa metodisk felsökning"....
Vart sitter motorhuven?
Man lär så länge man undervisar...
//Per A
//Per A
Kort information om skogsforum.se