Udda maskiner som kunde blivit något

Dagens skogsmaskiner kom inte till på en dag. Det krävdes mycket tänkande och testande innan maskinerna kom att se ut som de gör idag. Men ärligt talat, när man jämför maskinerna från sent 80-tal med dagens maskiner så är skillnaderna ganska små. Det var längesedan vi såg några stora steg i utvecklingen av skogsmaskiner. Har skogsfolket slutat tänka och testa?
Maskiner som kunde blivit något

Ett kort svar på den frågan är ”nej”. Men på något sätt verkar det svårare för nya, okonventionella idéer att komma ut på marknaden. Är idéerna inte lika bra längre?
Det är svårt att säga. På 50-, 60- och 70-talen fick uppfinnare och maskintillverkare hjälp från skogsbolagen. Jag minns en, numera pensionerad, herre som var med då berätta om när en prototyp visades upp och ett bolag köpte 10 – 15 av dessa maskiner bara för att testa! På så vis hjälpte bolagen till med finansieringen av utvecklingen av skogsmaskinerna. Något sådant har förmodligen inte hänt sedan 70-talet?
Alla prototyper blev naturligtvis inte väl fungerande maskiner, men eftersom det fanns köpare t.o.m. till prototyper kunde utvecklingen fortsätta. Till slut fanns ett utbud av bra maskiner att välja mellan, och sedan stannade utvecklingen – om ni frågar mig. Man kan säga att från 80-talets mitt fram till idag har bara finjusteringar gjorts av de maskinsystem som utvecklades på 60- och 70-talen.

Pionjärerna finns fortfarande
De, och deras maskiner är bara inte lika synliga längre. Det är som om att skogsbruket bestämt sig för att vi har de maskiner vi behöver, och vi behöver inga nyheter. Men det finns fortfarande folk ute i buskarna som tänker, ritar, svetsar och testar nya idéer. Skillnaden är att de numera har svårare att få finansiering eftersom ingen köper deras prototyper och idéer, som förr.
Jag skulle vilja nämna några av dessa som jag har sprungit på under min långa vandring genom skogen. Några är fortfarande aktiva, andra har gett upp. Om deras idéer var bra eller inte får var och en avgöra:

Christer Lennartsson
En sådan person som är svårt att undgå i detta sammanhang är Christer Lennartsson. Smålänningen bakom risbuntaren Fiberpac och Besten & Kuriren, den fjärrstyrda skördaren med sina skotar-kurirer. Bland hans senare projekt bör drivaren Fiberdrive 1750 och skördaren Fiberdrive 9.5 nämnas. Man kanske kan gissa att Christer fått viss finansiering genom att han faktiskt sålde Fiberpac-konceptet till ingen mindre än Timberjack, dagens John Deere Forestry. Vi ska heller inte glömma att Christer var med och tog fram DASA-datorn som fortfarande används i nya skördare.





Principen med Besten & Kuriren var att skördaren kördes från skotarhytten. Träden kapades upp direkt på skotarens lastrede som var vridbart. När skotaren, Kuriren, var fullastad tog nästa Kurir över kontrollen av skördaren, Besten, och Kurir no 1 åkte ut för att lasta av. Tre maskiner kördes alltså av två förare.
Testning och forskning av systemet utfördes med skiftande resultat. Slutligen såldes systemet till Gremo som visade upp det (som stubb-brytare om jag minns rätt) på Elmia 2009. Efter det blev det väldigt tyst om Besten & Kuriren.

Fiberdrive 1750 är en 10-hjulig drivare, kombinerad skördare/skotare, med en unik snabbkoppling som möjliggör skifte mellan skördaraggregat och grip på några sekunder. Även nivelleringen är speciell på maskinen eftersom varje hjul sitter på en egen pendelarm och styrs av en dator vilket gör att maskinen automatiskt kan hållas i våg hela tiden. Här är en film som Sveaskog gjort under en demo av Fiberdrive 1750.



Pendelarmsystemet dök upp igen på nästa maskin, Fiberdrive 9.5, en skördare som du kan se en film om här.
Till skillnad från 1750:n, som enbart är tänkt för slutavverkning, är 9.5:an tänkt för gallring. Här är en film på Fiberdrive 9.5 i gallring.





Några Besten & Kuriren såldes men systemet slog aldrig igenom. Som nämndes ovan såldes systemet till Gremo och borde således numera finnas hos EcoLog(?). Fiberdrive 1750 byggdes vad jag vet bara i ett exemplar. Fiberdrive 9.5 var tänkt som en konceptmaskin där olika lösningar testades, till exempel nivelleringssystemet, styrningen av skördaraggregatet och en unik midja som kanske skulle kunna passa några andra maskiner.

