Skogsindustriernas vd Viveka Beckeman varnar för ett ”extremt ansträngt läge” och efterlyser politisk handlingskraft: en samlad politik, ökad tillväxt, mer aktivt brukande. Men under retoriken döljer sig en gammal melodi – att staten ska hjälpa till när lönsamheten sviktar. Det är inte första gången. Under 1970- och 80-talen, när privata skogsägare avverkade mindre än industrin önskade, talades det om ”virkesbrist”. Regeringen tillsatte utredningar, föreslog avverkningsplikt och formulerade skogspolitik som om virkesflödet vore en nationell planekonomisk angelägenhet.
Det fungerade – kortsiktigt. Sedan kom baksmällan. Överproduktion, kostnadsberg och ekologiska sår. Historien ligger där som en varning: varje gång staten går in för att ”rädda” industrin, minskar dess förmåga att rädda sig själv. Politisk hjälp kan låta trygg, men den är också förlamande. En industri som vänjer sig vid att staten kliver in när marginalerna krymper blir långsamt beroende. Som en 32-årig son som fortfarande bor hemma och vars föräldrar betalar hyran medan han driver en webshop med osäljbara produkter – han hålls vid liv, men inte på ett sunt sätt.
Skogsindustrin står inför samma risk. Om politiken pressar fram lägre virkespriser, fler avverkningar och enklare regler, cementeras den gamla modellen: mer volym, samma värde. Det är att förlänga beroendet, inte bryta det. Den svenska skogsindustrin behöver inte fler politiska program. Den behöver en strategi. När råvaran blir dyrare ökar värdet av innovation – inte som retorik, utan som affärsmodell. Det är nu industrin måste gå från ”more is less” till ”less is more”.
Utvecklingen av högförädlade produkter, smarta material, biokemiska tillämpningar och cirkulära affärsmodeller är den verkliga vägen till konkurrenskraft. De företag som klarar att skapa mer värde ur varje kubikmeter kommer stå starkare än de som försöker pressa kostnader genom politiskt inflytande.
Det krävs politiskt mod för att inte agera. För att låta marknaden göra sitt, även när det skaver. Sverige behöver inte en skogspolitik som återgår till virkesplanering, utan en näringspolitik som premierar förnyelse.
Virkespriserna ska inte ner för att skapa lönsamhet för industrin. Industrin ska upp i värde för att möta virkespriserna. Först då lämnar vi planekonomins skugga bakom oss – och börjar behandla skogen som den resurs den faktiskt är: begränsad, dyrbar och full av möjligheter för den som vågar tänka nytt.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
