Fredagen startade 09:00 vid OKQ8 i Säffle där ett drygt tjugotal Skogsforumare anslutit för dagens bravader. Sundelius uppmärksammade snabbt att vi tydligen hade två OKQ8 i Säffle då han valde den första bästa sett från Dalslandshållet och vi menade den bemannade i norra delen. Det löste sig till slut och efter att vi hämtat Russell och Vardon på tågstationen så styrde vi bilkaravanen mot Värmlands näs. Första stoppet blev hos Christian Hidén som driver Forsviks säteri. Christian visade oss nybyggda skogsbilvägar som byggde på principen att använda material från en egen bergtäkt, krossa detta i olika fraktioner och helt sonika bygga vägar med.
Fördelen med detta är att man får vägar med hög hållfasthet och att man sällan behöver tänka på vattenflöden i marken. Detta eftersom man lägger ett lager över marken och markvattnet kan flöda fritt under vägen, utan vägtrummor.
Vi fick en rundtur på flertalet kilometer långa helt nybyggda vägar, rejält tilltagna för att kunna användas effektiv vid framtida avverkningar.
Han som byggt vägarna hos Christian heter Erling Johansson och har genom sitt företag Erlings Grävtjänst byggt en majoritet av alla nyare skogsbilvägar i Säffle kommun. Han har en enorm kunskap i att bygga skogsbilvägar och jobbar gärna med metoden att backa in med dumper och fylla med material samtidigt som en utjämningsbalk baktill på dumpern jämnar till vägen direkt efter lossning.
Du kan enkelt se om Erling byggt vägen du åker på, finns det uppställda monument eller figurer av större stenar intill vägen så är det oftast Erling som byggt vägen, det brukar vara ett signum.
Metoden att nyttja egen bergtäkt och bygga skogsbilväg kan nog anses som lite dyrare i investering än att bygga väg med befintligt material med grävmaskin. Knappt 400 kr per meter var riktvärdet på Christians senaste vägbygge.
Å andra sidan hade han nu ett bergbrott som blivit populärt att bada i. Det rådde också konsensus över att man utan tillstånd får spränga och använda berg för eget bruk på fastigheten. Detta kan förtjäna en egen tråd!
Tyvärr hade vi inte vädret med oss på fredagsförmiddagen och ett ymnigt regnande ställde till det lite men vi kämpade på. Efter besöket hos Christian så styrde vi kosan mot Värmlands näs yttersta spets - Ekenäs och Rosenborg.
På Rosenborg blev vi, något försenade, varmt mottagna av markägaren Stefan Lindskog och förra skogvaktaren Bernt Andersson. Nu var det fikadags och eftersom det regnade fick vi möjligheten att fika i Stefans klubbrum där gårdens jaktmöten hålls. Här fikade vi samtidigt som vi fick en genomgång om Stefans och Rosenborgs historia. En mycket intressant genomgång som började i Katrinefors Bruk i Mariestad (nu Metsä Tissue) som ägde stora delar av skogen vid Ekenäs i början av 1900-talet. Skogen delades sedan upp och Rosenborgs säteri togs över av Stefan 1995. Grundfastigheten är idag delad och den gamla skogen är idag delad så Stefan äger ungefär hälften i Rosenborg och “sjöskogen” ägs idag av Karlstad stift (Svenska kyrkan).
Stefan berättade också lite om sig själv då han har en spännande yrkeskarriär som avslutades nyligen då han blev pensionär. Han avslutade då sin tjänst som ordföranden för Högsta Domstolen i Sverige. Hela sin yrkeskarriär har han varit advokat och det var advokatyrket som gjorde att han hittade till Rosenborg, detta då han hade en av Rosenborgs tidigare ägare som kund på 70-talet. Stefan är annars bördig från Bohuslän men har stora delar av sin yrkeskarriär bott i Stockholm. Sedan 1995 har han ofta helgpendlat till Rosenborg.
Med sina dryga 1.000 hektar är Rosenborg en stor gård och mer än hälften domineras av skogsmark. Tidigare ägare hade ett klart skogsproduktionsfokus och bördiga marker domineras idag av granplanteringar. Lantbruket är f.ö utarrenderat. Stefan Lindskog berättade att han inte har samma produktionsfokus. Det är istället fokus på mer löv och skogen anpassas för att bli mer tillgänglig för strövande, jakt och för att se bättre ut för ögat.
Jakten är viktig på Rosenborg och vi fick en genomgång av hur läget ser ut idag. Vildsvinen har etablerat sig på bred front. Tyvärr har det funnits en betydande, oförklarlig, älgdöd i området men på senare år har antalet självdöda älgar minskat. Viltvården för älg fokuserar på att producera stora kapitaltjurar och på senare tid har också dov- och kronhjort siktats på fastigheten.
Eken är annars i fokus på Rosenborg. Med sitt läge mitt i Vänern så har Ekenäs ett unikt klimat som ibland jämförs med Skåne. Ekarna har alltid funnits (därav namnet) och ekarna finns alltid med i skogsbruket. Sedan Stefan Lindskog köpte Rosenborg så har fokus lagts på att utveckla ekbestånden. Ekhagar har huggits fram och även stamkvistning har gjorts på delar av beståndet.