Andra kombimaskiner
Fiberdrive 1750 är ju en typ av kombimaskin. Andra kombimaskiner med lite olika tänk har också kommit och gått. En sådan som dök upp på Elmia 2007 var Forestline. Det speciella med den var att man inte bara riggade om från skotare till skördare, som med Ponsse Dual med flera, utan man bytte hela vagnen på ca sex minuter.



Forestline tillverkades av ett litet företag utanför Örnsköldsvik. Det verkar tyvärr som om att företaget, och maskinen, inte finns längre. Jag vet inte hur många som gjordes eller om någon fortfarande är i drift.
Här är en walk-around-film om en Forestline som Skogsforum gjorde för sex år sedan.



En annan film, förmodligen gjord av Forestline själva, som visar skiftet mellan skördare/skotare kan du se här.


Timbear är en bandgående kombimaskin som fanns på marknaden under en tid. Banddriften och den blygsamma storleken gjorde att den passade i gallring i synnerhet på blöta och mjuka marker. Skiftet mellan skotare/skördare gjordes på ca 20 minuter. Här är en film som visar skiftet.



Det verkar som om att även Timbear försvunnit från marknaden med undantag av enstaka begagnade som dyker upp lite då och då. Jag vet inte hur många som gjordes.



Inte den enda björnen i skogen
Entreprenören och uppfinnaren Torbjörn Ericsson i Dalsland gjorde sin egen skördare som han kallade T-Bear. Den hade framför allt två unika lösningar: Ställbar bredd och röststyrning.
Den ställbara bredden åstadkoms tack vare ett speciellt hjulnav som Torbjörn uppfann. Navet gjorde det möjligt att ändra bredden på maskinen utan att det påverkade andra funktioner. Tanken var att kunna kombinera stabilitet vid arbetet med framkomlighet på smala stickvägar i gallring.





Röststyrningen handlade helt enkelt om att förebygga de klassiska ”sticknings-skadorna” i fingrarna som många äldre maskinförare drabbas av efter att ha hållit på med minispakar och knappar för länge. Att säga kommandon i stället för att trycka på knappar skulle spara fingrarna. Röststyrningen kunde ställas in individuellt för varje förare vilket innebar att dialekter eller främmande språk inte var något problem (enligt Torbjörn).

Här är en film som Elmia producerade där Torbjörn pratar om, och visar upp sin maskin – T-Bear.



Bara ett exemplar av T-Bear byggdes vad jag vet. Om jag känner Torbjörn Ericsson rätt så använder han den fortfarande. Jag har dock inte pratat med honom på många år.



Inte alla kom till skogen
Alla maskiner som nämnts hittills i artikeln finns i verkligheten, om än bara i ett ex i några fall. Den tyske entreprenören och uppfinnaren Jürgen Hartig skapade ett maskinkoncept på ritningsbordet. En skördare med justerbar både höjd och bredd, och med elmotorer i alla åtta hjulen i stället för hydraulmotorer.
Jürgen hade byggt en skördare förut, men den var mer konventionell, inspirerad av en tidig SkogsJan. Med denna maskin körde han i sin dagliga verksamhet under många år. Idag är Jürgen en bit över 70 år och han har varken tid eller ork att bygga den nya maskinen han ritat. Han hoppas i stället att någon ska ta över projektet och driva det i mål.


En titt framåt
I inledningen av denna artikel frågade jag mig om skogsfolk slutat tänka. Det är tydligt att de inte har det. Det finns människor som Christer, Torbjörn och Jürgen ute i skogarna som har många bra idéer. Även mer offentliga institutioner som Luleå Tekniska Universitet, Skogforsk och Dresdens Tekniska Universitet driver projekt om framtida skogsmaskiner. Nu senast har vi även hört talas om AirForestry, en drönarskördare som visar att man faktiskt fortfarande tänker utanför ramarna.



Det är ett gott tecken att det finns så många idéer ”där ute” trots allt. I den här artikeln nämns bara en del av de som jag själv har stött på, men det finns många fler. Det som jag tycker är lite oroväckande är att de traditionella maskintillverkarna verkar så ointresserade av dessa nya idéer, de verkar mest intresserade av att fortsätta finjusteringen av sina 80-talsmaskiner. Det känns som om att nästa stora tekniksprång i skogen ligger långt bort. Jag hoppas jag har fel …

Källor: Sveaskog, Skogforsk, Forestline, Timbear, Elmia, Dresdens Tekniska Universitet.

Du har fel!
Det händer massor hos maskintillverkarna!

Men allt handlar i slutändan om kunderna är beredda att köpa maskinerna/funktionerna som utvecklas.
Köper inga kunder maskinerna med alla de nya "roliga finesserna", så går ju företaget i konkurs.
Svårare än så är det inte.

