Trakthyggesbruk

Vad tror ni, går vi mot andra tider sakta och säkert,och får se trakthyggesbruket som en svunnen tid i skogsbrukets historia.Eller är det tvärt om?Skulle vara roligt med olika synpunkter.

Rent biologiskt så är det hyggesbruk som gäller så länge det primära målet är att producera virke. Så kanske det finns de som tjänar bättre på att producera vandringleder och naturupplevelser. Sen behöver ju inte hyggena vara stora som kyrksocknar.

Jag tror det kommer att finnas kvar inom överskådlig framtid på normal skogsmark. Dock kan det ju komma att utvecklas mot större hänsyn vid tätortsnära skogsbruk eller turistintensiva områden. Jag ser också en möjlighet för nya skötselformer på de bördigaste samt de svagare markerna.

Den dagen kan ju komma när samhället ställer särskilda krav på skötsel vid tätortsnära eller turistintensiva områden. Då får vi samma debatt som när det gäller naturvården. Vem ska betala räkningen?

Ja, som det ser ut idag kan ju inte myndighetrna ställa hårdare krav för att marken gränsar mot en tätort. Dock kan ju vissa större skogsägare kanske vilja profilera sig genom att anpassa sitt skogsbruk på tätortsnärs marker, de ser då en potential i förlängningen att förbättra sitt anseende.

I Finland har vi ett system om alternativt skogsbruk där om du har gammal slutavverknings bar skog som uppfyller vissa krav
angående biotoper så kan du arrendera ut din skog till staten på en viss tid och du får betalt ungefär som om du skulle ha avverkat.

Är detta ett bra sett ???

Jag ser detta som tvivelaktigt.

Vi har också det problemet att det finns en stor del markägare som inte bryr sig i sin skog, dom vet inte helst var den är!!!

Så hur skogsbruket utvecklas vette gudarna men det som är säkert är att jobba inom skogen kommer inte att bli lättare.

Om man inte får avverka mogen skog så tappar man ju i avkastning på det bundna kapitalet. Om staten ger mig samma pengar som om avverkning skett så kan man ju tycka att allt är frid och fröjd, men så är det inte eftersom det nya beståndet inte etableras och för varje år man väntar så förlorar markägaren i avkastning på marken..

Det bästa vore om man skriver kontrakt för en viss tid, och så lovar att sköta skogen så som den som betalar vill att man sköter skogen. När kontraktet är slut, så har man skogen ändå kvar.

Jo, det kan tyckas att man har skogen kvar, men om man har en skog som är 150år som redan har en massa biotoper så vad finns då när du får tillbaka den?

Jag tror att det är risk att när tiden för det frivilliga arrendet går ut finns det risk att det finns miljölagar som gör det möjligt att tvångsinlösa skogen pga livsmiljön.

Helt rätt tänkt.

En annan sak är vad händer runt ett område som är fredat?
Eventuella djur/insekter och dylikt ser inte riktigt dom gränser som vi mänskor har dragit upp utan sprider sig till närliggande skog.
Så om granen frivilligt har fredat sin skog kan det hända att staten tvångs tar din skog för att där finns en fridlyst art!!!!

En skog som är 150 är växer inte mycket, <1% per år. Om du får pengar, säg 200*400 = 80kkr/ha, så har staten konfiskerat skogen för framtiden, jag tror inte att naturvärdena minskar på 25 års tid, det kommer även att resultera i mer död ved. Alternativt om skogen avverkats så hade det funits en ungskog på 22 år med stor tillväxt.

Ännu ett bra inlägg.

När jag var på en kurs angående miljö så sa damen som drog kursen att om ni sköter er skog så finns dör inget att freda.

Nu är jag ingen natur hatare utan jag bryr mig om naturen och miljön men det måste gå att sära på aktivt, ekonomisk skogsbruk och trädkramar skogsbruk.

Vad finns det egentligen för garantier att skogsägaren får förfoga över skogen när väl avtalet har löpt ut? Där skulle jag vilja se att staten dessutom lämnade en ekonomisk säkerhet på ett räntebärande konto (minst inflationen i ränta), som givetvis ska knytas till fastigheten och inte till den markägare som ursprungligen undertecknade avtalet.

Alltså om inte markägaren av en eller annan anledning får avverka skiftet när arrendeavtalet väl har löpt ut, så får markägaren den av staten inbetalda säkerheten istället. Får å andra sidan markägaren avverka fritt, så får ju staten åter disponera den inbetalda säkerheten.
/Niklas

http://www.lantbruk.com/kalhyggesfritt- ... 2011-02-28

I Finland tror dom på frihet under ansvar. Rätt skött så kan det finnas fördelar förutsatt att man inte bara ser till pengar i slutändan för då ska man nog inte hålla på med skog utan satsa slanten på aktier eller något liknande.

Jag har prövat att avverka på de här sättet för två år sedan. 2 ha blandskog ca 60% gran ca 40% tall, väldigt lite björk. Tog ut det grövsta som var färdigt växt och naturligtvis där stammarna stod för tätt. Men i princip så lämna allt klentimmer och massavirke kvar.
Ekonomiskt för stunden så är det ju inte vettigt att göra så, men förhoppningsvis om 20-30 år borde där finnas en del stockar igen att avverka. Får bara hoppas man inte ligger raklång ner i jorden den dagen nästa omgång ska skördas.

Men ekonomiskt är det svårt att försvara ett sånt här system. Skulle kräva enorma arealer av en och samma markägare för att det skulle rulla på.

Tror ni inte att de är som sas ovan att de skogsägare som inte bryr sig alls i sin skog, det är deras skog som blir "naturvärdes skog"?`Men de skogsägare som bryr sig och jobbar med sin skog får en vacker skog men i konfiskationssammanhang ointressant skog. Detta alldeles oavsett om man sköter skogen med trakthyggesbruk eller någon form av blädning som jag tror bli vanligare för de mindre skogsägarna. Detta då det tycks enligt det som skrivs som alltfler köper och äger skog utifrån andra drivkrafter än strikt ekonomisk avkastning. I "blädning" får man en ganska bra avvägning av naturlig och vacker skog och ekonomisk avkastning, i varje fall för den mindre skogsbrukaren. För hur det än är, vackert blir aldrig ett hygge.
Med andra ord, 3 typer av skogsbruk framför oss, kanske:

1) Storskalig industridrift av skogen för maximal produktion med den naturvård som marknaden kräver - typ Sveaskog
2) Små och mellanstora skogsägare som går över till varianter av blädningsbruk, med avkastning på skogsproduktion som är hälften av idag, men intäkterna ökar kanske inom andra tjänster, som upplevelser. Blir ändå vackra skogar med rikt naturliv som ovanliga insekter, mossor och annat.
3) Den ointresserade skogsägaren vars skog snart blir en ganska rörig och vildvuxen miljö, som lämpar sig utmärkt för staten att konfiskera som naturskog om ägaren bara får vettigt betalt.