Nåväl, efter fikat så fortsatta karavanen ut på skogen i Rosenborg och första stoppet blev den gamla eken som finns öster om gården i direkt anslutning till en av åkrarna. Eken som troligtvis klassar in på topplistan över de största i Sverige beskådades och mättes delvis. Jag tror vi enades om en omkrets på 7,5 meter och Torbjörns pappa Ola ska nu kolla om den rår på den stora eken i Häggvik (där Ola bor). Rapport kommer hoppas vi.
Vidare i skogen så stannade vi i en tallplantering som inte mådde bra. Vissa individer började dö i beståndet och det togs beslut om att gallra beståndet för att få ur de tallar som dött. Det blev efter gallringen inte bättre utan beståndet fortsatte att dö och ingen visste egentligen varför. Här kom vårt orakel @tåndemåla till undsättning och det tog inte länge innan han troligtvis hittat orsaken. Beståndet hade helt sonika drabbats av rotröta genom den mer aggressiva p-sorten av rotticka.
Riktigt lurigt detta då tallarna kan stå kvar döda i beståndet utan att blåsa omkull. Tyvärr inte mycket att göra åt, det handlar om att avverka beståndet och satsa på trädslag som inte är känsliga för rotröta men ändå är anpassade till ståndorten.
Efter några kortare stopp i skogen så började det bli dags för lunch. Lägligt nog finns en nybyggd restaurang vid Ekenäs gästhamn, här fyllde vi nu på reserverna för eftermiddagen.
Efter lunchen så besökte vi ett sista skogsområde på Rosenborg som höll grova ekar i slutavverkningsbestånd tillsammans med gran. Här diskuterade vi möjligheterna till att odla ek av god kvalitet tillsammans med gran som kan verka danande på eken. Efter detta var det dags att tacka för oss och lämna Rosenborg och styra kosan mot Långserud istället.
Om Ekenäs var platt så bytte vi här helt terräng och begav oss upp på styvt 200 meters höjd. Det var Gillertjärns naturreservat som var målet, detta för att spana in Europas nordligaste vilda bestånd av idegran. På vägen upp så fick vi se både eftersatta gallringsbestånd, röjda föryngringar och en H8 (tyvärr utan förare) som gallrat ett område intill naturreservatet. Redan en bit utanför reservatet så började vi se idegranar i beståndet. Man ser dem ganska enkelt med sin speciella gröna färg och att de inte alls har samma längd som övrig skog.
Väl inne i reservatet letade vi inte bara idegranar utan också höga granar. Området har hyperit, eller grönsten, i berggrunden och stora delar av Långserud är känt för att ha höga boniteter. Tåndemåla hade med höjdmätaren men såg ganska snabbt att det inte var någon rekordskog. Han hittade granar som var runt 40 meter men ingen på 45 meter eller över.
Naturen runt Gillertjärn är dock intressant och väldigt fin. Vi hittade en bäckravin som med sin grönska, fuktighet och hasselsnår gjorde att man fick lite tropikkänsla. Tåndemåla hittade också några relativt udda växter i beståndet. Han kan själv skriva några rader om detta då jag inte har den kunskapen (tyvärr).
Torbjörn avvek tidigare från reservatet och brassade på kaffepannan vid bilparkeringen och väl tillbaka har nog sällan kaffe smakat så bra.
Anledningen är att det finns en rundslinga i reservatet som på toppen har en fin utsiktsplats på 207 meters höjd över havet. Slingan är ca 1 km lång i brant terräng enligt undertecknad. Nu var det dock flera i sällskapet som menade att en Fredrik-kilometer i verkligheten är minst två riktiga kilometer. Vem som har rätt får vi träta vidare om…
Efter fikat så delade vi upp oss och vi visade de som skulle campa inför skogsdagen på lördagen var deras camping var. Järngänget som campade packade upp tälten i strandkanten av sjön Summeln i Kila utanför Säffle och levde enligt utsago på flygmyror, kantareller och en å annan öl.
Jag och Torbjörn körde vår Amerikanske vän Russell till hans hotell och vi började ladda inför lördagens skogsdag.
Kjell-Ingvars skogsdag blev en lyckad tillställning. Cirka 350 personer anslöt som besökare till skogsdagen och merparten hade det alldeles förträffligt trevligt tittandes på nordsvenska hästar, gamla och nya skogsmaskiner med mera. Detta tillsammans med hembakt och kokkaffe. TIll skillnad från fredagen bjöd också lördagen på riktig högsommarvärme i gassande sol.
Kjell-Ingvar beslöt att ha skogsdagen på en delvis ganska nybyggd skogsbilväg på toppen av en höjd i sin skog. Det var en rejäl stigning från parkeringen och därav erbjöds skjuts i höskrinda med fasta hålltider likt en stadsbuss.
På maskinfronten så låter jag bilderna tala istället. Har du fler bilder, lägg gärna upp dem här i tråden. Det samma gäller din syn på träffen om du var med.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
Kort information om skogsforum.se