Produktivitet, tillförlitlighet, låga driftskostnader osv torde vara viktigare parametrar än "roliga finesser" vid val av en ny maskin i mångmiljonklassen.
Så skulle jag i alla fall jag tänka...

Ja det är ju som sagt viktigt att det finns kunder som vill och vågar köpa dessa nya koncept.
Har själv kört komatsus x19 ca 2 år och hade gärna fortsatt med det.
Mycket trevligt att få variera arbetet och dessutom inte känna samma stress som kan uppstå både i skotare och skördare. (ingen skotare som jagar dig och ingen snö som hotar gömma virket på vintern eller långa basvägar)
Men detta är ju ur en förares perspektiv.
Ingen stress kan ju också betyda minskad produktion hos den som inte har rätt driv utan en skotare som jagar på tex.
Då blir den ju mindre intressant hos entreprenörer.
Hursomhelst hoppas jag att Komatsu eller någon annan stor maskintillverkare kommer börja bygga drivare framöver.
Tror även att detta maskinsystem kan komma att konkurrera ordentligt med två maskin system (TMS) i framtiden.
Just pga arbetsmiljön och flexibiliteten som jag upplever blir allt viktigare i det moderna skogsbruket.
Dessutom höll denna prototyp ofta samma produktion som TMS och då får vi ju tänka att detta va just en prototyp med stor förbättringspotential.

En stor skillnad idag mot 70- och 80-talet är att i stort sett alla skogsmaskiner ägs av enskilda entreprenörer. Små företag med hårt pressad ekonomi och inga som helst finanisella möjligheter att ta risker med obeprövad teknik. Under 70-talet kunde skogsbolagen, som då köpte och ägde maskinerna, köpa en hel omgång prototypmaskiner medan de fortfarande var på ritbordet.

Men nu händer det ju ändå spännande saker eller vad säger ni om Gallring med drönare, kan detta ge bättre lönsamhet??

Jag har absolut inget emot att ha fel i denna fråga och jag håller helt med om att produktivitet, tillförlitlighet och låga driftskostnader är de viktigaste parametrarna för en enskild entreprenör. Faktum är att alla, eller iaf de flesta, "roliga finesser" som maskintillverkarna har applicerat på sina maskiner sedan 70-80-talen syftat till att förbättra de parametrarna. Det är detta jag kallar "finjusteringar" och det pågår ständigt.
Jag tvivlar dock starkt på att maskintillverkarna har några stora tekniksprång på gång. Om jag ska vara helt ärlig tycker jag inte att exemplen i artikeln är annat än "finjusteringar" även om en del idéer och tankar borde gå att bygga vidare på. Det senaste riktiga tekniksprånget var när vi gick från motorsågar till processorer och skördare, innan dess när olika former av traktorer och så småningom skotare ersatte hästen. Några sådana tekniksprång har vi inte ens sett frön av sedan dess.
AirForestry är inne på en intressant linje - gallring utan hjulburna maskiner. Intressant tanke. Jag hoppas de lyckas.
Sedan har ju Torbjörn en point i att det idag är mest entreprenörer som äger maskinerna. Att de skulle bidra genom att köpa oprövat teknik är naturligtvis orimligt. Det är förmodligen bolagen vi ska skälla på istället för maskintillverkarna.

"Några Besten & Kuriren såldes men systemet slog aldrig igenom. Som nämndes ovan såldes systemet till Gremo och borde således numera finnas hos EcoLog(?)."

Vad jag hört la Gremo vääääldigt många obetalda timmar på detta projektet, vilka blev lite för många då det inte var tänkt att de skulle lägga så många på det från början. Och att det även fanns röster inom Gremo som tyckte det var tokigt att gå in i projektet från första början.

Så tror inte det var så stora pengar Gremo betalade för det, utan kanske mer betalning för deras bortkastade timmar...

Jag tor en orsak också är att ägarstrukturen ser annorlunda ut hos maskintillverkarna idag än på 70- och 80-talet. Då var det mer ingenjörer/uppfinnare som styrde bolagen och tekniska framsteg var kanske ibland viktigare än att tjäna pengar. Nu är det stora multinationella företag som styrs av ekonomer och allt man gör måste ge en garanterad vinst. Nästa tekniksprång blir väl att automatisera mer men då krävs andra kompetenser också, än att vara duktig på att bocka plåt och svetsa.

Rottnen som byggdes för några år sedan med flyttbar kran och avtagbara bankar tyckte jag var ett bra koncept. Stora felet var att dey satsades på en slutavverkare. Det konceptet hade gjort sig bättre hos Malva eller liknande storlek.