Ny tvågreppare?

Jag har funderat länge på tvågreppare och dom tillverkas ju inte längre. Men vad tror ni om i framtiden när alla åkerplanteringar börjar bli aktuella för slutavverkning att med dagens teknik utveckla en tvågreppare. Jag tänker att sortering och apptering m.m kan bli väldigt bra med framtidens teknik om man jämför med dom sista tvågrepparna som byggdes. Detta är säkert inte troligt men det vore häftigt det måste ni hålla med om. En helt automatiserad tvågreppare med en förare som övervakade kan detta vara framtiden eller vad tror ni?

Förstår att du "fiskar" efter nån typ av produktivitetsökning mha tvågreppstekniken.
Och teoretiskt så finns det nog lite granna att hämta.
Produktiviteten hos skördare ligger i att hålla igång matarvalsar och fäll/kapsåg så stor del av dagen som möjligt. Längden på skogen är av storbetydelse. Ju längre skog desto mindre procentuell andel av "dödtid" för engrepparen (och tvågrepparen). Om vi teoretiskt tänker oss ett oändligt långt träd, som vi fällde i början av skiftet ach kapade toppen på i slutet av skiftet, så skulle det inte vara nån skillnad i produktivitet mellan engreppare och tvågreppare, om vi förutsätter samma matningshastighet på båda maskintyperna. Om vi då sedan pratar om riktigt kort skog, då är det väl ingen tvekan om att engrepparen har en stor, åtminstone ekonomisk fördel.
Så varför skulle då något tala för en tvågreppare? Skulle medeldiametern på skogen kunna vara av avgörande betydelse? Troligen till en viss del. Ett fällhuvud för "1m"skog skulle bli betydligt lättare än ett egr-aggregat för "1m"-träd. Men i Sverige skogsodlar vi inte "1m"-träd. Sågverksindustrin är byggd för max 40-60 cm träd i rotskäret, då sågverken inte vill ha stocker grövre än 30-35 cm i toppänden. Dagens engreppsaggregat klarar dessa dimensioner.
När vi studera en- eller tvågreppsskörare så är det främst i tidsutrymmet mellan kap av sista bit och fällning av nästa träd som potentiell tidsvinst finns att hämta. Titta på nya Logset 12H Hybridfilmen så får du lite hum om hur många sekunder som finns att hämta mellan kap av sista bit och fällning av nästa träd.
Tiden då maskinen förflyttas mellan träden kan vi i stort sett bortse ifrån. Båda maskintyperna klarar det på ungefär samma sätt, dvs att hålla igång matarvalsarna under förflyttning.
Om vi räknar grovt på att vi har en produktionstid på 30 sekunder per träd (4-5 bits träd) för engreppare (ca 120 träd per timme) så är i runda slängar 20-25 sekunder av den tiden upparbetning, dvs fällning-matning-kapning, och 5-10 sekunder är tomkörning av kran och förflyttning av maskin. Det är de 5-10 sekunderna som det finns lite att hämta ifrån. Teoretiskt så skulle man kunna se en produktionsökning på 20%-25%. Den potentiella produktivitetsökningen måste ställas i relation till den ökade timkostnaden för en tvågreppare. En tvågreppare blir tyngre, större, högre bränsleförrukning, två kedjesågar i stället för en plus en topp-klipps funktion etc etc. Dagens engreppare ligger på runt 6 milj kr. På den tiden det fanns både engreppare och tvågreppare så kunde en tvågreppare kosta 3.5 milj och en stor engreppare 2.5 milj. Dagens egr kostar 240% mer än gårdagens. Om vi förutsätter samma prisökning på tvågreppsskördare så skulle de kosta 8.4 milj idag, dvs 40% mer än engreppare, men kan bara potentiellt producera 20%-25% mera. Att bygga/producera en tvågreppare med en produktivitet som bir 20%-25% högra än dagens engreppare är kanske möjligt. Problemet i slutändan är huruvida den skulle kunna konkurrera i kr/m3fub, då den helt säkert skull kosta betydligt mera för kunden.

Vi ansåg på tvågreppartiden att lång skog gynnade tvågrepparen ur produktivitetssynpunkt då föraren då hade gott om tid att fälla nytt träd medan aggregatet upparbetade ett träd. Vad som hände var att föraren ofta fick sitta och vänta på upparbetningen av massadelen på träd #1 innan han kunde släppa i träd #2. Vid kvalitetsskog så var föraren också upptagen med att övervaka upparbetningen. Det gjorde att man (SkogForsk) försökte styra utvecklingen mot teknik som automatiskt kunde förbereda fällkranen för att fälla nästa träd. Problemet var att utveckla en "intelligens" i styrsystemet som kunde föra kranen till "rätt träd" att fälla nästa gång. Det fanns ingen teknik att automatiskt hitta rätt träd. Man (SkogForsk) pratade i stället då om att låta kranen automatiskt gå tillbaka till stubben av föregående träd, för därifrån skulle det troligen vara ganska kort sträcka till nästa träd att fälla.
Man kanske skulle kunna bygga en tvågreppare med ännu snabbare matning, 7-8 m/sek, än dagens engreppares 5-6 m/sek. Men det skulle ju också förkorta tidsutrymmet att hämta ett nytt träd.

Intressant inser ju också själv att det kanske inte är ekonomiskt försvarbart att konstruera en modern tvågreppare men det är alltid roligt att diskutera. Sen att du kommer med sån kunskap som du besitter så blir det roligt och intressant. Men om man säger så här att man ska bygga en förarlös skördare skulle det finnas några fördelar med en tvågreppare?

Något som är tänkvärt är att om man endast har fällaggregat blir det möjligt att ha längre kran då vikten är så mycket lägre

Varför längre kran i slutavv?

längre kran behövs bara vid besvärligt terräng. Många hugger för brett redan idag med 10-11 meterskran och det är inte effektiv. Det blir för mycket krantid. Samma sak som att det är ineffektivt att göra för stora högar, skotaren får ändå inte med allt i en grip.